Jag kan varna direkt för att den som inte vill läsa ett prettoinlägg om träning kan hoppa längre ner på bloggen...
Har nätt och jämt muskelkontroll nog i armar och händer för att skriva detta, men det bubblar i hela mig och då är det roligast att få utlopp för det här! Är faktiskt sjukt stolt över min prestation idag, och hade nån sagt att jag skulle fixa en sån fys för ett par månader sedan så hade jag gapskrattat och tagit en kaka till... ;-)
Det var många utmaningar på träningen idag, först teknikträning med spark i magen (igen), jag fasade lite för den eftersom jag har ett blåmärke över halva magen sedan träningen i måndags, men med allt adrenalin man får i kroppen så kändes det inte värre än vanligt! Sen var det dags för en helt ny teknikträning - fallträning. Här ska man kanske tillägga att jag är LIVRÄDD för att falla, jag vet inte varifrån det kommer, men när de sa vad vi skulle göra kände jag att jag fick anstränga mig för att inte springa ut och lipa - SÅ rädd är jag, för ni som känner mig vet att jag INTE har nära till gråten annars... I vilket fall bet jag ihop, och genomförde träningen! Det gick rätt ok, det gick väldigt lugnt till väga, och efteråt kände jag mig riktigt stolt - OCH lättad att det var över...
Sen var det dags för fys-träning, idag blev det 30 minuter nonstop med spring på stället, slag i luften, höga knän och såklart armhävningar, när det var slut hade vi nog alla mjölksyra nog att fylla en bassäng, och jag såg ut ungefär som om jag kommit direkt ur duschen... Men JÄVLAR vad roligt det är! Ju tröttare man blir, desto lyckligare blir man med, det är helt galet!
Nåväl, nu kan ni som inte vill läsa om träning fortsätta läsa, för nu när jag kom hem så var PRECIS min tjälknul på älgköttet jag köpte färdig, helt sjukt gott! Den här gången hade jag dessutom i 2 dl whiskey i lagen, på en jobbarkompis rekommendation, och det var en höjdare, så det lär jag använda fler gånger. Till det blir det blomkålsmos - är ju inne på vecka 4 av LCHF igen, det går riktigt bra nu när man kommit över den värsta tröskeln, och den största behållningen är att man mår väldigt bra! Kilona står däremot helt still, men jag känner ju själv att jag formar om kroppen, så mer kan jag inte begära.
Nu verkar det som om jag fått ur mig det som fanns i huvudet, för jag börjar känna mig rätt mosig... Sov gott alla!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar