Omformning pågår

Fick lite av en ny upplevelse i går när jag var på rean och provade kläder, brukar alltid bli irriterad på att göra det, alltid är det nån bilring eller så som jag blir arg på att jag har kvar, men igår var första gången jag inte fick ångest av att stå i provrummet. Jag är visserligen blek som jag-vet-inte-vad, men kärlekshandtagen har nästan försvunnit och magen har nu åtminstone en jämn fördelning mellan muskler och fett, och mer kan man ju inte begära =) Har kämpat oerhört länge med att bli av med sidfläsket (det här handlar alltså om vad JAG själv stör mig på på mig själv) utan att lyckas, förrän nu. Känns ofantligt bra faktiskt, även om det har tagit en sisådär 10 år eller så ;-) 

Har dessutom lyckats ta mig till beroende-stadiet på träningen, dvs jag känner att jag VILL gå och träna, det är ingen uppoffring eller något som känns jobbigt. Det underlättar ju oerhört mycket! Synd bara att kickboxingen har jul-uppehåll, men har jag lite tur finns det någon mer än jag som blir sugen och därmed drar  igång en extra träning eller så. Det enda som hindrar mig från att träna så mycket som jag vill just nu är tid, man får trolla med knäna lite och försöka träna lunch eller morgon på gymmet för att inte ta av tiden med barnen. 

Åh, jag har förresten kommit på vad jag ska ha i nyårslöfte (har en minst sagt avslappnad inställning till nyårslöften, men det är ju i alla fall en kul grej), nämligen att jag ska klara 5 stycken chin-ups (när man drar sig upp i armarna i tex en stång). Klarar i dagsläget knappt en enda, men jag verkar ju inte vara ensam tjej om det direkt... Lite irriterande när nästan alla killar klarar det otränade. Häll tummarna!