Konstigt

Igår var jag med två kollegor och åt lunch på Fjällstugan. Visserligen en trevlig utflykt i sig, men vi hade dessutom ett litet bonusmål, nämligen att kika på den ena kollegans vernissage. 9 fina tavlor hade hon ställt ut (du hittar mer info om henne på ninawilson.se), här är ett par av dem (ursäkta fotona, men det blev snabba bilder med telefonen bara):

Den längst till höger skulle passa bra i mitt vardagsrum =)

 När jag kom hem sen så blev jag jättesugen på att teckna lite jag med, förr gjorde jag det jämt - tror inte det  gick en dag utan minst en teckning/målning/bild, men nu har jag inte lyft en penna i syftet att göra något annat än skriva typ "ketchup" på matlistan sedan en bra bit innan Oliver föddes. För en gångs skull ville faktiskt Oliver att jag skulle sitta och rita med honom, så det passade ju ypperligt att passa på att plocka fram det gamla skissblocket.

Men hjälp vad det kändes ovant nu, och skallen stod totalt still när jag skulle teckna något, tills jag fick syn på Oliver gamla urtvättade kanin. Kanske inte världens bästa motiv, och med en ovan hand och lite kort om tid så blev det i alla fall en teckning - halvfärdig och darrig, men ändå. Det var rätt kul, man kanske skulle ta sig lite tid till sånt här oftare?

Hrm, vet inte direkt om den blev bättre när man fotade den. Jaja, jag bjuder på den!

Jag har ett vagt minne att jag tänkte nån gång när jag blev gravid att jag skulle få en massa tid att måla när den lilla bebisen sov. Jag säger inget mer....