Vi har ett litet bekymmer, som jag gärna vill hantera innan det blir ett stort bekymmer (även om det kanske inte skulle bli det). Vi har ganska många barn som är lika gamla som Oliver här omkring, så det finns alltid gott om lekkamrater, vilket är jättebra. Däremot finns det ett barn som är... besvärligt, ur min synvinkel. Han ska alltid skryta "jag har mycket mer saker än dig, jag springer snabbare än dig, jag är bättre än dig" och är dessutom lite småbråkig rent fysiskt - och båda de här egenskaperna saknar Oliver helt (speciellt det fysiska, han har ALDRIG gjort någon illa).
Det påverkar ju såklart honom, han vill ju ibland leka med "kompisen" eftersom han ju har såååå många fler leksaker (enligt han själv i alla fall, och Oliver har nog inte listat ut skillnaden än), men ofta slutar det med att han kommer hem ledsen eftersom "kompisen" säger något dumt eller slåss. Det hände idag, Oliver kom hem storgråtandes eftersom "kompisen" slagit honom hårt i magen, och hela hjärtat knöt sig på mig. Jag tog med Oliver i handen och vi gick över till grannen för att prata med barnet. "Kompisen" berättar att han redan sagt förlåt och att de inte förstod varför Oliver gick iväg, så jag förmanar att de inte någonsin får slåss (såklart??!!?) och frågar Oliver om han vill vara med och leka igen - men det vill han ju såklart inte.
Men alltså - hur hanterar man det här? Jag vill inte göra en ALLTför stor grej av det inför Oliver, men jag vill ju ändå visa att det inte är ok, att han inte behöver acceptera ett sådant beteende av NÅGON. Har dessutom försökt förklara att det kanske inte alltid stämmer, det "kompisen" säger, vilket är svårt, för han förstår inte riktigt vad en lögn är än.
Hjälp???
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar