Jag vet inte om jag har någon slags missriktad 30 års kris eller något, men jag känner att jag har tappat fotfästet på nästan alla delar av mitt liv. Normalt sätt känner jag mig ganska glad, självsäker och ser saker positivt, men nu fungerar ingenting och jag ifrågasätter mig själv heeela tiden, fruktansvärt jobbigt. En av de få punkterna som faktiskt känns fast i mitt liv är ju just träningen.
När jag tränar är det bara mig själv resultatet påverkar, ingen annan. Jag vet själv vad jag har för mål med vad som nu råkar vara dagens träning, och jag ansvarar själv för att försöka nå de målen i så hög grad som möjligt. Det är enkelt, okomplicerat, och jag känner att jag hänger upp en stor del av min tillvaro på den här fasta punkten. Inte så konstigt kanske. I träningen finns det inga otydliga förväntningar, ingen risk att trampa någon på tårna (förutom möjligen rent fysiskt, jag är lite klumpig ibland), ingen (annan) som blir besviken, ingen som kan hjälpa mig eller göra jobbet åt mig och det är bara enkelt! Den ansträngning jag lägger in motsvarar de resultat jag får, förutsatt att jag sköter kost mm hyfsat.
Därför kändes det extra bra att få komma igång och träna nu igen, även om det egentligen inte gick sådär kalasbra idag. Förkylningen och hostan höll sig i schack mestadels, men eftersom det var 2 veckor sedan jag sparrades sist så var det lite trögt att få något flyt i det, och jag kände mig ganska tung, långsam och klumpig. Men jag kan köpa det - jag vet att om jag anstränger mig så är det bättre till nästa gång, och om jag nu får börja träna lite annat med så kommer det också göra att jag få bättre flyt i mitt rörelsemönster.
Kontentan av det hela är att det kanske inte är så konstigt att jag tränar mycket och trivs med det, eller att jag skriver en del om det - det händer ju inte direkt så där värst mycket annat spännande i mitt liv som är värt att blogga om heller, eller i alla fall inget som jag tänker ta upp här. Dessutom är det ju HELT valfritt att läsa om det ;-) Så var beredda, snart hoppas jag kunna lägga in lite löpning i schemat med, så då kommer jag nog mala på om det ett tag med!
Tyckte faktiskt inte det var jättekul att läsa dina träningsinlägg i början, men nu när jag själv tränar mycket så är det riktigt roligt. Ser fram emot det!
SvaraRaderaOch hoppas allt annat ordnar upp sig också. :-)
Jag vet, jag tyckte oxå det var jättesurt att läsa om när man själv inte höll på med det. Men så är det ju med det mesta, eller hur? Sen blir det ju som sagt en del av den jag är, så vad ska man göra... =)
SvaraRadera