Fantastisk helg!

Haha, det märks att det har varit fantastiskt väder, både på antalet besökare och antalet inlägg. Och det var ju ändå det i helgen, en helt otrolig vårhelg - sista helgen i mars! Jag och maken hade en ovanligt produktiv helg (fasen vad kul det är med trädgårdsarbete ändå?!?!) och bytte däck, grävde jord, planterade gräs, tvättade fasad och satte upp studsmatta.

Nu är hjulspåren från betongbilen borta, och när väl gräset kommit
upp kommer det inte synas någon skillnad alls på tillbyggnaden och
resten av huset!

Det var faktiskt så varmt i går att när jag tvättade vår fasad på södersidan (ni vet, den sidan vi hade tänkt måla redan förra året) så gick jag i shorts och bikini! Nu var det ju bara utmed söderväggen det funkade, men ändå... det måste ändå vara någon form av rekord!

Det är ju svårt att låta bli att fota, även om ni säkert sett krokusar
till leda vid det här laget ;-)

Lördagen startade ju med träning och fika, såklart. Oliver skulle på kalas sen efter, så han ville vara fin i skjorta - och självklart ville Lukas det med då. Så söta :)

Det ska böjas i tid... Klart man vill testa o träna lite när mamma och
pappa gör det!

Kalasfin :)

Söndag morgon startade riktigt lyxigt, maken skjutsade barnen till mormor och kom hem med lite lyxfrukost. Det blev ju inte sämre av att solen värmt upp uterummet så att vi kunde sitta där ute heller....

Igår eftermiddag passade jag på att springa en sväng med, det blev den längre rundan eftersom jag nu faktiskt varit lite duktig och börjat med att värma upp med att gå i 5 minuter först. Och det GÖR ju faktiskt skillnad, jag blir inte lika flåsig sen när jag börjar jogga. Jag tog det rätt lugnt (haha, som om det går fort annars) och det var riktigt skönt - speciellt när det luktar torr asfalt och man ser Schilla (hur stavar man det?), Tussilago och Vitsippor lite varstans!

Svettig men nöjd :)

Självklart blev det grillning för hela slanten med, tillbehör blev melonsalsa (tack M!) och fransk potatissallad... mmmm....

Ledsen för alla halvdana bilder, de jag tog med den riktiga kameran har jag inte hunnit lägga över, men det kommer nog framöver :)

Godmorgon, motivation!

Nu har jag haft en veckas total frisläpp när det gäller maten. Vet inte riktigt vad som hände, men kanske ville kroppen ha en paus och få äta hur mycket som helst? Haha, har nog lätt gått upp 2 kg den här veckan... Hade absolut NOLL inspiration till att ta tag i saken heller, så jag har inväntat lite motivation och fortsatt äta allt jag kommer över - MEN i morse vaknade jag och där var motivationen! Kände mig fortfarande lite äckelmätt sen i går kväll, och kikade in i kylen för o se om jag ville ha frukost och kände bara att Näe, jag är färdig nu. Dags att börja äta nyttigt och må bra av det igen!

Ibland är det nog bra att bara släppa allt ett tag, om inte annat så får man det liksom "ur systemet" lite och landar förhoppningsvis i ny inspiration till att äta bra mat istället. Hade tänkt ge det veckan ut, men nu infann sig ju motivationen så då är det bara att hoppa på tåget!

Nu blir det nog mer sånt här - fräscha grönsaker,
kyckling och lite fetaost :) Inte konstigt att man
mår bättre av sån mat....

Baked Oats

Den här frukosten (brunchen) är ett mellanting mellan gröt och pudding, och är baserad på receptet från Ica Buffé (fast jag har självklart gjort om det lite, vem kan låta bli?). Det låter kanske lite konstigt, men det är en riktigt god, varm och lite lagom söt frukost.

Det blir ganska mycket av den här satsen, minst 6 rätt stora portioner!

 Baked Oats

5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1 tsk vaniljpulver
0,5 tsk salt
0,5 dl finhackad, torkad frukt (jag hade dadlar och katrinplommon)

Rör ihop de torra ingredienserna, och blanda sedan ihop de blöta:

5 dl mjölk
2 ägg
1 mosad banan (det här är 1 dl honung i originalreceptet, men jag tyckte det blev perfekt med en mosad banan i stället!)

Rör ihop och häll i en smord pajform (ca 24 cm i diameter och gärna med lite högre kanter).

Topping (den här delen är väl minst nyttig, det funkar ju utan, men den gör helt klart sitt för att det här ska bli en riktig höjdare:

2 msk smält kokosolja
2 msk honung
1 dl frön - pumpakärnor och sesamfrön

Rör ihop och ringla över puddingen, och strö därefter över 1-2 nävar
frysta bär.

Kör in i ugnen i mitten i ca 30 minuter på 175 grader - höj till 225 de sista 5 minuterna.

Jag serverade den med vaniljkvarg (rör ihop vaniljpulver o kvarg med lite kokosmjölk/grädde), kakaonibs, skuret äpple och kanel. 

En befriande upplevelse

Oj vilken skillnad... Ikväll var det sparring, första sedan tävlingen eftersom jag var förkyld förra veckan. Det har ju varit ganska trögt och lite omotiverat, trots tävlingen, ganska länge nu, så jag hade väl inga jätteförväntningar på kvällens pass. MEN vilken stor skillnad det var! Nu när jag inte behövde fokusera på tävlingstekniker, poäng och rena träffar så kunde jag ju bara ... köra. Jag hade SÅ roligt igen! Fullt ös bara, inte analysera allt så himlans mycket, utan bara köra på för fullt - underbart!

Av det här passet så känner jag att jag hittade tillbaka till det som är så roligt med sparringen - inte för att jag inte fortfarande vill förbättra mig och göra teknikerna renare, men nu var jag ju inte "tvungen". Jag körde alla ronder med ett stort leende på läpparna (ja, bokstavligt talat faktiskt, så gott det nu går med tandskydd) och gick därifrån genomsvett, genomkörd och mycket, mycket lycklig!

Flower Power

Hoppsan, det var visst ett tag sen jag skrev nu. Förra veckan hände det liksom inte så mycket, inte förrän till helgen i alla fall.

I lördags var jag på superrelease på Nordic Wellness och testade deras X-fit pass. Det påminner ju rätt mycket om vår fys uppe på kickboxingen (fast utan boxdelarna då), och var riktigt roligt! Gillar när det är stationer, och korta intervaller (20 sek kör man, sen kör ens "partner" 20 sek och så turas man om). Sen var det lite svårt första gången att veta hur mycket man ska ta ut sig, i och med att man inte riktigt vet hur länge och hur jobbigt det blir. Hade det varit på kickboxingen hade ju någon stått över en och pushat på så man hela tiden hade kört på max, men riktigt så var det ju inte här... I vilket fall skulle jag absolut kunna tänka mig att köra det här igen, fast tiderna det går på är lite konstiga för min del bara.

Passade på att åka och köpa lite vårblommor efter träningen sen, så oerhört skönt att få in lite blommor och grönt i uterum, kök och utomhus! Vi har tom låtit gräsklipparen gå i helgen, det är helt klart rekordtidigt!

Ranunkler är såååå fina. Har inte haft det hemma innan, så jag hoppas de överlever ett tag (i uterummet). 

I söndags kände jag mig rätt pigg och sugen på att hitta på nåt - sen hade jag väl inte jättemycket idéer (eller pengar), så det fick bli en spontantrip till Ullared. Oliver fick vara hos en kompis (det är verkligen BARA kompisar som gäller, får man inte leka med nån så kan man ju lika gärna DÖ) och Lukas följde med oss. Det gick faktiskt sjukt bra, han sa inte ett ljud på resan dit (ok, han sov halva vägen) och var hur smidig som helst hela dagen - tror han frågade sammanlagt 4-5 ggr om vi skulle åka hem - på HELA dagen.

Hittade faktiskt en fantastiskt snygg skinnjacka till mig själv, i en nougatbrun lammnappa. Sitter som gjuten! Ska se om jag inte kan fixa nåt foto på den senare...

Nu är äntligen förkylningen på väg att bli bättre, så idag kör jag igång med mitt vanliga träningsschema igen - skönt!!!

Åt rätt håll i alla fall

Idag körde jag lite smygpremiär på träningen igen - känner mig fortfarande förkyld och så, men det bara kryper i hela kroppen på mig så det var väldigt skönt att köra ett väldigt lugnt pass ändå. Lite teknikpass på styrketräningen (för att citera en kompis), med lägre vikter och tempo men med en möjlighet att se till att tekniken blir rätt. Marklyft, raka marklyft och latsdrag gav både rygg, ben o rumpa en liten genomkörare. Efter det fick det bli ett pass BodyBalance - lagom jobbigt och väldigt skönt att mjuka upp och stretcha kroppen efter några dagars uppehåll!

Har börjat så smått att fundera på om jag skulle sätta upp någon form av mer långsiktigt mål - oftast kör jag helt enkelt enligt devisen att jag aldrig ångrar om jag tränar, bara om jag inte gör det. Det är ju skönt att känna att kroppen får användas och utmanas ju!

Kosten ska jag bara få lite ordning på efter en veckas totalt slarv (varför blir det alltid så när man inte kan träna? Man kan ju tycka att man INTE borde slarva så mycket då), annars tycker jag att jag har rätt bra koll på den.

Ett visserligen inte så långsiktigt mål skulle ju kunna vara att vara i topptrim till min födelsedag om en dryg månad - det skulle liksom kännas mentalt bra att vara i mitt livs bästa form när jag fyller 35!

På tal om nåt helt annat så är jag så vansinnigt sugen på att fylla på min garderob lite, speciellt med toppar. Det verkar dessvärre som om det bara är korta och vida toppar som är moderna nu, och hur smal jag nu än är så vill jag liksom inte köpa en topp där jag ser höggravid ut. Helt fel tröj-modell för min kroppstyp...

I Göteborg hittade jag i alla fall ett par vårskor från Vagabond som jag tyckte var riktigt fina :)

Flaugnarde

Idag har jag varit hemma och VABbat med en snorig Lukas. Vi har nog samma förkylning, han och jag, med ont i huvudet och en näsa som rinner som en kran... Och som vanligt när jag är hemma så blir det olika former av matlagning hela dagen. Till lunch blev det kycklingpaj, och nu i kväll har jag gjort en av min fars favoriter, nämligen Flaugnarde.

Kokossocker är ett bra alternativ till vanligt socker - inte raffinerat och inte lika "snabbt" som vanligt strösocker, samt med lägre GI-värde. 

Flaugnarde är en ganska vuxen efterrätt / kaka, inte så söt och med en god smak av rom. Gillar man rom & russin glass så kommer man älska den här kakan... Den är lite äggig, och inte sådär jätteonyttig faktiskt, för att vara en sötsak så är det ganska lite av både socker och mjöl. Jag har justerat mitt recept lite, och bland annat bytt ut florsocker mot kokossocker för att dels få en god kolasmak på kakan och dels göra den lite mindre onyttig (ja, jag tänkte skriva "nyttigare", men jag kunde inte riktigt med det).

Vare sig jag kör LCHF eller ej så använder jag hellre vaniljpulver än vanligt vaniljsocker, då kan jag själv bestämma hur sött det blir och smaken blir fylligare. 

På det stora hela gillar jag franska desserter, de är på ett sätt visserligen inte så söta och smakrika, men de är ofta ganska lena och krämiga, och det gillar jag.

Flaugnarde

4 ägg
1 dl kokossocker - vispas pösigt

Tillsätt:
1 1/3 dl dinkelmjöl
1 dl mjölk
lite vaniljpulver
en nypa salt
4-8 hackade katrinplommon (blötlägg dem gärna i romen en stund innan)
1-3 msk mörk rom (eller cognac, eller whiskey).

Häll i en mindre, smord pajform, och grädda längst ner i ugnen på 200 grader i ca 15-20 minuter.

Låt den svalna, och servera sedan med lättvispad grädde (gärna smaksatt med lite rom och en gnutta honung). Servera med en skvätt rom eller den dryck du valde att ha i!

Ok, jag kanske tycker det är lite FÖR roligt att fota mat...

Den ser kanske inte så mycket ut för värden - lite som en ugnspannkaka. Men såååå god!

Inte den bästa helgen direkt

Vilken helg...

I fredags tappade jag mobilen i golvet med den självklara påföljden att hela framsidan är totalt sprucken. Lördagens tävling var ju visserligen väldigt roligt och trevlig, men som ni vet så vann jag ju i alla fall inte. "Höjdpunkten" på helgen var väl däremot att två killar försökte bryta sig in via vår altandörr kl 23 på lördagkvällen. Trötta som vi var efter en tidig morgon hade vi lagt oss innan 22, så de trodde kanske inte att någon var hemma - men ändå!?! Vi vaknade av att det dunkade, trodde först det var barnen, men när man vaknat till lite så fattade vi att nån höll på att bryta sig in med kofot o hammare på baksidan. Helt sjukt - vi tände lampan och de sprang iväg (hann bara se två siluetter) och vi ringde polisen. De var på plats efter bara 5 minuter, med hundar och allt, och sprang efter.

Inget av barnen vaknade som tur var, trots att vi hade poliser som var inne och pratade och mängder med blåljus utanför. Det hade ju kunnat bli ännu värre, de hade ju kunnat hinna ta sig in! Oerhört obehagligt... Nu har vi uppdaterat både larm och belysning för att göra allt vi kan, och pratat med alla grannarna. Fattar inte riktigt hur det kan "löna sig" heller, tydligen är det mest smycken och pengar de är ute efter, och mina smycken kommer mestadels från HM, och pengar har vi ju inga hemma (vem har det nu för tiden?!?).

För att toppa av helgen så vaknade jag och kände mig rätt risig igår. Kände att det var nån förkylning på G redan i fredags, och nu har den liksom brutit ut. Spenderade ju oxå en massa tråkiga pengar på säkerhetsgrejor, inte det jag hade tänkt lägga mina pengar på nu direkt... Skit skit skit.

Det har ju i alla fall varit gott väder, och förutom att det blev lite kaffe och chokladbollar i solen, så kunde vi äta en god middag i ett solvarmt uterum i går kväll.

Oxfilé, ugnsbakade grönsaker och skogssvamp....

Så här fin såg vår altandörr ut igår. 

Man får ju försöka fokusera på det som är bra, och om inte annat så är det ju i alla fall väldigt trevligt att se att krokusarna börjat titta fram i vårsolen. 

Nu vill jag bara bli frisk och få altandörren utbytt, så tänker jag försöka glömma det hela sen.

Min första match

Ja se där, som 34-åring så har jag då gjort min första kickboxingmatch i en tävling... Vi ska se om jag kan försöka sammanfatta dagen lite grand..

Klockan ringde 05:00, ute var det full regnstorm och mörkt, inte jättesugen på att ens gå upp ur en varm säng i det här läget, men men, bara att gilla läget. Som tur var så hade vi barnvakt från i går kväll, så jag och Maken kunde åka tillsammans (haha, så han fick alltså oxå gå upp tidigt), lite mer avslappnat och skönt än om jag skulle stressat upp till klubben först. Förutom jag, så var det ju 3 till tävlanden (killar) och två coacher som var med, de övriga körde ihop från klubben.

All utrustning, skydd och ombyten var packade sedan i går kväll, så det var bara att sätta på lite kaffe och packa ner matsäcken så var det klart för att åka iväg. Riktigt skitväder, tills vi kom fram mot Göteborg där solen sken :) Vi kom fram strax före 08:00 och först ut på schemat stod invägningen. Nu var det ju inte så stor anledning att väga mig, eftersom jag fick gå upp en viktklass pga att det inte fanns några tävlanden i min -70 kg klass, så jag skulle ju tävla i +70 istället (dvs från 70 kg och uppåt), men jag vägde i alla fall in mig på 68 kg och fick reda på att två av mina 3 möjliga motståndare vägde 82 respektive 84 kg. Jaja, inte så mycket att göra, men när vi gick ut till planen och satte oss för att vänta såg jag dessutom att min mottävlare enligt schemat dessutom var lite längre än mig. Skit oxå, jag har ju baserat mycket av min stil och mina strategier på att jag är längre än motståndaren eftersom det ofta är så....

Inget att göra nåt åt, så det var bara att pilla i sig lite kycklingsallad till frukost.

Lite fokuserad.

Från kl 8 hände det inget fram till 10 när det var genomgång av reglerna, och sedan började de första matcherna kl 11.00. Jag hade match nr 5 i ringen, så jag tävlade vid 12-snåret ungefär, och innan dess ska man ju se till att man är uppvärmd och laddad.

Värmer upp med lite mits-träning mot en av mina klubbkompisar. 

Sen var det som sagt var min tur. I korthet kan man säga så här, det var totalt 4 tävlanden i min viktklass, inklusive mig själv, vilket innebar att jag skulle gå minst en och som mest två matcher om jag vann den första. Inte mycket att göra jobba med, med andra ord.

Ungefär så här kändes hela första ronden, dvs jag hade hennes vänster i mitt ansikte och själv nådde jag inte fram. Oerhört frustrerande, speciellt när man byggt upp stora delar av sin taktik på att man är längre än motståndaren. Ingen bra rond alls, för min del!

Varje match var bara två ronder lång - med en vila mellan på en minut. Första ronden gick rätt kasst, jag gjorde så gott jag kunde men såg ingenting med hennes vante i ansiktet och med en taktik som inte funkade alls. I rondvilan hann jag i alla fall reflektera lite, jag måste röra mig mer och se till att frontsparka henne istället för att jabba (frontsparken funkade jättebra när jag fick in den, men det är inte helt enkelt med en motståndare som trycker på hela tiden).

Andra ronden gick bättre, jag hann smälta att jag måste ändra strategi, även om jag nu inte vann den ronden heller. Jag fick helt enkelt övergå till att frontsparka och se till att hoppa in och ut, när hon matade på framåt, istället för att köra som vanligt (dvs jag själv trycker på framåt som jag brukar göra). Utan hennes vante i ansiktet såg jag fler av hennes låga sparkar (hon fick in mängder första ronden som jag inte ens såg) och kunde blocka, samt plocka in en del själv. Sen bygger mycket min teknik på boxning (är bättre på det än på att sparka), men det gick inte alls bra eftersom jag inte nådde fram till henne innan hon nådde mig.

Inte särskilt förvånad när domaren dömde henne till vinnare efter de två ronderna. Pratade med henne i omklädningsrummet med, hon hade tränat sedan 2006, så det kändes inte som jag hade kunnat vinna mot henne riktigt.

Min reflektion över själva matchen var att det blev sjukt grötigt, inte alls så rena tekniker som när man sparras, vilket till en stor del berodde på att man blev nervös och att adrenalinet stod på max, samt att man inte hade nån aning om hur ens motståndare kör. Jag gjorde absolut så bra jag kunde, så det känns ändå ok med min insats, även om det såklart hade varit roligt om man vunnit.

Reflektionen över hela fenomenet att tävla är däremot lite mer kluven, och helt ärligt så tror jag inte att den åsikten hade ändrats om jag vunnit, men visst, jag kan inte vara HELT säker. Det tog väldigt mycket tid och kraft, för att vara med och köra 2 ronder á 2 minuter. Även om jag vunnit så hade det ju inte blivit mer än 2 ronder á 2 minuter igen, så själva insatsen på tävlingen känns så... futtig. En massa väntan, och väldigt lite prestation. Jag tror dessutom att jag kanske är lite för lite tävlingsinriktad, jag kan inte påstå att jag på något sätt blev mer än milt besviken på att jag inte vann min match, och DET är inte ens en förskönad bild.

Kontentan av det hela är väl att jag inte riktigt vet om jag tycker det var värt tiden - det var det väl nu idag för att jag ville känna att jag hade prövat på att tävla - men jag vet inte om jag känner att det gav så mycket att jag vill göra om det direkt. Kanske nån gång ibland sådär, möjligen.

Efter en dusch och lite ytterligare väntan stod det klart att mina två klubbkompisar som inte tävlat än inte skulle göra det på en timme till i alla fall, så jag stämde av läget och tog maken och åkte hemåt. Vi var ju ändå tvungna att hämta barnen hos mormor, så sådär mycket längre hade jag inte kunnat stanna ändå. Skönt att inte behöva dra runt ännu längre, det finns ju gränser för hur roligt det är i en gympasal, även när det pågår tävlingar man kan kolla på...

Makens reflektion över dagen var väl generellt att det var väldigt mycket väntan för väldigt lite action, och han tyckte väl att matcherna såg tämligen långsamma ut. Det hade jag förvarnat om lite sen innan, det ser ju jättemesigt ut när man står bredvid, men när man är mitt uppe i det så kör man ju i 110 % även om det inte ser ut så. Kan ju förresten säga att jag tror jag var lika slut efter de här 2 ronderna som efter 7-8 vanliga sparringronder pga allt adrenalinpåslag, men man hämtar sig ju fort efter.

Så, det var väl ungefär mina tankar efter dagen, är det någon som undrar något?!?

Uppladdning

Det börjar ju liksom närma sig lördag och tävlingen, dags att  planera lite detaljer känns det som. Jag har ju aldrig varit med på en sån här tävling innan, men lite har jag snappat upp.

Först ut är det invägning, vid 8-tiden, det är ju hellugnt för mig som tävlar i en viktklass högre upp än den jag tillhör. Sen ska arrangörerna och domarna sätta ihop en slutgiltig matchlista, och framåt 11-snåret ska den vara klar och då ska matcherna börja. Det är många anmälda - ca 80 st som ska tävla i olika viktklasser och stilar (light contact som jag, full contact eller K1), så det kan nog ta ganska lång tid innan allt är klart. Om ingen hoppar av så är det tre tjejer till i "min" viktklass, vilket innebär att det blir antingen en eller två matcher, beroende på om jag vinner den första eller inte.

Jag kommer åka ihop med klubben, vid 6 på morgonen, och sen kommer maken efter när han lämnat barnen hos mormor. Jag kanske inte har berättat för henne att jag ska tävla, hon är inte jätteförtjust i mitt val av sport och jag vill inte att hon oroar sig när det inte är något att oroa sig för liksom.

På fredag kväll måste jag packa ihop en liten matsäck, det blir nog nån kycklingsallad och så bakar nog jag och ungarna lite energibollar (typ chokladbollar fast med dadlar, jordnötter, kakao och havregryn) som ger extra energi som inte tar slut så fort som rent socker gör.

Ok, nu blev jag liiiite nervös kände jag, mest för att jag inte vill göra bort mig. Jag behöver inte vinna, men jag vill känna att jag verkligen har gjort mitt bästa, och det är klart, skulle man bli totalt utklassad då så skulle det ju inte kännas så kul...

Jag tror jag ska ta mig upp till sparringen ikväll, kanske köra lite säck eller så, och mest bara känna på det lite lätt så att jag "har det i kroppen" tills på lördag, men utan att skada mig helst. Håll tummarna!

Dålig tajming

Jag. Är. Så. Otaggad.

Inför lördagens tävling, inför träningen, inför kosten och i princip allt just nu. En liiiiiten del kan man nog skylla på allergi-tröttma, men annars så är det väl liksom bara en av de där svackorna man har ibland. Himlans dålig tajming att få en sån svacka när man ska tävla bara... Tyckte jag höll i rätt bra ända tills jag fick veta att jag inte får tävla mot nån i min egen viktklass, men sen.. Irriterad på mig själv blir jag ju med, för jag mår ju mycket bättre av både träning och vettig kost (träningen fuskar jag ju inte med, även om nu det tilltänkta extra-passet med löpning i går kväll uteblev), jag trivs ju bäst när min kropp mår bra. Såklart.

Så, nu är jag irriterad, frustrerad och allmänt grinig känner jag - ber om ursäkt till alla som måste dras med mig just nu!

Gear up

Eftersom de flesta som läser den här bloggen kanske inte har så bra koll på det där med kickboxing så tänkte jag att det kunde vara lite roligt att visa alla skydd vi använder - det är ju stor skillnad på att träna och tävla på amatörnivå mot proffsnivå, såklart.

Det här är alla mina skydd:

Benskydd (ersätts av ben- och fotskydd till tävlingar, i separata delar)
Suspensoar - används enbart på tävlingar (eller ja, det är ju valfritt förstås, men där MÅSTE man ha det)
Bröstskydd - som ovan
Lindor - valfritt men jag tycker de ger lite handledsstöd och gör att handsken sitter bättre
Handskar
Tandskydd
Hjälm

Benskydd och handskar är till för att skydda motståndaren, inte mig, till skillnad mot vad man kanske först tror. Det kommer nån bild med allt på sen, om inte annat så från matchen på lördag... Maken ska följa med och stötta, men det lär nog bli lite både fotat och filmat skulle jag tro :)

Som ni ser är det ganska mycket skydd, och trots att man kan tro att det är en "farlig" sport så är det ovanligt med värre skador än lite blåmärken och ett och annat näsblod, mycket pga vi är en bra klubb men även pga alla skydd. Det är ju ingen bra träning om man skulle bli skadad och missa en massa träning hela tiden!

Vår och tävlingsproblem

Precis som övriga invånare häromkring så har vi idag vårstädat trädgården i det ljuvliga vädret. 16 grader - helt magiskt skönt! Vi har klippt häcken, äppelträden och alla perenner som ska klippas ner, krattat löv, städat lekstugan och rensat. SÅ mentalt tillfredsställande att rensa bort vintern lite! 6 h slit ute har det blivit, sen är man ju lagom hungrig och känner sig rätt trött, på ett väldigt skönt sätt.

Hittade mängder med vårtecken i trädgården, tyvärr bara tagna med en kass mobilkamera, men ändå.

Klipper äppelträden enligt "fake it til you make it" principen. Rabarbern börjar sticka upp små alienhuvuden ur jorden. Smultronen har börjat växa (inte bären då), och vi har tagit ut Sixten (gräsklipparen) på lite rastning!

Fick däremot ett himla dumt meddelande idag - tydligen är det ingen annan tjej anmäld i min viktklass. Det jag fick att välja på är då helt enkelt att antingen gå ner 2,5-3 kg tills nästa lördag - inget som är lätt att göra ens på lite längre sig, speciellt inte om jag ska orka tävla med, eller att tävla i en högre viktklass. Den högre viktklassen heter då +70, och nackdelen med den är att jag kan komma att möta nån som väger 80-90 kg i så fall, det finns liksom ingen övre gräns där. Men men, det är ju egentligen inte så jättemycket val, det är för stor risk att jag inte får tävla alls om jag försöker gå ner och misslyckas. Det tog väl en timme att bestämma sig och smälta beslutet, sen åkte jag ner och köpte semlor till fikat till oss allihop som lite tröst - jag behöver ju i alla fall inte hålla nere vikten för tävlingens skull nu längre!

Jag tror aldrig jag njutit så mycket av en semla i hela mitt liv!!!

Så, lite besviken är jag visserligen på att jag inte kommer få möta någon i min egen viktklass - speciellt som det var tre tävlanden i både -65 och +70.... Maximal otur helt enkelt! Men visst, det är skönt att kunna äta lite mer utan att bekymra sig för om jag fixar viktklassen eller inte.

Nu ska jag strax iväg och köra ett teknikpass, känner mig inte direkt superigång efter att ha varit ute hela dagen och nu däckat ihop på soffan efter maten, men det ger sig nog när jag väl är där.

Ett blåbär

Som ett brev på posten så gick jag upp 1 kg när jag började äta kolhydrater igen - bara vatten och det stör mig verkligen inte alls förutom att det inte funkar till tävlingen nästa lördag. Så, nu i en vecka så är det LCHF rakt av igen, även om jag inte är ALLS upplagd för det. Jag tränar ju så mycket och äter annars bra mat så jag har inga problem att äta lite av vad jag vill nu, men dels spårar jag lätt ut och börjar äta en MASSA saker som är dåliga och dels som sagt, om en vecka så måste jag ställa mig på vågen och väga in mig i rätt viktklass!

Självklart slutar jag ju däremot inte att intressera mig för mat ändå, så just nu sitter jag och dreglar över ett amerikanskt matprogram på TV... Snacka om självplågeri ;-) Men ikväll har jag lite goda tapas att se fram emot, och ett litet, litet glas rött vin - maken är inte hemma så jag får väl mysa lite på egen hand. Har ätit lite mellis så länge, så jag inte helt ballar ut, och den gick inte av för hackor den heller! Färska blåbär med kvarg och vaniljpulver, mmmm....

Fick just reda på att förutom det går magsjuka på skolan så var det även nån som kräktes på discot Oliver var på med... Det vore ju iofs en intressant bantningskur, men jag vet inte direkt om det skulle kännas lyckat att vara magsjuk lagom till tävlingen... suck.

Spagettiarmar

Tur man har folk som pushar en när det går trögt - det som till slut fick mig att faktiskt "springa" hem i går var kommentaren - du vet hur bra du kommer må efter! Och det är ju sant, hade jag INTE sprungit nu när jag hade tänkt det så hade jag varit lite grinig och irriterad på mig själv hela kvällen, nu var jag supernöjd med mig själv när jag kom hem och smällde med gott samvete i mig en semla. Och halva Lukas semla med. =)

Idag fick jag lite hjälp med att köra dagens styrketräning med, det gör det ju lite lättare, speciellt när man kör bänkpress. Det blir lätt lite pinsamt när man ligger klämd under stången för att man inte riktigt orkade den där sista repetitionen... Så, bänkpress och pull-ups, alltså!

60 kg - men jag orkade inte riktigt själv, fick lite hjälp. Har legat still på 55 ett tag som max nu (dvs man orkar inte mer än ca 2-3 st), men man kan ju alltid testa att öka när man har nån som hjälper till!

Försöker få ut det sista lilla av bröstmusklerna i Cablecrossen, och sen var det pull-ups. 

Och om det nu är nån som tror att mina pull-ups alltid ser så snygga ut så kan jag ge en bild på hur det ser ut i verkligheten med, när jag gjort de 3 jag klarar av ;-)

Det gååååååår verkligen inte!

Känner mig lite kluven inför tränings"selfies", men nån gång i bland kan det ju vara kul att ha, om inte annat för att kolla tillbaka på själv.

Nu är jag fullt och totalt slut i armarna, tur jag inte ska träna nån kickboxing i kväll! :-)

Först springa uppför en vägg, sen äta en

Tro det eller ej, men träningen går faktiskt rätt trögt nu, även om jag ser till att hålla uppe frekvensen så gott det går. Tror det är i-slutet-av-vintern-"depression" som spökar för mig, mycket känns trögt nu. Men nu har jag ju liksom tävlingen som jag måste vara i form till, och då är det ju konditionen som behöver få sig en skjuts.

Blev i alla fall glad nu när jag tittar ut och ser att solen faktiskt skiner - i morse packade jag nämligen ner allt som behövs ifall att jag känner att jag skulle orka springa hem! Det vore ju grymt mycket trevligare att göra det om det är soligt, då kanske jag till och med känner lite motivation ;-) Tänkte mig att jag ska köra intervall, har förstått att det är "the shit" när man ska ge kondisen en spark i rumpan. Egentligen borde jag ju köra boxarintervaller - dvs 2 minuter tempo (rond) och 1 minut vila, men 2 minuter är nog lite för länge för att jag ska kunna hålla upp tempot lite, så jag startar med 1+1 minut tänkte jag.

Dessutom vet jag att jag har nåt riktigt smarrigt som väntar när jag kommer hem - en semla från bageri Rosetten på Kålgården!!!

Bild från Rosetten. 

A different kind of beauty

Jag föddes med läpp- och käkspalt, vilket i korthet innebär att någon gång när jag var i magen så gick något lite, lite fel, och min käke och läpp växte inte helt ihop mitt fram vid munnen. Nu för tiden är det ju inte direkt nåt jag går och reflekterar över så ofta, men dels så har jag fått lite kommentarer på sistone (tex läkaren som kollade mig inför kickboxingen, som undrade varför jag hade varit inlagd på sjukhus flera gånger) och dels så snubblade jag över lite gamla bilder på datorn, så jag tänkte jag skulle skriva lite om det ändå. 

Nu har jag inte all fakta i huvudet, och när jag skriver det här ligger nog mina föräldrar och sover, så jag får ta det lite som jag minns det, med risk för lite fel. Jag tror att jag blev opererad första gången när jag var en dryg månad gammal. 

Det här är ett av de få foton jag hittat innan operationen. Ser mest ut som jag skurit mig, ungefär. (datumstämplarna är från när vi scannade in bilderna, inte från när de togs)

Vet att mina föräldrar var förtvivlade, för eftersom jag antagligen sög i mig mängder med luft så hade jag kolik big-time, och gick i princip inte upp i vikt förrän jag var 6 månader, i dag undrar både jag och de varför ingen gjorde nåt, men det här var ju ett tag sen så. Nu för tiden har jag ju ätit i fatt mig, så att säga ;-)

De första operationerna gick mest ut på att sy igen läppen, så att det inte var öppet längre. Jag hade ändå tur, som inte hade gomspalt därtill, för det är betydligt mer problematiskt att justera. 

Nyopererad, skulle gissa att jag är ca 7-8 månader här nånting. Det blev ett gäng operationer när jag var bebis, och sen ytterligare fler när jag växte. Jag har alltid opererats på Sahlgrenska, där de har en specialist som nästan enbart jobbar med sånt här om jag inte minns fel. 

Annars syntes det inte jättemycket, när jag var liten ändå. 

Med läpp- och käkspalt för man ett lite karakteristiskt utseende, med en lite utplattad näsa. Som vuxen ser jag direkt när ett barn har opererats för samma sak, även om nog ingen annan skulle se det. 

Sen dess har jag opererats ett gäng gånger, ett av de större ingreppen var när jag var nånstans i 12-årsåldern tror jag, då fick man ta en benflisa (togs från mitt smalben) och operera in som ersättning för den lilla biten ben som saknades under en av mina framtänder. Vidare operationer allt eftersom jag växte innebar att flytta näsbenet så det inte var så snett, att justera läppen ett par gånger och lite mindre kosmetiska saker.

Under uppväxten o tonåren var det såklart jobbigt att inte se ut som alla andra, och barn är ju sällan nåt vidare snälla, utan att gå in på detaljer.

Som vuxen nu så har jag ju liksom vant mig, men jag blir förvånad när tex läkaren säger att det är välgjort och knappt syns, eftersom jag själv ser det hur väl som helst - att näsan är sned, och läppen med, men kanske är det så, om man inte tänker på det, att det inte syns så väl som jag tror.

Ville väl inte direkt uppnå något med det här inlägget, mer än att som vanligt skriva av mig lite. Det här är jag, liksom, och det här är en del av min uppväxt. Kan förresten tillägga att jag absolut inte är vare sig sjukhus- eller spruträdd, det har alltid varit en positiv upplevelse för mig att opereras (ja, inte när jag var bebis då såklart, men sen), en förbättring liksom, och dessutom tycker jag att det hela är ganska intressant. Allt från förberedelser, narkos, operation och efter"arbete" fascinerar mig helt enkelt.

Om det är nån som undrar nåt, så får ni jättegärna fråga!

Njutning i överflöd

Väldigt bra helg det här, på flera sätt. Ett riktigt jobbigt och nyttigt sparring"läger" på klubben, där det blev inte mindre än 28 ronder totalt mot en massa folk jag inte kört mot innan. Dessutom blev jag dömd för första gången, dvs de som gick poängdomarutbildningen provdömde i tre olika matcher mot olika människor. Kontentan av det var väl lite att den kommande tävlingen kan gå precis hur som helst beroende på vem jag möter ;-) Har jag lite tur är den någon som inte har tränat längre än mig alla fall, och då borde jag åtminstone ha en rimlig chans att inte bli helt bortgjord, har jag däremot otur träffar jag nån som har tränat i 10 år och är vansinnigt mycket duktigare än vad jag är ;-)

Lördagen fortsatte bra, med pulled-pork-tacos tillsammans med grannarna, här hos oss. Det är faktiskt väldigt sällan vi äter tacos, och när man då allra helst gör med pulled pork så visade det sig att det var extremt lätt att äta alldeles för mycket - tror alla var lite spy-mätta efter maten... Helst när man har fyllt på med lite fruktsallad efter med. *puh*

Idag började vi dagen med att åka och äta hotellfrukost med goa vänner, det blev på Scandic Elmia. Det är ju otroligt mycket trevligare lokaler där än det var förr, men frukosten kändes inte riktigt så bra som den var innan ombyggnationen. Nåväl, återigen åt man ju alldeles för mycket (allvarligt, hur gott är det inte med hotellfrukost?!?!) och rullade ut därifrån, lätt illamående. Hem, landa i soffan, och kolla på de sista milen av Vasaloppet - perfekt ju! Till slut, framåt 15-tiden, piggnade jag till, och tog mig till gymmet för lite jogging på löpbandet och ett pass yoga, det är ju riktigt, riktigt skönt ändå. Den perfekta avslutningen på dagen blev en rejäl bit oxfilé och en sallad här hemma...mmmm...

Kontentan av helgen är att den varit kanon, men jag är lite nervös för att ställa mig på vågen i morgon. Det är ju för sjutton bara 2 veckor kvar, och jag måste ju liksom hålla mig till den viktklassen jag ska tävla i... Skit skit skit, det här kan bli tufft!