tisdag 7 maj 2013

Ego

Det dyker upp lite frågor då och då nu för tiden, om hur mycket jag har gått ner. Det ser nog mer ut än vad det är (ca 5-6 kg från förra sommaren ungefär), för i omkrets har jag minskat ganska mycket mer. Tittar jag på gamla kläder har jag gått ner 2-3 storlekar, och kan nu ha medium eller 38 på de flesta toppar, och 38-40 på byxor (29-30 i vidd om det är jeans, här är helt klart lättast att se en stor skillnad!). Jag är ganska nöjd med hur jag ser ut nu (förutom möjligen rumpan då ;-) , kläder sitter ungefär som jag vill att de ska göra, och det är mycket det jag går på. Helt bekväm naken eller i bikini kommer jag nog aldrig bli, men det beror nog mest på hjärnspöken.

Däremot är jag absolut inte "färdig" med mig. Jag vill bli starkare, snabbare, bättre på kickboxing, springa, klättra... ja ni ser ju, jag vill använda min kropp så mycket som möjligt. För det är ju det som är den stora skillnaden, att det inte är en motig "vägg" när man ska göra något jobbigt, det är kul att utmana kroppen och få använda den, precis så som det var tänkt från början...

Min största utmaning är och förblir löpningen dess värre... Hade först tänkt försöka jogga/lunka/krypa hem från jobbet idag i det fina vädret, men eftersom jag har mässa i dagarna så måste jag jobba sent i morgon och var därmed tvungen att hämta barnen idag (och då har jag ju bilen, det finns ju gränser). Men jag hoppas att det blir fler möjligheter, även om jag egentligen absolut inte vill jogga utmed vätterstranden (jag är mil ifrån min målbild på en hurtig tjej som glatt skuttar fram med svängande hästsvans och ett leende på sitt avslappnade ansikte - och då pratar jag inte om längden på mitt hår...).

Kanske att det nån gång blir en helkroppsbild med före- och efter, men man ser även en del på ansiktet och runt nyckelbenen att det är skillnad. Det här fotot är någon vecka gammalt, när vi var hos min bror. 
Det här är från förra sommaren, när jag tyckte att jag redan var i rätt god form, speciellt jämför med tidigare år. Men ändå är det härifrån jag mäter att jag gått ner nu, så det är STOR skillnad mot nu ändå. 
Här är ett från 2010, innan någon träning överhuvudtaget. 'nuff said. 
Har såklart en halv miljon bilder på barnen och en hel drös på maken, men inte så många på mig... Vet att jag inte är ensam om det här "problemet" ;-)

Det knepiga när jag kollar på bilder tillbaka är att jag inte riktigt såg hur jag såg ut, i mitt huvud tror jag att jag tyckte att jag ser ut som jag gör nu. Om jag nu ser ut som jag tror att jag ser ut nu ;-) (hängde någon med där?)

Nu är jag rätt slut, har inte varit någon träning idag men väl en genomkörare med lite trädgårdsarbete och en aktiv dag på jobbet, och dessutom är jag riktigt trött i kroppen sen i går (och förrgår, och förrförrgår, och ... ), så nu tänker jag kolla Game of Thrones innan jag totalt däckar ihop här!

2 kommentarer :

  1. Känner igen det där med att sakna bilder på mig själv, men oftast tycker jag det är rätt skönt! Jag är 90% av tiden nöjd med hur jag ser ut i spegeln, men max 10% av tiden nöjd med hur jag ser ut på kort eller film. Då blir det mest "Men shit, ser jag ut så! Den minen/ställningen/kläderna får jag aldrig använda igen om det gör att jag ser ut på det sättet!"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä men varför blir det alltid så? Jag håller med dig.. Fast om man tar FLER bilder så blir ju förhoppningsvis några bättre oxå, eller så som man tänker sig att det ska vara?

      Radera