Min första match

Ja se där, som 34-åring så har jag då gjort min första kickboxingmatch i en tävling... Vi ska se om jag kan försöka sammanfatta dagen lite grand..

Klockan ringde 05:00, ute var det full regnstorm och mörkt, inte jättesugen på att ens gå upp ur en varm säng i det här läget, men men, bara att gilla läget. Som tur var så hade vi barnvakt från i går kväll, så jag och Maken kunde åka tillsammans (haha, så han fick alltså oxå gå upp tidigt), lite mer avslappnat och skönt än om jag skulle stressat upp till klubben först. Förutom jag, så var det ju 3 till tävlanden (killar) och två coacher som var med, de övriga körde ihop från klubben.

All utrustning, skydd och ombyten var packade sedan i går kväll, så det var bara att sätta på lite kaffe och packa ner matsäcken så var det klart för att åka iväg. Riktigt skitväder, tills vi kom fram mot Göteborg där solen sken :) Vi kom fram strax före 08:00 och först ut på schemat stod invägningen. Nu var det ju inte så stor anledning att väga mig, eftersom jag fick gå upp en viktklass pga att det inte fanns några tävlanden i min -70 kg klass, så jag skulle ju tävla i +70 istället (dvs från 70 kg och uppåt), men jag vägde i alla fall in mig på 68 kg och fick reda på att två av mina 3 möjliga motståndare vägde 82 respektive 84 kg. Jaja, inte så mycket att göra, men när vi gick ut till planen och satte oss för att vänta såg jag dessutom att min mottävlare enligt schemat dessutom var lite längre än mig. Skit oxå, jag har ju baserat mycket av min stil och mina strategier på att jag är längre än motståndaren eftersom det ofta är så....

Inget att göra nåt åt, så det var bara att pilla i sig lite kycklingsallad till frukost.

Lite fokuserad.

Från kl 8 hände det inget fram till 10 när det var genomgång av reglerna, och sedan började de första matcherna kl 11.00. Jag hade match nr 5 i ringen, så jag tävlade vid 12-snåret ungefär, och innan dess ska man ju se till att man är uppvärmd och laddad.

Värmer upp med lite mits-träning mot en av mina klubbkompisar. 

Sen var det som sagt var min tur. I korthet kan man säga så här, det var totalt 4 tävlanden i min viktklass, inklusive mig själv, vilket innebar att jag skulle gå minst en och som mest två matcher om jag vann den första. Inte mycket att göra jobba med, med andra ord.

Ungefär så här kändes hela första ronden, dvs jag hade hennes vänster i mitt ansikte och själv nådde jag inte fram. Oerhört frustrerande, speciellt när man byggt upp stora delar av sin taktik på att man är längre än motståndaren. Ingen bra rond alls, för min del!

Varje match var bara två ronder lång - med en vila mellan på en minut. Första ronden gick rätt kasst, jag gjorde så gott jag kunde men såg ingenting med hennes vante i ansiktet och med en taktik som inte funkade alls. I rondvilan hann jag i alla fall reflektera lite, jag måste röra mig mer och se till att frontsparka henne istället för att jabba (frontsparken funkade jättebra när jag fick in den, men det är inte helt enkelt med en motståndare som trycker på hela tiden).

Andra ronden gick bättre, jag hann smälta att jag måste ändra strategi, även om jag nu inte vann den ronden heller. Jag fick helt enkelt övergå till att frontsparka och se till att hoppa in och ut, när hon matade på framåt, istället för att köra som vanligt (dvs jag själv trycker på framåt som jag brukar göra). Utan hennes vante i ansiktet såg jag fler av hennes låga sparkar (hon fick in mängder första ronden som jag inte ens såg) och kunde blocka, samt plocka in en del själv. Sen bygger mycket min teknik på boxning (är bättre på det än på att sparka), men det gick inte alls bra eftersom jag inte nådde fram till henne innan hon nådde mig.

Inte särskilt förvånad när domaren dömde henne till vinnare efter de två ronderna. Pratade med henne i omklädningsrummet med, hon hade tränat sedan 2006, så det kändes inte som jag hade kunnat vinna mot henne riktigt.

Min reflektion över själva matchen var att det blev sjukt grötigt, inte alls så rena tekniker som när man sparras, vilket till en stor del berodde på att man blev nervös och att adrenalinet stod på max, samt att man inte hade nån aning om hur ens motståndare kör. Jag gjorde absolut så bra jag kunde, så det känns ändå ok med min insats, även om det såklart hade varit roligt om man vunnit.

Reflektionen över hela fenomenet att tävla är däremot lite mer kluven, och helt ärligt så tror jag inte att den åsikten hade ändrats om jag vunnit, men visst, jag kan inte vara HELT säker. Det tog väldigt mycket tid och kraft, för att vara med och köra 2 ronder á 2 minuter. Även om jag vunnit så hade det ju inte blivit mer än 2 ronder á 2 minuter igen, så själva insatsen på tävlingen känns så... futtig. En massa väntan, och väldigt lite prestation. Jag tror dessutom att jag kanske är lite för lite tävlingsinriktad, jag kan inte påstå att jag på något sätt blev mer än milt besviken på att jag inte vann min match, och DET är inte ens en förskönad bild.

Kontentan av det hela är väl att jag inte riktigt vet om jag tycker det var värt tiden - det var det väl nu idag för att jag ville känna att jag hade prövat på att tävla - men jag vet inte om jag känner att det gav så mycket att jag vill göra om det direkt. Kanske nån gång ibland sådär, möjligen.

Efter en dusch och lite ytterligare väntan stod det klart att mina två klubbkompisar som inte tävlat än inte skulle göra det på en timme till i alla fall, så jag stämde av läget och tog maken och åkte hemåt. Vi var ju ändå tvungna att hämta barnen hos mormor, så sådär mycket längre hade jag inte kunnat stanna ändå. Skönt att inte behöva dra runt ännu längre, det finns ju gränser för hur roligt det är i en gympasal, även när det pågår tävlingar man kan kolla på...

Makens reflektion över dagen var väl generellt att det var väldigt mycket väntan för väldigt lite action, och han tyckte väl att matcherna såg tämligen långsamma ut. Det hade jag förvarnat om lite sen innan, det ser ju jättemesigt ut när man står bredvid, men när man är mitt uppe i det så kör man ju i 110 % även om det inte ser ut så. Kan ju förresten säga att jag tror jag var lika slut efter de här 2 ronderna som efter 7-8 vanliga sparringronder pga allt adrenalinpåslag, men man hämtar sig ju fort efter.

Så, det var väl ungefär mina tankar efter dagen, är det någon som undrar något?!?