Scones

Himlans trevlig helg det här, först assisterade jag maken på hans träning medan Oliver spelade tennis (kände mig helt slut i kroppen efter veckans pass så det var lagom att stå bredvid) och så blev det såklart lördagsfika på Rosetten.

Efter det hade maken tänkt till lite, så vi åkte till Gränna en sväng hela familjen, där det faktiskt visade sig vara sol från en klarblå himmel! Visst, lite kyligt i luften, men när man kom i lä blev det riktigt skönt. Barnen fick titta på när de bakade polkagrisar, och jag tittade på killen som bakade polkagrisar ;-) Haha, vilka fina armar man får av det jobbet...

Till kvällen blev det barnfritt, och en födelsedagsmiddag till mig på Tegel med goa vännerna! Väldigt trevligt, älskar verkligen deras koncept "en kul kväll", man får 5 smårätter och sedan en huvudrätt. Perfekt när man är några stycken, man sitter och tjötar och skickar runt faten, och det blir en väldigt skön stämning! Kvällen avrundades på 8 glas, där grabbarna körde nån slags shotrace... ;-)




Idag blev det dagen-efter-frulle på nybakade scones, herregud så jävla gott det är ändå... Ska dela med mig av mitt recept tänkte jag:




Scones
6 dl rågsikt
2 dl grovt rågmjöl
1,5 tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g smör
3 dl filmjölk

Blanda de torra ingredienserna, och hyvla sedan ner smöret. Smula runt det tills mjölet är grynigt, och tillsätt sedan filen (kan behövas lite mer ibland). Forma till 8 scones, eller gör 2 stora och skär i fjärdedelar. Grädda mitt i ugnen 10 minuter på 250 grader. Supergott med Tobbes Aroniamarmelad!

Go' fredag

Idag är det en riktigt skön dag, förutom det faktum att det är fredag :)

På jobbet har jag beställt en massa fina kontorsmöbler, en av de roligaste arbetsuppgifterna! Sen blev det lunchträning, HIIT-style, överkropp den här gången, så nu är jag riktigt slut i armarna... Strax ska jag iväg och klippa mig (hipp hurra!) och sen blir det AW på bryggan ikväll!

Det lär väl bli lite instagrambilder från kvällen skulle jag tro, är det nån som vill följa mig där så heter jag helt enkelt LindaGladh.

Ha en skön fredag!!!

Sweet dreams

Aaaah mina ben... Den här veckan testar jag en kollegas nya träningsprogram inför sommaren, lite mer HIIT träning, eller typ cirkelfys, kan man väl säga. I måndags var det överkropp, och idag var det underkropp (ok, det lät jättekonstigt, men jag kan ju inte säga bara ben för det tog ju rätt bra på rumpan med).

I korthet är det ett gäng olika övningar som man gör 15 st av varje innan man byter övning, utan någon direkt vila mellan, och sedan upprepar man detta i 3 varv. Det är mer flås och mjölksyra än ren styrka, och jag får väl erkänna att jag har någon form av hatkärlek till det här upplägget. Det är asjobbigt med mjölksyraträning, men samtidigt har jag inte kunnat stöda ordentligt på benen på hela eftermiddagen så jag kan ju liksom inte säga att det inte är effektivt... Tre veckor kommer vi köra det här upplägget, innan jag troligtvis återgår till den gamla vanliga träningen igen. Kanske sätter det lite extra fart på förbränningen med :)

Nu ska jag ta och släpa mina stackars ben i säng och förhoppningsvis sova som en liten gris... Åh, på tal om det förresten, jag har haft väldigt, VÄLDIGT lätt för att få kramp det senaste halvåret, och någon gång i våras köpte jag ZMA tabletter på gymgrossisten (zink, magnesium och vitamin B6). Kramp kan ju bero på vätskebrist och lite annat, men tydligen är magnesiumbrist också en vanlig orsak. De här tabletterna kan jag säga att jag fått ett väldigt tydligt resultat med - de kvällarna jag tar tabletterna sover jag jättegott och klarar mig utan kramp det kommande dygnet, men när jag inte tar dem så dröjer det en dag eller så och så får jag kramp lite varstans igen. En vanlig "bieffekt" av tabletten är tydligen att man kan få rätt mysko drömmar, och ja, det känns som jag drömmer MER med dem? Fast hellre det än att flyga upp ur sängen med kram i vaderna!

Sov gott, folk :)

Då och nu

Jag har ett inlägg som jag funderat ett bra tag på nu, men som jag inte riktigt vetat om jag skulle lägga upp eller inte. Men vad sjutton, jag vet inte riktigt vad som skulle kunna bli sämre av det, så jag ger det ett försök ändå:

För någon vecka sedan eller två så satt jag och plockade ihop bilder till en ny fotobok, från 2012 den här gången. Bland bilderna hittade jag en på mig själv i bikini. Det här var i början på maj, jag hade inte hunnit få nån sol alls på mig, och jag hade precis gått första halvan av min första termin på kickboxingen - men tränade inget annat.

Det är lite läskigt, för jag såg inte alls mig själv på det sättet då, som jag ser nu. Då tyckte jag väl att jag var lite smårund i kanterna, men det är inte förrän nu jag ser hur stor jag var då. Det är en väldigt konstig känsla, och dessutom skäms jag lite för att jag inte förstod då...

Den andra bilden råkar vara från en provhytt i Göteborg häromveckan, när jag provade bikini och skickade hem en bild för att få smakråd. Det är därför den är lite halvdant tagen, och det är därför jag har mina trosor snyggt nedrullade på benen :P

Det är så jag ser ut idag, efter två år med en massa styrketräning, en del kickboxing och en medveten kosthållning. Det är inget jag har bantat mig till på en höft, eller tränat mig till inför sommaren, utan det är resultatet av två års kämpande. Och faktum är att jag känner mig lite stolt för mig själv, vilket är en ganska ovanlig känsla.

Efter två år kan jag dessutom ärligt säga att jag inte gett upp något jag verkligen saknat för att nå hit. Träningstiden hade inte utnyttjats till något annat än mer TV-tittande, och den halvdana kosten hade fortsatt ge mig ont i magen och en ... plufsig kropp.

Nu för tiden har jag ork att göra det mesta, och det är roligt att få använda sig av kroppen, inte jobbigt som det var förr. Härifrån kan det bara bli bättre, för så länge det inte händer något helt galet så kommer jag inte lägga ner med en livsstil som får mig att må så bra och för en gångs skulle vara nöjd med min kropp - för allvarligt talat, det är ju rätt fantastiskt ändå, att nu, som 35-åring har jag för första gången i mitt liv rutor på magen.....!

Jag hoppas att jag kanske kan ge lite hopp och inspiration till någon där ute med den här bilden, kan jag det så har jag absolut lyckats med det jag kan önska uppnå. Lycka till där ute, ni som också vill få en kropp att känna sig bekväm i!

Svarstid: 0,1 sekunder

Det finns ju, som ni vet vid det här laget, en massa olika anledningar till att jag gillar kickboxingen. Det är bra träning, roligt folk osv, men en grundläggande anledning är också att det är så enkelt.

Gör du rätt/bra i från dig så träffar du din motståndare och undviker samtidigt att inte bli träffad själv, och är du dålig på något resulterar det omedelbart i någon form av slag mot dig själv. Okomplicerat, helt enkelt. Är jag inte tillräckligt bra gör det ont, och när jag blir bättre gör det mindre ont. Låter det knäppt?

Det hade ju varit enklare om allt i livet gav så omedelbara och lättlästa resultat... Tänk bara på det här med barnen - om jag uppfostrar dem "rätt" och på ett bra sätt så lär jag ju inte få reda på slutresultatet förrän de är mer eller mindre vuxna, och gör jag fel är det ju lika illa, och jag lär inte få reda på det förrän det är för sent att göra något åt.

På jobbet är det kanske något kortare väntetider, men även där måste man många gånger gissa sig fram till om det man gör ger ett bra resultat och uppfattas på ett bra sätt av chefer och kollegor. Det blir kanske lätt att man missar åsikter folk har, eftersom säkerligen inte alla framförs direkt till en. Sånt får jag lite spader på, hur i hela friden ska jag kunna förbättra mig om jag inte får reda på eventuella fel direkt?

Så, när allt känns komplicerat och det känns som man gör fel hur man än gör, då känns det skönt att få boxas lite i all enkelhet. Låter det fel om jag säger att man borde lösa fler problem på samma sätt? Eller ja, kanske inte genom att slåss då, men genom att ge så direkt feedback... Kanske man skulle slippa göra så många misstag då.