Har faktiskt inte direkt nåt emot att han vill ha sällskap, dels får jag en liten stund själv i lugn och ro innan man ska starta kvällens bestyr, dels njuter jag till 100% när han vill sitta en stund i knäet och gosa. Det finns ingenting jag kan komma på som är härligare än ett par små, varma barnhänder som håller hårt om nacken - helst i sällskap av 1000 små smackande pussar...! Så obeskrivligt härligt!
Oliver kommer också och gosar, ibland, men det blir allt mer sällan och nu är ju såklart kompisar viktigare än mamma (inte alltid, men ofta). Jag njuter av att se honom växa och bli självständig med, men ibland känns det som om det går alldeles för fort. Är så otroligt stolt över denna fina, snälla, mjuka och ändå självständiga pojk, som jag alltid får höra så mycket gott om på skola och dagis! Jag ber om ursäkt till alla andra föräldrar, men jag har faktiskt de bästa barnen i världen! Sen är det iofs alltid lättare att se när de sover, av någon anledning ;-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar