Det fascinerar mig, den här eviga mänskliga drivkraften att vi aldrig är riktigt nöjda. Jag märker det på träningen, bland annat - när jag fått nya muskler eller kanske gått ner lite i vikt så är jag jättenöjd.
I kanske en vecka.
Sen känns det som innan ungefär, och jag känner att jag vill ha mer muskler, mindre daller och känna mig ännu starkare. Då är det bara lite surt när man kommer till en "platå" och stannar av lite. Tror att det är bra att göra det jag gjort på sistone - testa på en massa andra saker som komplement då. Inbillar mig att kroppen på något sätt svarar bättre på olika belastning än på samma hela tiden... Och dessutom är det ju grymt kul!
Men rent generellt njuter jag av att orka röra mig utan att tappa andan, kroppen känns frisk och stark och psyket hänger ju liksom med. Efter lunchträning på gymmet så fungerar hjärnan till max igen hela eftermiddagen och kvällen också, istället för att dega ihop nånstans runt 15-snåret. Jag som jobbar vid en dator hela dagarna blir lätt stel i axlar och nacke, även om jag numer står upp och jobbar hela dagarna. Det är för övrigt en varm rekommendation från mig, man får betydligt mindre problem och blir dessutom piggare! Är jag riktigt uttråkad tar jag fram en balansbräda och står på den och jobbar en stund...
Nu hoppas jag att jag snart är över min platå så att jag börjar känna lite skillnad i kroppen igen, för nu har jag vant mig vid den här nya kroppen så pass att det börjar bli dags att jobba på den lite mer!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar