o ALLT inklusive äcklig Kåvepenin går ner om man bara får en ruta fin, mörk choklad efter. (eventuellt kommer han aldrig mer kunna äta choklad sedan, men det lär vi väl märka)
o Ipren går numer under namnet "den Goda Medicinen", alvedonen är inte alls lika poppis (helt tvärtemot vad de flesta barn verkar tycka)
o Som vanligt blir alla barn som kommer in på akuten mirakulöst pigga tills läkaren undersökt dem. "Men han ser ju jättepigg ut och orkar leka, det kan väl inte vara så farligt..."
o Man kan tydligen ha 40 graders feber varje natt i över en vecka.
o Om man har en telefontid med en läkare mellan 10 och 11 så kommer den läkaren ofelbart ringa i exakt samma sekund som man öppnat en bajsblöja och ska börja torka. Läkaren får helt enkelt vänta...
o Enligt samma princip ringer det garanterat någon de minuterna man passar på att ta en dusch.
o Det är något av en bantningsmetod att vara hemma med sjukt barn, i alla fall om man inte får släppa dem för 1 minut. Det är helt enkelt inte vidare avslappnat att äta något när nån skriker för full hals i örat på en.
För övrigt så fortsätter vi med 40 graders feber... Öroninflammationen hade i alla fall försvunnit, och de hittade inget annat uppenbart fel på honom så vi går enligt teorin att han fått en till kraftig virusinfektion precis efter den första... hurra....
Han missade därmed sitt första Lussefirande på dagis igår, och som det är nu håller vi alla tummar och tår för att han ska vara så pass pigg att mormor kan passa honom lite i kväll, så jag och maken kan gå på hans julbord med jobbet. Jag kommer däremot köra, så jag kan ta mig hem fort om det är nåt. Imorgon är det Olivers lussefirande, givetvis lagom i tid för att jag ska missa åtminstone första delen av ett stort möte på jobbet i morgon som jag vill gå på.
Jag kan nog, lite så här i förtid, konstatera att det här kan vara ett av de sammantaget värsta åren i mitt liv. FUCK!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar