Suck, kan redan nu varna för att det här nog blir lite gnälligt...
Alltså, morgnar. Allt funkar egentligen rätt bra, förutom att Oliver återigen har halkat in i någon form av "jag-kan-minsann-äta-en-smörgås-i-över-en-halvtimme". Men det förstör verkligen hela morgonen... Hur mycket jag än intalar mig själv att INTE bli arg på honom så är det så sjukt provocerande att han bara sitter där utan att äta efter en stund =/ Eftersom de håller på och bygger om köket på skolan så gör det att de helst inte vill att barnen äter frukost där - dessutom serveras frukosten redan 7.15, annars hade den bästa lösningen varit att låta honom äta i skolan. Vi har lockat, lirkat, hotat, pratat förståndigt och pedagogiskt med honom, men inget hjälper - och varje morgon slutar i ett misslyckande när jag är till hälften arg och till hälften har dåligt samvete, och han är ju såklart inte glad heller. Känns inte alls bra!!!
För att fortsätta på det gnälliga spåret känner jag mig dessutom tämligen frustrerad och irriterad för att det har blivit så lite träning på sistone. I morgon är det föräldramöte när jag skulle tränat, klart jag går på det i stället, men axlarna gör ont och jag känner mig bara obekväm i mig själv. Dessutom har jag såklart insett att tröskeln för att komma ut och springa blir i stort sett oöverstiglig när det är mörkt, regnigt och kallt ute, annars hade man ju kunnat få in lite jogging emellanåt. Bläsch....
Förlåt, nu har jag gnällt färdigt på mina egentligen väldigt små problem, men ibland känns de stora med.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar