Eller egentligen var det faktiskt två, den ena ledde till den andra så att säga.
Nu ikväll, efter att ha torkat slipdamm från väggarna i utbyggnaden, insåg jag att jag faktiskt var riktigt sugen på att ge mig ut och springa. Det mesta var ju liksom gynnsamt, vädret var fantastiskt, det är ljust ute och så är det lagom varmt, dessutom kände jag mig inte så trött som jag känt mig resten av veckan. Det här var den första uppenbarelsen - jag KÄNDE för att ge mig ut och springa. Inte, jag "borde", "måste" eller nåt annat.
Uppenbarelse nummer två kom ju av att jag faktiskt gav mig ut och sprang nu då, kl 21:30 på kvällen (!!!), jag har nämligen för första gången någonsin (såvitt jag kan minnas) upplevt den berömda "andra andningen". Jag har faktiskt inte kommit dit innan, utan sista kilometern har varit lika mycket en nära-döden-upplevelse som den första... Det var en "aha-känsla" som var rätt skön, jag kan ju faktiskt springa och inte dö under tiden! ;-) Dessutom blev det bästa tiden hittills, 29:24 på 5 km =)
Så, nu vill jag bara önska alla en fantastiskt trevlig midsommar!
*Måste bara säga en sak apropå rubriken - det engelska ordet för uppenbarelse, epiphany, är ett sånt där underbart bra ord. Ett annat fantastiskt bra engelskt ord är "awkvard", det går liksom inte att översätta det på något bra sätt, men det är ändå otroligt användbart!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar