Jogging

Känner mig egentligen lite kluven om huruvida jag ska skriva om det här eller inte, men skit samma, jag skriver så får ni låta bli att läsa som tycker att det är tråkigt... =)

Jag HATAR att jogga/springa. Mycket av den enkla anledningen att jag verkligen inte kan, dvs efter 100 m får jag typ ingen luft (gäller även nu när jag är i hyfsad kondition), jag känner mig mest tung och klumpig och absolut inte som de joggande människor (?) man ser som liksom flyger fram med ett leende på läpparna (och ofrånkomligen med håret i en hästsvans som svänger hurtigt). För min del har det varit så sen jag blev tonåring någon gång, jag växte och blev lång och hade liksom ingen koppling mellan armar, ben och bål...

I alla fall, i min omgivning är det många som springer (och med det menar jag joggar), och en kollega som känner ungefär som mig har dessutom börjat springa och det går jättebra för honom. Alltså blir jag lite förbannad på mig själv som inte kan, och eftersom jag av någon anledning verkar känna för att utmana mig själv lite (som med sparringen) så har jag bestämt mig för att lära mig att jogga. Jag har inte riktigt kunnat sätta upp något mål än, men jag hoppas att det kommer med tiden.

Helt orelaterat, men jag var tvungen att fota mina fina körsbärsblommor i uterummet. Dessutom började det bli lite väl mycket text på en gång ;-)

Nåväl, två gånger har jag varit ute, en gång i lördags och en gång i går. Den enda skogsslingan jag kände att jag ville ge mig på visade sig vara ganska kort (eller alltså, den kändes extremt lång så jag blev ganska arg när den visade sig vara endast 2,5 km) men kuperad, men det får nog ändå bli den några gånger, tills min kropp slutar bli chockad och kanske lär sig att andas - och framförallt tills jag inte får så ont i smalbenen (benhinnorna?) att det känns som någon slagit mig med ett järnrör. Alltså - en riktig mjukstart. För mig som verkligen inte kan så känns det heeeeeelt galet att springa 5-10 km åt gången, men ändå verkar det snarare vara normalt och lite meddelsvensson?!?

Det enda som känns positivt än så länge är att jag faktiskt har ganska bra ork tack vare kickboxingen, det är inte musklerna som säger ifrån utan helt enkelt att jag inte får luft =/ Hoppas dock på att även lungorna ska fatta galoppen efter ett par gånger så de börjar jobba lite mer effektivt.

Jag har lovat mig själv att jag ska springa minst 5 ggr för att ge det hela en chans, men jag kan ju säga redan nu att om det regnar eller är för kallt så kommer jag INTE ge mig ut, det måste helt enkelt vara liiiite njutbart annars kommer jag ge upp direkt!

Så, håll tummarna för att jag fattar galoppen, och för att det ska bli fint väder (i alla fall det sista önskar väl ändå de flesta just nu)!