Lukas

Med anledning av det stora som hände i dag - Lukas sa "jag älskar dig" för första gången till mig alldeles själv, dvs jag hade inte sagt det till honom först, så tänkte jag skriva lite om honom nu.

Han är nu 2 år och 10 månader, och verkar äntligen ha lämnat *ta i trä* den senaste trotsfasen bakom sig till stor del. Han pratar mycket och länge, och i långa meningar, även om uttalet är lite luddigt ibland. Han älskar att leka med sin storebror, som tyvärr inte alltid är så förtjust i att ha med lillebror när han leker med kompisar (som han nästan alltid gör). Dessutom leker han just nu väldigt bra själv, långa stunder kan han hålla på att rada upp bilar, stå i lekstugan, vara i lek-köket eller hoppa studsmatta själv, nöjd och glad och ständigt pratandes :-) För övrigt så är det roligaste han vet att spela på min telefon, så därför tror jag att en i-pod touch blir en utmärkt födelsedagspresent...

Han älskar att cykla på sin cykel med stödhjul, och att sparkcykla på sin 3-hjuliga sparkcykel. Däremot är han ganska opålitlig här, vi har flera gånger fått hämta honom när han lämnar kvarteret för att cykla till lekparken eller affären, så nu för tiden har vi cykel och sparkcykel inlåsta.

På dagis är han också väldigt nöjd och glad nu, han vill fortfarande göra saker på sitt eget sätt, men han blir inte tjurig och skriker för att få som han vill nu (utan han gör det bara med ett leende, vet inte om det är bättre eller sämre egentligen??? ;-)  ). Det är lätt att lämna honom och han skuttar glatt in, och han blir glad när man hämtar honom.

Han vägrar att gå utan blöja och har absolut ingen lust att sitta på pottan - vi trodde det skulle vara på G för ett par veckor sedan när han kissade på pottan flera gånger under en helg, men sen hade han visst ingen lust alls att fortsätta med det... =/ Nattetid sover han oftast riktigt bra, ibland med nån period runt 11-snåret där han kan vara ledsen, men det brukar gå över ganska fort.

Bäst av allt (enligt mig) är att han är otroligt kelig, jag får mängder med pussar och kramar, och hjärtat smälter ju som mjukglass i solsken när han tittar på en med en sån där dyrkande blick som man bara kan få av små barn (och kanske hundar ibland ;-) ). Och - som han sa i morse - så älskar han mig! =D

Man kan sova som en liten bebis även om man nästan är 3 år!