Här kommer fortsättningen på min resedagbok från sommarens bilresa till Kroatien, för att komma till tidigare delar klicka på del 1, del 2, del 3 eller del 4! (fotobomb i dagens inlägg kan jag varna för - har för övrigt sett att bilderna blir väldigt konstiga när man läser bloggen i mobilen så kolla gärna i en dator eller laptop)
Lördag vecka 1. Dagarna glider in i varandra här lite, i
skrivande stund är det lördag och vi har badat i poolen, badat i
havet och varit ute och ätit på restaurang. Ungefär som vilken
annan dag som helst faktiskt, förutom att det faktiskt är Lukas
födelsedag vilket vi firat med lite extra glass och en tårta som de
vi hyr huset av kom med. Han blev ju ordentligt firad och fick alla
sina paket hemma innan vi åkte, men han verkar lika nöjd för det
nu.
Det har varit riktigt hett idag, i bilen i solen stod det 43
grader, fast i skuggan håller det sig runt ca 34-35. Mitt på dagen
går det verkligen inte att vara ute när det är så här varmt, så
då har vi pausat inne med en film eller så, inte helt fel det
heller. Nu är det en vecka kvar, vilket både känns kort och långt
på en och samma gång!
|
Det här fotot maken sköt från höften kan vara det finaste jag har på Oliver!!!! |
|
Den här lilla mannen syntes knappt utan cyklop, men andra veckan började han i alla fall simma utan puffar - om han fick ha cyklopet samtidigt då... Det är ju liksom inget underhudsfett på pojken, så han fryser ju efter bara några minuter i vattnet dock. |
|
Tur maken inte är lika känslig för "kallt" (27 grader) vatten i poolen, barnen älskar när han busar! |
Vecka 2
Vad trött man blir av att inte göra något, jag hade nästan
glömt. Så som det var innan jag började träna, dvs större delen
av mitt vuxna liv, när man kom hem på kvällen och liksom inte
orkade göra nåt annat än att landa på soffan framför TV:n. Inte
skönt trött, som när man grejat en hel dag, utan liksom bara seg.
Likadant är det nu, vi gör ju inget annat än att bada och sola,
med undantag för en och annan utflykt, och jag finner mig lika trött
och seg som förr – med den skillnaden att jag vet hur det KAN vara
nu. Det är lite påfrestande med, det här stillaliggande livet, man
gör ingen nytta och därmed har jag lite svårt att berätta min
existens, så att säga. Jag börjar fundera lite över livet där
hemma, det jag saknar är helt klart vårt hus och hönorna – och
därmed möjligheten att kunna gå runt och greja lite smått bara
för mig själv. Jobbet kan jag inte säga att jag saknar, snarare
bävar jag inför höstens utmaningar, som kommer bli ännu jobbigare
i år med en massa folk som blivit uppsagda men inte mindre
arbetsuppgifter för det… Och det kommer vara människor jag saknar
där med, som inte jobbar kvar längre. Som det är nu har jag inte
alls lust att börja jobba, jag saknar bara att vara hemma i vårt
hus, med lite möjligheter att få göra nytta och röra på sig mer
än här.
Det jag kommer sakna mest med Kroatien är det fanastiska vädret
– möjligheten att vara i solen på dagen och bada i havet, och
kanske framförallt de otroliga, varma kvällarna, de som gör att
man knappt känner att man är utomhus fast man bara har shorts och
t-shirt på sig. Jag skulle verkligen älska att leva i det här
klimatet, men i så fall med ett eget hus och trädgård (och helst
ett gymkort ;-) som man kan ta hand om.
|
Så klart vatten! Och ja, jag har badat lika mycket i havet jag med, även om jag inte har fotobevis på det... |
|
En liten miniby vi åkte till för att bada i den fantastiska lagunen. |
Någon form av rutin har utkristalliserat sig, vi åker ner till
stranden vid 10, efter frukost, och sen badar och solar vi fram till
max kl 13, därefter GÅR det inte vara i solen, och vi vill ju
heller inte bränna vare sig oss eller barnen. Efter ett par dagars
rejäl blåst där temperaturen höll sig på 26, 27 grader så har
det blåst in lite kallare vatten i havet, MEN, när man väl kommit
i så måste jag säga att det är grymt skönt, för man behöver
all kylning man kan få, och temperaturen ligger ändå inte under 25
grader (om jag jämför med poolen). Efter sol och bad så äter vi
nån form av lunch, oftast hemmavid då den i så fall består av ost
(camembert eller liknande), salami rustico och en bit bröd. Enkelt
men supergott. Därefter blir det lite allmän slappar-tid, med
barnen framför en film oftast, och vi segar med en bok eller bara
degar, medans solen står som högst på himlen och är allmänt
outhärdlig. Framåt 18-19 snåret drar vi oss ner mot stan för att
äta lite gott, det har blivit allt från pizza (troligtvis den bästa
jag ätit ska tilläggas) till risotto, musslor eller fisk. Barnen är
rätt trevliga oftast, och äter en massa olika saker, även om inte
allt går hem. Men visst, det börjar märkas på dem oxå nu att de
är lite uttråkade och ”tetiga”, vilket tar en del på vårt
tålamod.
|
Förutom att de envisas med att servera pommes till allt så är maten god men enkel. |
|
En av alla små gränder i Senj. |
|
Hamnen i Senj. |
|
Restaurangerna trängdes in i gränderna, där det var förvånansvärt svalt mellan stenhusen. Otroligt mysigt! |
Nu är det tre dagar kvar tills vi åker härifrån, och jag vet
inte riktigt hur vi ska hålla oss flytande utan att bli totalt
uttråkade och börja ta ut det på varandra. Note to self – förra
årets semesterboende på 10 dagar var helt perfekt, i alla fall när
man bor så här lite långt bort från allt.
Den sista tiden njuter vi lite extra av kvällarna, som är heeeelt makalösa, alldeles perfekt varma (30 grader) och sinnessjukt vackra i solnedgången...
|
Man har inte roligare än man gör sig! |
Om ni undrar så kan jag ju meddela att man blir lite sådär knäpp efter två veckors väldigt lugn semester ;-)
Och med det säger vi hejdå till Senj!