Eller ja, dipp och dipp, jag kör ju fortfarande ungefär lika mycket, men det är TRÖGT just nu. Min träningskompis på gymmet har dessutom kört gymträning på morgnarna rätt mycket nu, så det blir till att pallra sig iväg själv på lunchen, och det är liksom inte lika... motiverande. Jag är ju som jag är, och karaktären behöver liksom nån som puttar på lite för att jag inte ska ge upp. Det blir inte bättre av att resultaten står lite still heller.... Bläsch.
Hade hoppats på lite vårväder och ny inspiration och motivation med det, men det blir det ju inte heller. Skrutt vad trist allt känns just nu...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar