Elmia Garden

Trött, trött, trött... Ledsen för bloggtorkan men det är fortsatt hektiskt här nån vecka till, innan det blir något, lite lugnare.

Mässan som går nu är Elmia Garden, en av de roligaste mässorna jag jobbar med men också en av de som kräver mest - men det är fantastiskt kul att gå runt och titta på allt när det är klart! Tänkte dela med mig av några få foton, hann inte fota så mycket, och det är väldigt svårt att få riktigt bra bilder på mässor eftersom det nästan alltid är så rörigt i bakgrunden, men här är några stycken ändå....

Vi får väl nästan börja med de tre trenderna för 2016...

Flower Couture - romantiskt, sinnligt och drömskt, i ljusa pasteller. 

Dark Forest - udda, mörkt, lite galet och skrämmande. Dova, brända toner. 

Stadsodlarens trädgård - på var och varannan balkong odlas det ätbara juveler, och fler och fler går med i gemensamma trädgårssamarbeten i form av stora kolonilotter. 

 Sedan har vi såklart en massa annat fint...

Blomsterkreatören Fredrik Larson stod för scendekorationerna i hall C, den fina scenen har min kollega Kristin ritat :)

Vissa mässor är ju roligare än andra ändå, speciellt när man får jobba med underbara människor som Malin Hidesäter och Helena Kaasik.  Malin med Blomsterfrämjandet stod för mässans roligaste selfie-punkt, med hängande växtfrisyrer som man kunde fota sig i!

På presscenen (som jag ritat basen till) hade Helena och Malin dekorerat helt fantastiskt!

Plommonmarmelad med Cognac och Ingefära, Batch #2

Matmorsan var så fantastisk snäll och skänkte mig 2,5 kg plommon i veckan, varpå jag såklart gjorde plommonmarmelad på hela lasset i går! Väldigt fina och goda plommon dessutom, kommer bli en toppensats det här känner jag. Jag utgick från mitt eget recept, men ville ha en aning mer ingefärssmak, så förutom att öka delen ingefära rev jag den här gången ner det direkt med plommonen istället, vilket blev väldigt bra. Här kommer årets något modifierade recept:

Plommonmarmelad med Cognad och Ingefära, Batch #2

2,5 kg plommon, urkärnade och halverade
1 dl cognac
2 dl vatten
3-5 cm riven ingefära (stor som en tumme)
2 tsk vaniljpulver, eller en vaniljstång
8-9 dl syltsocker

Koka upp plommon, cognac, vatten, ingefära och vanilj i en stor kastrull. Låt koka under lock i ca 30 minuter, mosa till ev. större bitar antingen genom att vispa lite med en elvisp eller genom att använda en potatisstöt. Vill man ha en helt slät marmelad kan man ju också mixa den.

Tillsätt syltsockret och smaka av - jag vill ha en marmelad som är söt, men ändå fruktig och lite syrlig, så jag har inte så där jättemycket socker i. Hur mycket man vill ha är ju dels personligt och dels beroende på plommonen, så prova dig fram (dock utan att stoppa ner skeden du smakat med igen, då förstör du vaniljen). Låt det koka med syltsockret mellan 7-10 minuter, testa att lägga en liten klick på ett kallt fat i frysen nån minut för att kolla så konsistensen är som du vill ha den.

Häll upp den varma sylten på glasburkar som fått stå i ugnen på 100 grader i minst 10 minuter (så det är desinficerade) ända upp till kanten, och skruva på locket. Jag förvarar min marmelad i kylen även oöppnad, men egentligen funkar ett skafferi helt perfekt om man har det.

Inte nudda vatten

Nu har det varit VAB till och ifrån i ett par dagar, först med Lukas och nu sist med Oliver. Det verkar vara nån rejäl förkylning, med halsont och lite hosta, men ingen direkt feber, lite av symptomen kan jag räkna ut eftersom jag också har dem....

Därtill är det maxtryck på jobbet, vilket ger en del kvällsjobb. Ihop med det faktum att man blir tämligen stillstående/-sittande såna där dagar så känner jag extra tydligt att min kropp absolut mår bäst av att röra sig (nu när den är van), så i går eftermiddag fick det bli åtminstone en promenad för att få lite blodcirkulation i axlar, ben och rygg - väldigt skönt!

Något klafsigt ute nu däremot... Fast också lite kul att skutta mellan pölarna :)

Men det är ju så himlans fint nu samtidigt, luften är klar, men inte kall, och igår sken eftermiddagssolen på mig mellan träden.

Ja ok, jag vet att det är lite tunt med substans här inne nu, jag skyller på att det mesta av min kreativitet går åt på arbetstid... Men snart kommer det lite nya recept med, så håll ut!

Grön potatis- och purjolökssoppa

Här i familjen är vi just nu mer eller mindre sjuka hela högen, med nån form av rejäl förkylning och även lite magont (verkar dock inte vara magsjuka för så dålig är ingen), så jag håller just nu på att koka ihop en snäll men nyttig soppa till oss, närmare bestämt en

Grön potatis- och purjolökssoppa

6-8 potatisar
1 stor purjolök (även det gröna)
4-6 klyftor vitlök
1 färsk broccoli
1,5 liter hönsbuljong (dvs 3 tärningar och 1,5 liter vatten)
2 dl creme fraiche
Valfritt: Extra grönt, tex några blad mangold, lite gräslök, en näve spenat eller vad du hittar hemma.



Hacka purjolöken grovt, och skala vitlöken. Fräs lökarna i lite olja tills de blir mjuka. Tillsätt sedan potatis i bitar och broccoli i bitar (även stjälken, skuren i lite mindre bitar). Häll på buljong och låt koka tills allt är riktigt mjukt.

Ta av från värmen, tillsätt ev. extra grönt och mixa med en handmixer eller i en matberedare tills det är helt slätt. Smaka av med creme fraiche och kryddor, samt ev lite citronsaft. Vill du göra den mer matig kan du tillsätta tex räkor, kyckling eller korv till, jag har bara lite hackad gräslök på min.

Snabbt, enkelt, billigt och barnvänligt (tror det är den släta konsistensen som gör den så populär).

 Dessutom perfekt att använda säsongens rot- och grönsaker till...

Västanåleden

I söndags vandrade jag och maken och ett par kompisar Västanåleden - en led på ca 15 km (min runkeeper landade på 17 km men då gick vi lite fel också) som går runt Gränna, Gyllene Uttern och Röttle.

Vi började gå vid Gyllene Uttern, för att sedan ta rundan mot Gränna först. Den här första halvan var tämligen tråkig, vi gick mest på asfalt och biten genom Gränna gick igenom industriområdet så den var inte heller nåt vidare rolig, så det var inte förrän vi närmade oss Röttle by som det blev riktigt fint. Dock ska också nämnas att den andra delen av leden verkligen var fin, med branta stigningar (fanns rep på en del ställen) och en väldigt kuperad stig.

Den här leden är ju samma som John Bauerleden bitvis, där var stigen lätt att hitta, men där den "bara" var Västanåleden var det knappt att det gick att se att det fanns någon stig (därav gick vi lite fel ett par gånger), men det var kul ändå :)

Mycket fint fanns det i alla fall att titta på, speciellt på andra delen av leden, och jag kan nog inte riktigt göra det rättvisa med lite mobilfoton, men så fick det bli!

Vackra Vättern

Har precis landat i soffan efter en oerhört skönt stund vid Vättern med familjen. Eller stund och stund, vi har varit ute i nästan fem timmar :) Efter en stressig och irriterande vecka var det skönt att få rensa huvudet och få lite frisk luft, vilket kändes som även barnen behövde. Orkar inte skriva så mycket, men bjuder på lite mobilbilder från dagen.

 Idag gjorde vi det enkelt, vi grillade korv med pinnbröd (vilket bestod av pizzadeg vi köpte på vägen) och så blev det grillad banan med choklad till efterrätt. Gött!

Mångfald

Först av allt måste jag bara nämna ironin i att jag gick hem efter det här inlägget med någon form av känsla att jag verkligen ville spendera en härlig eftermiddag och kväll med barnen, bara för att finna att hela dagen exploderade i ett enda kaos av en väldigt arg mamma och två barn som hade hittat på dumheter. Verkligheten. Gravt överskattad...

Nåväl, i den här andan av omprioriteringar så försöker jag ju ta mig ut i skogen så mycket som möjligt, helst med barnen, men igår var Lukas och maken på fotboll och Oliver ville vara hos en kompis, så då fick det bli bara jag som åkte upp till Hallby för att knata runt naturspåret på 6 km. Hade bara mobilen med mig, men det är ju ändå kul att försöka fota saker man ser, ännu ett sätt att kombinera ett redan befintligt intresse med det här nya friluftslivet.

Nu vet jag ju att det kryllar av extremt duktiga fotografer där ute, på både hobbynivå och proffs, men jag tillhör ju inte riktigt dem utan här kommer en drös "alldeles vanliga foton", mest för att förmedla hur himlans vacker och varierande skogen är, på bara den här lilla slingan.

Hoppas med det här kunna förmedla lite lugn åt dig som läser! Ha en skön dag!

Jag vill inte ångra något

Ibland ser eller hör man saker som får en att ifrågasätta de val man gör varje dag. Det här var en sån video, och just precis nu känns det som jag vill omprioritera hela mitt liv...

Svårt att våga, svårt att veta vart man börjar och svårt när man inte bara bollar med sitt eget liv utan en hel familjs! Vad är viktigt och vad tar bara upp tid? Vad ger mig energi och vad tar energi? Vem tillför något i mitt liv, och VAD tillför något i mitt liv...

Känns väl skönt att börja en måndag så här, med att ifrågasätta hela sitt liv lite...

Heta räkquesadillas och friluftsliv

(Receptet på räkquesadillasen finns en bit ner på sidan)

Idag tittade hon fram igen, den lilla friluftsmänniskan inom mig. Hon kan inte ha haft det lätt om hon existerat tidigare, gravt förtryckt av mina övriga personligheter ;-)

Idag blev det en utflykt till Skurugata, utanför Eksjö, med hela familjen (vissa mer bakis än andra). Konstigt nog så funkar det ju så oväntat bra att ha med barnen vid såna här tillfällen, till och med idag när de båda var både trötta och gnälliga, och det är väl en stor anledning till att jag verkligen börjar gilla det här. Själva skurugata är en, tja, spricka eller ravin kan man väl säga, där fick man verkligen mestadels klättra för att ta sig fram, så även om det var futtiga 3 km runt slingan så tog det oss nog lite mer än en timme att ta oss fram till grillplatsen, och då var vi faktiskt tämligen andfådda och svettiga av klättringen.

Barnen skuttade fram som små bergsgetter (medans jag hela tiden såg framför mig att de skulle snubbla, ramla och slå sönder skallen på nån av alla stenarna), och tyckte det här var den roligaste promenaden vi gått på, och förutom att den kanske var lite väl kort för att jag ska vara helt nöjd så håller jag absolut med om att det är kul att klättra fram snarare än att bara gå. 

Här kommer en liten bildkavalkad... Svårt att fånga hur brant det var dock. 

X marks the spot....

Den här gången hade vi med ved (tur det för vedförrådet där var slut) och grillade heta räk-quesadillas. Grymt bra ju, då kan man ju kombinera mitt intresse för matlagning och -foto med det här friluftsjoxet!

Det var ju grymt mycket smidigare att göra upp eld med riktigt torr ved... 

Heta räk-quesadillas

6-8 tortillabröd (beroende på storlek)

2 påsar riven mozzarella

1 stor burk färdigskalade räkor (billigaste funkar bra här!)

1 dl limesaft

1 solovitlök, riven/pressad

1 cm ingefära, riven

1 hackad chili (om barnen ska äta så lägg bara på detta på de vuxnas)

8 hackade minitomater

3-4 salladslökar i strimlor

1-6 timmar innan du ska äta:

Blanda limesaft, vitlök, ingefära, chili och en nypa salt. Häll av lagen från räkorna och lägg dem i limesaften tillsammans med tomaterna och salladslöken. 

De marinerade räkorna tog jag med i en burk, och la inte på förrän precis när vi skulle grilla. 

När du ska äta:

Strö över lite ost på en halva (om du använder stora) tortilla, lägg över en näve räkblandning (utan så mycket spad) och lägg på ytterligare lite ost. Vik ihop och grilla på en sida i taget tills brödet är gyllene och osten smält ihop till en ljuvlig, bubblande gegga... 

I morgon blir det Ullared för hela slanten, men jag längtar redan till nästa helg då jag hoppas att jag och maken åtminstone kan vandra andra delen av John Bauerleden!