På väg till träningen idag satt jag i bilen och funderade lite över vilken skillnad den har gjort. Ja, inte rent fysiskt bara då, även om orken helt klart är bättre och jag har hittat muskler som jag inte hade en aning om att jag hade - om inte annat för att de har gjort ont efter träningen. Dessutom njuter jag faktiskt av att känna att kroppen fungerar, att den orkar och att den blir starkare - fantastiskt skönt!
Den psykiska biten är inte sämre den, jag blir piggare, gladare (tror jag det, jag får ju slå ut alla frustrationer) och mår allmänt bättre - lite av en win win situation kan man säga.
En av de största för- OCH nackdelarna med just den här träningen är att jag kan ge ALLT. Och då menar jag inte bara att man anstränger sig mycket, utan att man verkligen knappt kan stå på benen när det är klart. När det kommer till träning så är det på nåt sätt så att allt eller inget gäller för mig - är det inte så så börjar jag fuska (ja, där kom min bristande karaktär in igen) och då tappar jag sugen. Men inte när det gäller kickboxingen, det är något magiskt över den...
Så, nackdelen då? Jo, jäklar vad ont jag börjar få efter varje träning! Den här rundan körde vi mot mitsar (vadderade (stenhårda) skydd), vilket resulterade i att jag sitter här och skriver med en hand, tre uppskrapade knogar, en svullen fot och en helt blå armbåge. Och jag är INTE sån att jag tycker att det är coolt, det är bara så att när man är mitt uppe i det så är adrenalinet på topp och man känner lixom inte av det förrän man slutar. Och det är DÅ jag känner att jag kanske är för gammal för det här.... Men det lär vara glömt till på torsdag - för då är det dags igen!!!
(och ja, jag inser att ni kommer tycka att det här är pretto. Tur för mig att det är min blogg ;-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar