En nedåtgående trend

Jädrans gravitation, vad ska den vara bra för? Ok ok, jag ser väl vissa ljuspunkter med att vi hålls fast här på jordklotet, men den kunde ju gärna gå lite mindre hårt åt den mänskliga kroppen...

Vad ska man säga - allt har en viss tendens att lixom...sjunka, verkar det som. Och då kan jag ju ändå inte påstå att jag på något sätt känner mig lastgammal med mina 32 år, snarare tvärtom. Dessutom verkar den påverka alla andra på ett annat sätt än mig själv. Jag tycker generellt sätt att folk blir snyggare med åren. Lite linjer, några gråa hårstrån och sånt där ger snarare lite karaktär och är snyggt - MEN jag uppskattar inte tecknen på min egen kropp som något direkt utseendeförhöjande... Får jag på mig lite kläder så kan jag känna mig ganska nöjd med mig själv, om inte annat för att man med tiden har lärt sig hur man ska klä sig för att framhäva respektive dölja olika saker, men naken är det en annan historia.

Det knäppaste är väl att man ÄVEN om man vet att det är helt sjukt jämför sig med de 17-åriga modellerna på alla reklambilder (dessutom retuscherade till tusen). Jag är inte (så) korkad, jag fattar ju såklart att det inte är realistiskt att se ut så, men ändå verkar det inte riktigt fastna. Det är väl lite med en teflonpanna, antar jag. Ja, huvudet då, inte kroppen, den har inte många likheter med en stekpanna. Sen har vi ju hela tankesättet att man ska vara stolt över att det syns på kroppen att man fött barn, men allvarligt talat så hade jag hellre haft en kropp som Heidi Klum som fött 5 barn och ändå får gå på visning på Victorias Secret...

Min vikt är jag väl hyfsat vän med. Eller alltså, jag har inte lust att göra uppoffringen det skulle krävas för att gå ner en sisådär 5 kg till - det är helt enkelt inte värt ansträngningen. Dessutom ser jag ju lite skillnad nu när jag har tränat ett tag, känner mig frisk och stark och det ÄR ju viktigast. Fast det hindrar ju ändå inte mig från att bli lite smått förbannad på mig själv framför spegeln ibland (är nog både en argsint bilist och en argsint spegeltittare verkar det som).

Nåväl, imorgon tänker jag äta en extra bit choklad (eller tre), och förmodligen svära för mig själv ytterligare en gång framför spegeln. Men det är ok, för jag kan åtminstone göra det med lite självdistans och glimten i ögat ;-)