Shoppat

Har shoppat lite idag, kunde inte låta bli ett par sådana här kaffemuggar:

Tyckte de var väldigt fina, även om man hittar dem lite varstans. Svårt att vara unik tycker jag!

Skulle vilja ha lite tips med, på bra sajter för barnkläder, leksaker och barninredning. Måste hitta lite fina julklappar till Lukas, och det är svårt! Oliver är jag redan färdig till (jag vet, men jag gillar att vara ute i god tid, och dessutom är det så himla kul att handla presenter!), men Lukas är värre. Han får ju mycket grejor efter Oliver, så det känns inte som det finns så mycket annat jag vill köpa, i alla fall inte i affärerna i stan. Men på nätet finns det ju mer, så ge mig gärna tips!

Fast kanske utan bastu med ris

Jag hamnade framför "Berg flyttar in" hos Arja Sajoma (hur man nu stavar det???) och måste säga att jag blev lite fast. Hon verkar så levande, ung, glad och rolig för att vara så "gammal". Sådär vill jag också vara hela livet. Och lite knasig med, men ändå kunna skratta åt sig själv, ta livet som det kommer.

Det värsta jag kan tänka mig (ok ok, det finns en massa värre saker man kan råka ut för, men ni vet vad jag menar) skulle vara att man tappar bort allt det roliga bland alla måsten i vardagen. Så man vaknar upp en dag och känner att man har glömt hur man skrattar. Att bli bitter för att man har tappat bort sig själv och lusten att ha kul.

Det kan bli så lite redan nu känner jag, men jag tänker att det får vara lite ok också nu mitt i småbarnsåren, om man bara påminner sig själv om det. Att ha tråkigt, vara trött när bebisen har ont i magen och inte sover, att inte orka roa stora pojken så mycket som man skulle vilja, det är sånt som är svårt att undvika. Men man får inte glömma att leka med, busa och springa runt, strunta i städning, disk och matlagning, åtminstone en liten stund då och då, så man inte glömmer hur man gör!

Oj vilket seriöst inlägg det här blev. Men den här bloggen får bli lite vad den blir från dag till dag, och det är skönt att den "får" det, för den är ju bara min!

Mina oanade talanger

Fantastiskt vilka egenskaper man förvärvar när man blir förälder. Bland annat har jag fått ett bollsinne (jag har aldrig tidigare kunna fånga en boll ens om den ligger still), jag tror att det till stor del beror på att man får über-reflexer som förälder. Ni vet när man fångar en napp som spottas ut, ett glas som håller på att välta eller en unge som håller på att springa ut i gatan.

Men i natt upptäckte jag en ny egenskap - jag är den nya Indiana Jones! Japp, det är sant. Minus hatten möjligtvis.

Det som hände var att stackars Lukas som har haft magont sen maken råkade köpa "fel" ersättning, hade magknip och skrek när vi skulle mata honom inför natten. Det resulterade i att han bara satte mjölken i halsen, och allt blev bara värre. Då kom jag på att han blev ju lugn med nappen i munnen, så i värsta Indiana Jones-stil så laddade jag och maken upp inför Bytet. Ni vet det där som Indiana Jones gör när han sätter en sandpåse på pelaren för att ersätta tyngden av vad det nu var för skatt han skulle ta. Följaktligen räknade vi tyst ner, varpå jag snabbt drog ur nappen, slängde den till maken som stod redo med nappflaskan och sedan tryckte in den i Lukas mun innan han hann förstå skillnaden. Resultatet? En helt perfekt matstund!

Så nu väntar jag bara på att jag ska få röntgenblick eller kunna skjuta ut spindelnät i händerna, man vet aldrig vilka egenskaper som väntar en förälder!

Shoppingtrött!

Gårdagen blev en härlig men hektisk shoppingdag i Göteborg! Åkte vid 8 med mina föräldrar och hämtade sen upp min bror i Göteborg innan vi drog ut på vår shoppingrunda. Hittade inte så mycket själv, tyvärr varken tallrikar eller kaffekoppar, men en tunika och ett par leggings blev det i alla fall. Brorsan hittade desto mer, många kanonfina kläder blev det där!

Framförallt var det så skönt att kunna springa runt "själv" och inte behöva tänka på några barn för stunden. Trots att jag var helt färdig när jag var hemma vid 23 så kändes det ändå som man hade laddat "mammabatterierna". Mycket skönt!

Idag fick vi nåt höst-ryck tror jag, så vi har båda frostat av frysen och torkat ur hela kylen. Väldigt skönt att få det gjort, det var MYCKET is i frysen...

Så, imorrn börjar veckan igen, efter en alldeles för kort helg, som vanligt. Tycker det hade varit lagom att jobba 75% egentligen, om pengarna hade tillåtit det, för då hade man fått lite bättre balans på fritid och jobb. Fast visst, jag jobbar ju inte alls just nu så det är mest för att få känna att man hinner spendera mer tid tillsammans.

Nä nu kan jag inte sitta mer här, har Lukas i en sjal, han vägrade somna annars, men nu har han legat i sjalen i nästan tre, mycket välbehövliga, timmar!

Alla goda ting är...?

...två?

Jag kan visst inte blogga som normalt folk. När jag skrivit klart ett inlägg så kommer jag genast på ett helt annat ämne jag vill skriva om. Nu. Bums. Så mina inlägg verkar liksom klumpa ihop sig i par. Och det blir visst likadant den här gången...

Imorgon ska jag åka till Göteborg och shoppa med mormor o morfar - alldeles utan man och barn. Det ska bli såååå skönt att få gå runt lite i lugn och ro, utan att behöva oroa sig för att någon kommer bort (Oliver), behöver en ny blöja (Lukas), har tråkigt (maken, även om han också gillar att shoppa) eller behöver mat (kan gälla alla ovanstående men visar sig mest akut på mig och Lukas).

Så givetvis kommer jag inte hitta någonting.

Men ändå, jag hoppas på att kunna hitta nya tallrikar på Åhlens, och kanske lite kommande julklappar och födelsedagspresenter till barnen, och kanske något litet klädesplagg till mig själv, även om jag nu faktiskt HAR köpt lite kläder till mig själv redan.

I vilket fall ska det bli härligt att komma hemifrån lite, träffa brorsan och bara gå runt och vara alldeles, alldeles barnfri!

Hurra!

Jag har fått paket! Jag ÄÄÄÄÄLSKAR paket!

Och nej, det är inte min födelsedag, namnsdag eller något annat speciellt som ska firas. Och jag HAR ju beställt paketen själv, och kommer att betala för dem själv, men ÄNDÅ! Det är lika välgörande för humöret som ett lyckopiller (inbillar jag mig, har aldrig testat dem), även om man nu har beställt det själv.

Så, vad har jag fått för paket då? Jo, först kom mina och Olivers kläder från Me & I, sååå fina =) Och idag dök det upp några böcker i brevlådan, dels trotsboken (så man kanske kan få lite tips om hur man hanterar humörsvängningarna på en snart-fyra-åring) och dels två böcker av Terry Pratchett (min absoluta favoritförfattare, genialisk, humoristisk fantasy-satir skulle man väl kunna kalla det)!

Det är något spännande över paket, även när man vet vad de innehåller. Så det jag vill säga är helt enkelt - Mer Paket Åt Folket!

Jag behöver en doktor!

Det har varit på gång ett tag nu. Sakta men säkert kommer de tillbaka. TV-serierna.

Igår var det dags för premiär av House, kanonbra serie, även om jag ev. måste dela honom med ketchupmamman. Men igår tyckte jag att han hade tappat stinget lite, han var inte lika ohyfsat småsexig som han brukar vara.


Men det finns fler serier - Dexter är en ny upptäckt för min del, och de senaste veckorna har jag o maken plöjt oss igenom i princip hela serien. Kanske med lite olika fokus ibland, men en och annan len, rutig mage måste man ju få drömma om.

Sen har vi ju den ultimata vampyrserien - True Blood. För första gången tycker jag konstigt nog att en svensk är sexig, men Alexander Skarsgård som vampyr är faktiskt rätt så lockande. Sedan kan jag iofs tycka att det ser rätt kul ut att han är typ en meter längre än sina medspelare, men men...

Borde jag kanske bli oroad över att jag verkar dras till konstiga, lätt störda och milt aggressiva enstöringar? Eller är det helt enkelt omöjligt att låta bli...?

Mormor är starkast i världen!

Det absolut viktigaste i mitt liv är familjen, medräknat min mamma, pappa och bror såklart. Eftersom jag har turen att ha barnens mormor och morfar så nära OCH har turen att de är så otroligt engagerade i sina barnbarn så får jag mycket avlastning, barnvakt, hjälp och sällskap, trots att de jobbar båda två. Jag måste säga att jag står stum av beundran inför alla som inte har den hjälpen, för att inte tala om ensamma föräldrar. Helt otroligt! Jag är bortskämd med att kunna få lite egentid emellanåt, även om allas jobb gör att det inte blir så ofta, och Oliver speciellt älskar att vara hos mormor och morfar över allt annat. Tror faktiskt att han skulle flytta in där om han fick =)

Oliver konstaterade häromdagen att mormor minsann är starkast i världen, för hon orkar lyfta Lukas (?). Vilket iofs vi gör allihop (och bär runt på honom mest hela dagarna), men det verkade inte spela någon roll. Annars brukar det vara morfar som är starkast, och han, han kan LAGA saker. Ok, jag erkänner, leksaker som går sönder här hemma hamnar oftast i tvättstugan i väntan på att bli limmade eller så, men det är sällan de liksom tar sig vidare därifrån. Till slut ger jag upp och slänger dem. Men morfar, han tar sig alltid tid att laga dem och har därför något av en idolstatus för Oliver, helt förståeligt!

Morbror träffar vi tyvärr alltför sällan, han bor i Göteborg och jobbar heltid, så det blir inte så ofta som man vill. Men även han är lite idol, han spelar elgitarr (mycket coolt tycker Oliver) och så har han så många fina bilar som Oliver får leka med (sparade sedan morbror var liten, tas fram hos mormor och morfar).

Så, länge leve familjen - HURRA!

Ta i trä

Nu har lillemannen sovit en sammanhängande tupplur på ca 2 timmar, vilket är extremt ovanligt dagtid. Det är så skönt! Har hunnit både vila, äta frukost i lugn och ro och till och med hunnit spela lite, inte illa minsann! Med Oliver på dagis blir det ju lite tystare i huset och det gör väl sitt till, båda mina barn har varit väldigt lättväckta som bebisar. Tror inte riktigt på teorin att man "gör" dem känsliga för ljud, här har ju hela tiden Oliver gjort en massa ljud, men så vaknar ju Lukas hela tiden oxå.

Idag ska jag försöka ta mig iväg och titta på vinterstövlar till Oliver när jag hämtar från dagis, och en sån liten tripp blir ju ett helt projekt med en bebis. Det gäller att tajma mat (ger bara ersättning nu), blöjbyten och även sömn, eftersom han är så lättstörd. En övertrött bebis gör varken mamma eller sig själv glad...

Så, har jag tur sover han en liten stund till, min lille plutt, då hinner jag kanske till och med skriva lite mer!

Sommaren är kort...

Nu är det definitivt höst - jag har gjort min årets första höstgryta... Älskar att få stå och pilla med en gryta som ska puttra i många timmar, man får ju så många tillfällen till att provsmaka då... Igår åt vi också en god gryta, hemma hos vänner. Det var sååå trevligt, att få komma hemifrån, äta gott, ta ett glas vin och prata lite om allt och inget. Tack för det, Jossan med familj!

Hösten är nog faktiskt min favoritårstid. Lite konstigt med tanke på hur mycket jag ÄLSKAR solen, men hösten är så vacker. Luften är kall och klar, men ändå inte så kall att man behöver gå runt och frysa. Man får ta på sig fina höstkläder med lite stickat, men man behöver inte ladda med 3 yllekalsonger under. Dessutom är det så vackert - varje höst tror jag maken när en liten oro att jag ska köra av vägen när vi åker någonstans utanför stan, jag kan bara inte låta bli att titta på alla vackra färger på träden. Det är så där fint så man nästan tappar andan. Och då är det ju lite svårt att koncentrera sig på körningen med... Men men, inga olyckor än så länge *ta i trä*.

Dessutom är det något lovande över hösten, en nystart liksom. Det hänger nog i sedan skoltiden tror jag, när varje höst var början på året. Och man fick köpa fina pennor och bänkpapper (har barnen det nu för tiden? Jag är för gammal för att veta själv, och mina barn är för små för att veta), helst med hästar på.

Så nu ska jag gå o gotta in mig med ett glas vin som blev över efter maten, och strax kommer goda vänner över för fika.. Det kan nästan inte bli bättre!

Vad var det vi pratade om?

Ikväll ska vi iväg till en kompis med familj på lite mat, ska bli fantastiskt trevligt! Älskar att komma hemifrån lite, äta lite god mat och prata. Fast det senare blir väl tyvärr lite lidande med båda barnen med.

Det kan nog vara det jag saknar mest, att få prata lite vuxenprat utan att avbryta varje mening med nåt som barnen gör/inte gör/inte får/pratar om. Ni vet, så inte varje konversation låter så här:

" Så, ska ni gå och - nej Oliver, du får inte glass nu - rösta eller har ni redan - ja, vi ska åka och bada imorgon - gjort det i förväg? "

Jag är faktiskt lite orolig för att när väl barnen har vuxit upp så har man tappat all förmåga att prata med andra vuxna. Eller så kommer jag bli en av dem som pratar för sig själv, känner redan att jag börjar bli sån, kanske därför jag bloggar? ;-)

Motsättningar

Haha, såg just att mitt senaste inlägg liksom motsätter det tidigare. Bra att jag skriver att jag ska sluta äta kakor i ett inlägg och sen lägger ut ett recept... Väldigt konsekvent!

The Kaka

Hade en kanontrevlig kväll i går med visning av Me & I av min kompis Jossan, tack alla! Fick en allmän önskan om receptet på The Kaka (eller tuppakakan som jag kallar den), så det kommer här:

Tuppakaka

Vispa 2 ägg och 2 dl socker poröst
Rör ner:
2 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 dl ljummet vatten

In i ugnen, nederst, på 175 grader i ca 20-30 minuter. Låt svalna (svåraste delen tycker jag, speciellt när man är sugen!)

Glasyr:
75-100 g smör
1 dl socker
1 äggula
Rör i hop och låt puttra upp någon minut, men rör HELA tiden. Ibland skär den sig om man inte rör tillräckligt, då får man göra ny...

Häll över den avsvalnade kakan och strö över kokos - klart!

Hoppas jag får lite mer tid över idag för att skriva, men vi får väl se...

Att äta eller inte äta

Det där med maten. De flesta som känner mig vet att jag ÄLSKAR mat. Och bakverk, tårtor och efterätter. Dessutom tycker jag väldigt mycket om att laga mat, i alla fall när det handlar om lite roligare helg-mat. Vardagsmakaronerna når väl inte direkt några högre höjder på nöjeslistan däremot. Och vardagsmaten blir ju lätt ganska tråkig, speciellt när orken tryter.

Dessutom försöker jag, håll i er nu, ha lite karaktär (ok, ok, ni kan sluta fnissa nu)... Jag tillhör tyvärr inte gruppen nyblivna mammor som helt av sig själva tappar alla kilon 1 månad efter förlossningen, och helst några extra, så de ser supersmala och snygga ut typ direkt. Nä då, mina kilon trivs jättebra på mig, och jag får verkligen övertala dem att ge sig av. Men jag är inte så dum att jag försöker banta, det funkar ju aldrig, men jag FÖRSÖKER att inte äta typ 1 bulle och 1 bakelse om dagen. Det borde ju vara ett helt rimligt mål kan man tycka...

Fast det var ju det där med att det är så himlans gott. Och om jag äter upp bullen jättefort så kanske inte kilona märker det utan ramlar bort ändå? Fast det är väl knappast troligt... Så jag intalar mig, varje kväll, att imorgon ska jag banne mig inte äta något onyttigt!

Så idag har jag bara ätit EN bulle. Hittills...

Prioriteringar

Det är nog en av de saker som är svårast när man får barn, hur man ska prioritera saker och ting. Självklart kommer ju barnen först, men det är inte alltid självklart på vilket sätt. Ska man prioritera att pappa spenderar tid med barnen på kvällen? Ja, det är klart man ska. Dessutom får ju jag två händer fria att få gjort allt det man inte hinner med två barn.

Fast så måste man ju hinna vila lite mellan varven med, så ska då mamma eller pappa få vila en stund först kanske? Visst, det funkar absolut. Men då är ju problemet att sen när barnen lagt sig och man egentligen då skulle ta tag i att laga mat till morgondagen, diska, plocka undan och allt annat så är man så trött så man knappt orkar ur soffan.

Eller som nu, med nyhetens behag så är ju suget stort att blogga lite. Nu är Oliver på dagis en stund, och Lukas sover (fast man vet aldrig om det är 5 minuter eller en timme), ska jag då passa på att;
a - städa undan alla grejor och leksaker överallt
b - dricka kaffe (men då vaknar Lukas garanterat, han har en inbyggd sensor för det tror jag)
c - skita i ovanstående och blogga lite

Det blev faktiskt en blandning, gjorde kaffe, sövde om Lukas, städade lite på vägen in till datorn och nu dricker jag kaffet här.

Konstigt ändå, hur mycket man ändå behöver prioritera en lugn stund för sig själv (och det behöver i alla fall jag göra för att funka som mamma. Eller som fru, för den delen.) så får man ändå lite dåligt samvete för allt man "borde" gjort. Irriterande!

Nåt som däremot just nu kanske inte alltid hinner prioriteras så är det väl ens förhållande, helt enkelt för att man är så himla trött när allt det där nödvändiga har gjorts. Men men, den här gången vet jag ju att det kommer bättre tider, när Lukas får mer rutiner och blir lite "stabilare" på dagarna så man inte behöver bära honom så mycket. Så tills dess får vi väl acceptera att våra gemensamma stunder mest handlar om att däcka framför ett avsnitt av Dexter, men det är ju inte helt fel det heller!

Det där med namn

Det är ganska svårt, det där med namn. Som att välja namn på den här bloggen, det visade sig vara rent ut sagt skitsvårt. Min absoluta favoritblogg - ketchupmamman - har ett suveränt namn tycker jag. De flesta namnen jag kom på låter så himla pretentiösa, eller så tråkiga och vanliga att man knappt ens orkar läsa namnet. Typ "2-barnsförälder" - ja det var ju originellt, och ska jag bara skriva om barnen då eller? Eller "skojsiga mamman" - låter ju bara fånigt, och dessutom förväntar man sig ju nåt kul då och det är nog många som inte gillar min, ganska torra, humor. Så det fick bli något allmänt - Jag tänker, alltså finns jag. Tolka det som ni vill!

Eller när vi skulle välja namn till nya bebisen i somras. Vi hade minsann en hel del namn uttänkta. Mest tjejnamn visade det sig, det är lättare med tjejnamn än killnamn tycker jag. Och så hade vi två pojknamn med, William och Leo. Men sen kom han. Och var definitivt inget av dem. Det slutade med att han i en vecka bara hette "bebisen" innan vi satte oss med kalendern och gick igenom alla namn vi tyckte var ok, men sen slutade det med att han blev en Lukas! Nu känns det som om han alltid varit en Lukas, och jag hoppas att namnet på den här bloggen också växer till sig så det passar i kläderna. Annars får jag väl byta helt enkelt...

Schizofrent...

Eftersom den här bloggen kommer handla om vad nu jag kommer att tänka på så kommer det ju bli en väldig massa olika saker. Men mycket kommer nog ändå handla om barnen, det är ju ändå det som upptar min mesta vakna tid.

Jag kommer ihåg när Oliver föddes (ja, själva födseln med, men DET kan vi ta en annan gång). Då blev jag lätt chockad över två saker - det ena var hur sjukt trött man blir när man inte får sova en hel natt på väldigt lång tid, men det andra var att jag fortfarande var precis samma person. Jag trodde nog att man liksom blev en Mamma. Men det blev jag ju inte, jag hade fortfarande samma tankar, åsikter och intressen, även om allt såklart blandas med det faktum att man ska ta hand om en liten människa samtidigt.

Det var nog lite därför jag skapade den här bloggen, för att kunna få uttrycka en hel tanke i taget, och få vara och tycka vad jag vill en stund, även om jag just nu sitter med Lukas i famnen samtidigt ;-)

Så mina inlägg lär bli ganska spridda, och som sagt, lätt schizofrena...

Nystart

Vad mycket svårare det var att skriva något nu när man faktiskt sitter här framför datorn, än när jag låg och tänkte på bloggen nu i natt. Egentligen borde jag nog ha en dator vid sängen, för den där vakna tiden efter att jag har matat minstingen, 2 månader, innan man somnar till ordentligt igen. Men hjärnan fungerar ibland inte riktigt som den ska när man är småbarnsförälder har jag märkt.

Idag ska i alla fall stora killen, Oliver, åka på simskola, ett uppskattat nöje från hans sida. Som mamma blir det en lite annan upplevelse, ska man hinna dit i tid så får man sikta på att vara där en timme tidigare. Alltid händer nåt, bajs i blöjan, Lukas hungrig eller Oliver trotsig - 'VILL INTE'. Men man lär sig. Eller förresten inte, jag tror jag var lika sen hela första året med Oliver, så det blir säkert likadant nu när Lukas är liten.

Ikväll ska det dessutom bli bio - Toy Story 3 - för mig och Oliver, kanske för pappa med om han inte behöver jobba sent.

Hmm, jag ser att jag nog måste jobba på det här med bloggande lite om det ska bli nåt kul att läsa, så jag får nog öva lite!