Kom just hem från att ha sett Jack Reacher på bio med Glenn och Tina, riktigt underhållande film för övrigt, men kände inte att jag kunde somna riktigt än.
Det känns som om jag bara klagat på barnen på sistone, men nu när de sover är de ju så snälla och söta så jag såklart får dåligt samvete för att jag inte berättar om alla BRA saker med dem med ;-)
Oliver är egentligen inte sådär värst besvärlig nu, förutom att han krånglar med maten och retar sin lillebror... Däremot har han lärt sig så fantastiskt mycket saker i höst att det är galet, och nu över julen verkar även det där med att läsa ha lossnat - han kan få ihop ganska långa ord, och kortare meningar :-) Sen är han ju "enkel" med, jag kan lita på honom och jag vet att han sköter sig, så han får ganska mycket frihet (lär bli värre för brorsan). Min stora, fantastiskt snälla pojke!
Lukas är ju då motsatsen, han är sjukt klåfingrig, retligt och måste alltid ha saker på sitt sätt utan kompromisser. Men han är också oerhört charmig och rolig, och hans minspel är helt underbart! Det pratas MYCKET nu, och han ger sig inte förrän han är säker på att vi förstått honom... Dessutom är han väldigt kelig och kramgo, nåt jag verkligen uppskattar. För nån vecka sedan började han säga "älskar dig mamma", och utnyttjar det såklart hejdlöst eftersom det gör honom helt oemotståndlig!
Såna här dagar, med tusen sammanbrott (tex plastmynt i vårt Playstation och nedspolade leksaker), känns det som man bara vill komma bort lite, men i vanlig ordning är det lättare att komma ihåg hur fantastiska de är när man fått lite tid ifrån dem. Bäst att passa på att blogga lite då med, så inte bara den ena sidan syns....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar