söndag 28 september 2014

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås

Jag älskar äpplen, äppelpaj, äppelkaka, ugnsbakade äpplen - you name it, och jag ÄLSKAR havregryn. MEN, hur fint än en äppelpaj nu skulle sitta så är det ju liksom inte nåt som är särskilt nyttigt, speciellt inte när man försöker äta enligt makros. Man blir i det läget väldigt uppfinningsrik har jag kommit på, ibland blir det lyckat och ibland inte ("va, ska det här föreställa nyttig kladdkaka, den är ju skitäcklig"), men den HÄR gången blev det en riktig höjdare! Förutsatt att du inte hatar havregrynsgröt....

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås
1 äpple, tärnat i små tärningar
kanel
kokosolja (eller lite smör)

Fräs äpplet med en massa kanel i oljan, tills den börjar mjukna (jag vill att äpplet ska vara genombakat, annars kan du strunta i detta steget och få hårda äppelbitar om du vill ha det).

0,5 dl havregryn
0,75 dl mathavre (eller bara havregryn om du gillar det bättre)
2-2,5 dl vatten

Häll på, koka som vanlig havregrynsgröt i 3 minuter. Ta av kastrullen och låt svalna nån minut, rör sedan ner ca 2-3 msk vaniljkaseinpulver (jag TROR vanligt proteinpulver av vassle skär sig i värme). Rör runt tills det ser ok ut.

Servera med "vaniljsås"
1 dl mjölk
½ dl vaniljproteinpulver

Ser ut som vanlig gröt, men det smakade helt fantastiskt gott!



Jag åt den här (rätt stora) tallriken på eftermiddagen, blev en perfekt uppladdning för ett kickboxingpass!

fredag 26 september 2014

Kulinariska upplevelser

Med tanke på min väldokumenterade fascination av mat så finns det en hel rad maträtter som jag lagat eller smakat ENBART på grund av att det låter gott eller intressant. Några exempel:

Filbunke - låter ju otroligt hemtrevligt och väldigt gott. Jag blev smått besviken när jag insåg att det helt enkelt var just fil det blev av det hela.

Kalvdans - smakar ungefär som slät ostkaka, helt ok.

Läfsor - åts med smör och socker för längesedan på en marknad, något mellanting mellan crepes och tunnbröd, väldigt gott om jag inte minns fel.

Råbiff - oväntat gott och numer något jag gärna gör själv när jag har tillfälle

Ostron - tja, en geleklump som smakar havsvatten och citron. Fattade inte riktigt grejen?

Pocherade ägg - alltså, det är ju bara ett löskokt ägg utan skal. Överskattat.

Det finns säkerligen en mängd fler saker, som jag inte kommer på just nu. Idag lade jag till en ny sak på listan som jag alltid velat testa, rostade kastanjer. För det första är det INTE såna man plockar här i sverige på kastanjeträd, de är giftiga, utan jag köpte några stycken på konsum. Rostade dem i ugnen 30 minuter, skalade dem och konstaterade att de smakar som ett lite torrt, rostat majskorn. Gott, men liksom inte fantastiskt, åtminstone inte när man ätit 2-3 stycken. Men det LÅTER ju så gott... "roasted chestnut" liksom...


Vidare på listan av saker jag skulle vilja smaka är:

Äkta belugakaviar (är det som med ostronen, helt överskattat?)

Palt - alltså, jag vet ju vad det är, men det känns som man borde testa det ändå.

Spettekaka - aldrig smakat, men den SER ju rolig ut

Haggis - bara för att!

Plum-pudding - de verkar ha ganska konstiga desserter / bakverk, engelsmännen. Klart man vill prova! Gäller ju även en riktig klassisk Christmas Pudding.

En äkta Gumbo (ok, det här kan komma från nån gammal period när jag fascinerades av Vodoo och spelade Gabriel Knight).

Det finns nog även här en massa saker som jag bara inte kommer på just nu. Vad har du för mat du vill testa, eller mat du HAR testat?

torsdag 25 september 2014

Belöningssystem

Idag jobbar jag hemifrån med Oliver, som har lite feber och är allmänt hängig, vilket gör att dagens kost kommer bli en utmaning av rang.... Det är ju så bra på jobbet, där FINNS ju liksom ingen mat att gå och plocka av!

Jag har helt klart hamnat i en svacka, och har börjat fuska. Fuck. Nästan 4 veckor har gått, och jag ser ju rätt stor skillnad på kroppen - men där kommer också en del av problemet in, eller man nu ska säga. Jag känner mig rätt ok, magrutorna har tittat fram igen, och kläderna sitter som de ska. Fine. MEN, lårbullarna och nederdelen av ryggen är ju fortfarande inte som jag vill ha dem, men jag märker att jag får extremt svårt att motivera mig att fortsätta.

Nu handlar det hela inte om att jag vare sig vill eller behöver gå ner i vikt, det handlar om att jag vill kunna genomföra den här makrokosten i 3 månader (hur svårt ska det vara?!?!!) utan att börja fuska med att äta onödigt mycket eller bara onödigt dålig mat. Jag får ju äta massor med mat, i mina makron, och jag har även medvetet lagt till lite fler kolhydrater för jag känner direkt att kroppen inte återhämtar sig som vanligt efter träningen annars (herregud så gott det är med havregryn).

Problemet är att hela mitt belöningssystem är uppbyggt runt mat. Jag har ju varit "duktig" och ätit nyttigt i 4 veckor, så då vill jag ju belöna mig själv - med mat. Ännu värre nu när det är sinnessjukt stressigt på jobbet - då vill jag unna mig nåt för att varva ner.

Det är ju för jävla svårt att komma runt detta!

Jag mår ju skitbra av den här fantastiskt bra kosten, jag behöver inte vara hungrig, maten är inte så komplicerad och jag får i mig alla näringsämnen jag behöver och lite till. Varför har jag då ett behov av att lägga till saker i onödan?

När jag läser på andra bloggar så är det många som tipsar att man ska tex köpa sig nånting, typ ett plagg eller så, för att belöna sig själv, men det funkar inte alls för mig. När jag väl hittar nåt jag vill köpa så köper jag det liksom direkt, och eftersom jag i princip aldrig köper märkessaker så handlar det ju oftast om att köpa medans det finns i min storlek. Jag går inte och längtar efter tex en märkesväska eller så...

På jobbet är det lugnt, där finns som sagt var inte mat, och jag har dessutom lite stöd från en kollega, hemma är det mycket jobbigare. För även om vi inte har vare sig kakor, godis, vitt bröd eller annat skräp hemma, så har vi ju tex jordnötssmör (allvarligt talat), havregryn, och egentligen allt som behövs för att kunna slänga ihop nåt gott (visserligen nyttigt gott, men ändå mer än jag behöver äta).

Ta tex äppelkakan jag bakade häromdagen, jättenyttig och god, gjord helt utan mjöl och socker, men BEHÖVDE jag
den för att komma upp i mina kalorier? NEJ!


Jag har ingen lösning på problemet, dessvärre, men på något sätt så vill jag ju ändå kunna klara detta i 3 ynka månader utan att ge upp - för jag tror att JAG skulle bli stolt över mig själv och kanske komma bort lite från mat = belöning. Nån som har tips?

tisdag 23 september 2014

Sockersöt

I morse på nyhetsmorgon pratade de om hur mycket tillsatt socker svenska barn får i sig, och det är i snitt hela TRE KILO I MÅNADEN!?!?

Det är ju så sinnessjukt mycket att man nästan tappar andan....

När det gäller mina egna barn så tycker jag att jag ÄR väldigt medveten om vad jag stoppar i dem, utan att för den skull bli helt nitisk. Vi har hittat en balans som passar OSS helt enkelt.

Frukost - naturell, ekologisk a-fil, osötade havreflingor och lingongrova special med ekologiskt jordnötssmör (utan socker) eller philadelphia.

Lunch - i skolan / på dagis, bra lagad mat, tyvärr lättmjölk och lättmargarin (något barnen själva jobbar på att få bort genom sitt matråd)

Middag - här kommer det mesta dåliga samvetet, inte alltid man hinner fixa mat från grunden här, så det kan bli pannkakor med grädde, blodpudding, färdiga köttbullar o andra halvfabrikat. Alltid grönsaker till dock, oftast får vi servera dem EFTER maten för att de inte BARA ska äta dem.
Äter vi sylt till så försöker jag i alla fall ta sylt vi gjort själva, men visst, det är massor av socker i den med. 

Dryck -  alltid bara vatten, bubbelvatten eller mjölk.

Helger - här kan det bli både glass och fika, men inte i stora mängder. Ibland en festis (oftare på sommaren när de behöver dricka mer än de vill) men aldrig läsk. Oliver äter ju inte lördagsgodis alls, och om Lukas kommer på att han vill äta det så får han antingen ett kinderägg eller så får han välja 4 lösgodisbitar (4 år = 4 bitar, och han är sjukt nöjd med det). Vi vuxna har i princip ALDRIG godis hemma, förutom mörk choklad, och inte kakor och kex heller - det blir ju så mycket enklare då. Oliver är ju däremot en liten sockergris, och till skillnad från Lukas så kan han nog trycka i sig obegränsade mängder av tex kakor och kex, vilket ger desto större anledning att inte sätta det i händerna på honom.

Det vore väldigt intressant att se hur mycket socker det blir i månaden på mina barn, som de sa på nyhetsmorgon så kommer ju en STOR del av sockret från söta yoghurtar och söta flingor, och det äter vi ju ALDRIG.

Det är ganska intressant också, ÄVEN fast jag är medveten om att socker bara skapar ett helt onödigt och dåligt beroende, så tänker jag ändå lätt i banorna "nu har de varit snälla/duktiga/sjuka, klart de ska få glass...". MEN jag VILL verkligen inte ge dem den dumma ovanan att se socker som en belöning!

Det är svår som FAN att vara förälder, jag säger inte att någon annan ska eller bör göra som vi, men det här är vårt val och det är inte gjort för att ge någon annan dåligt samvete, utan det är gjort för att jag vill att mina barn ska leva ett liv där inte socker är ett mål eller en tröst. Hur gör ni?

Ett bra tips om man vill minska sockermängden, tillsätt lite vaniljpulver i tex pannkakorna, så får du den goda vaniljsmaken utan onödigt socker. 

söndag 21 september 2014

Be mig inte greppa något nu bara

Wohooo! Ännu en sak på min bucket-list är avklarat! Eller ok, jag har tekniskt sett inte fått mitt gröna kort i klättring än eftersom inte teoriprovet är rättat, men vad fasen, så himlans svårt var det ju inte... Däremot har det varit två väldigt roliga dagar, närmare 5 h igår och lika länge idag, och tiden bara försvann!


Det handlar ju mycket om säkerhet, såklart, och att säkra åt varandra, så igår blev det väl bara ca 1 h klättring, men idag blev det närmare 3 h klättertid, och det känns i fingrarna och underarmarna kan man väl säga... Så sjukt roligt, man vill ju bara testa en gång till hela tiden!

Blev faktiskt lite positivt överraskad, trodde jag skulle bli ganska ensam och dessutom äldst på kursen, men förutom två tjejer som kände varandra sedan innan så var vi alla i ungefär samma situation - vi hade kommit dit själva, vi var i ungefär samma ålder, och ingen av oss hade nån direkt erfarenhet av att klättra. En glad överraskning ändå!

Så, nu kan jag säkra en kompis, mig själv och jag kan lite teori runt klättringen - nu ska jag bara lära mig att klättra lite bättre med ;-) På det stora hela gick det faktiskt jättebra, men såklart behöver man lära sig mycket mer teknik, speciellt när det gäller att tackla överhäng!

Nu på söndagseftermiddagen så fick dessutom Oliver testa sin första klättring med, han ska gå på barnklättring varje söndag framöver. Haha, inte svårt att se varför jag älskar att klättra, jag var ju som han när jag var liten, och han stack ju upp för väggen utan några problem alls... Betyget: roligaste träningen han varit med om!

Sorry för bildkvaliteten, ljuset var kasst och det var ju inte direkt så att
jag kunde släppa allt för att fota heller, så det fick bli ett snabbt med mobilen. 
 Nu kommer ju den "svåra" biten, för att man verkligen ska kunna klättra så ska man ju ha utrustning (dyrt) och tid (hahahaha)... Det får väl helt enkelt bli lite då och då, när jag kan låna utrustning och har tex en söndag över, för är man väl där så vill man ändå hålla på en stund, så snabbt som den tiden gick!

fredag 19 september 2014

Sweet pain

Det är inte ofta jag har sån där riktig träningsvärk nu för tiden. Lite har jag typ jämt, men den där som liksom gör att kroppen nästan hakar upp sig i sina rörelser, den kommer sällan.

MEN - det har jag haft nu i två dagar, i hela överkroppen, mage, axlar, armar, bröst, rygg.... Kan bero på att jag lade en bra bas med att öka alla vikter i onsdags, men framförallt så beror det nog på en riktigt go genomkörar-fys på kickboxingen i onsdags kväll. Så jäkla roligt!!!

Mina makros (dvs den kosten jag äter nu) funkar väldigt bra, jag har bra energi på gymmet, behöver sällan vara hungrig, och jag kan redan nu på 3 veckor se rätt stor skillnad på kroppen. En del kommer såklart av vätska som försvann snabbt när man plockar bort skräpmaten, men det känns ändå som kroppen är inställd på muskelbyggnad (vilket på en tjej mest innebär att man tajtar till kroppen, inte att man blir biffig). Sen har jag ju en kropp med breda axlar (från när jag simtränade) så jag har alltid fått höra att jag ser "sportig" ut (haha, vilket skämt...), så jag ser kanske lite "biffig" ut över axlarna, men låt er inte avskräckas av det om det är nån tjej som är rädd för att styrketräna!

Testade för övrigt att göra proteinfluff på vaniljprotein med, blandat med mjölk och mixade hallon och jordgubbar. Också himlans gott, om man är trött på choklad! Har även kommit på att fluffet blir bäst om det får stå en stund i kylen även efter man vispat det, faktum är att det har varit nästan bäst när jag gjort det kvällen före och tagit med till jobbet och ätit som mellis dagen därpå.

I går kväll hittade jag en fantastisk blogg med "träningsrecept" och gjorde en äppelkaka - men jag återkommer om den för jag har inga bilder här och nu!


onsdag 17 september 2014

Klättrar mot toppen

Till helgen ska jag bocka av ytterligare en sak från min Bucket-List , nämligen att skaffa grönt kort i klättring! Det är på Racketcentrum, två dagar med 4 h utbildning / dag, och jag ser fram emot det jättemycket! Vet egentligen inte varför, men jag älskar verkligen att klättra, och har sen jag var liten klättrat på ALLT som går att klättra på. Ser lite på barnen att jag nog fört det arvet vidare, så på söndag kväll ska Oliver få gå och klättra (barnundervisning) med :-)


Sen är det ju så att om man ska kunna klättra mycket så bör man ju både köpa klätterutrustning och betala väggavgift på årsbasis, men det är inget jag kan lägga pengar på nu, så en helg får bli en bra start och så får jag betala per gång när jag sen kommer åt att klättra. Man kan inte få allt...

tisdag 16 september 2014

Vård av barn och mamma

Idag är jag hemma med den här lilla mannen, som är hostig och superförkyld. Känner mig inte helt 100 själv heller, men det kan ju delvis bero på att natten inte bjöd på så värst mycket ostörd sömn...

Misstänkte redan i går när jag hämtade på dagis att det skulle bli vab, han satt och gosade i knäet på en fröken, och det ska MYCKET till om han ska kunna sitta still när det finns en massa roliga kompisar och saker att leka med. 

Men vilken skillnad det är nu ändå, det är inte ens hälften så mycket VAB nu när pojkarna är lite större, de första två åren på dagis är ju verkligen helt galna! Skönt att det både är mer sällan och i mindre omfattning de (oftast) blir sjuka nu.

När man är sjuk så får man dricka lite varm chokladmjölk här hemma, och då passade även jag på att göra en kopp - fast med chokladproteinpulver istället. Supergott, fast nästa gång ska jag skaka den först innan jag häller upp den i koppen, det var svårt att röra bort klumparna. Perfekt dricka när man känner sig lite småfrusen och hängig!

Får väl se om jag orkar göra några av de saker som inte har blivit av på jättelänge (torka golv och rensa i trädgården), men först ska vi titta på Peter Pan, Lukas och jag. Fattar för övrigt inte riktigt den här hösten, känns inte som jag hinner med typ NÅT, både huset och trädgården ser ut lite som hej-kom-och-hjälp, och jag orkar inte ens bry mig... Det om något signalerar väl att man är lite väl stressad kanske, för jag har tränat mindre hela denna hösten än jag gjorde förra, så det är inte dit tiden försvinner heller.

måndag 15 september 2014

Kycklingsoppa

Det här är en (ganska) klar soppa, med hetta från chili, ingefära och vitlök. Jag gillar många asiatiska smaker, men citrongräs är en grej jag INTE klarar av, men gillar man det så passar det bra i den här soppan med.

Så här älskar jag att ha det när jag lagar mat i lugn och ro. Tid att hacka, skala och förbereda, och jag vill plocka undan all disk så snart det bara går. DÅ är det terapi att laga mat....

Vitlök supersolo - jag använder nästan alltid den, enklare att jobba med och mindre ofta "besk" i smaken. Min baskrydda nummer två, näst efter salt!


Kycklingsoppa
1 stimlad lök
2 strimlade solovitlökar
1 hackad chili
1 hackad, torkad och blötlagd chili (använd vattnet i soppan sen)
1 bit (ca 2 cm) finhackad ingefära
Den vita delen av ett knippe strimlad vårlök

Fräs ihop ovanstående i lite sesamolja. Tillsätt ca 700 g strimlad kycklingfilé, fräs ett par minuter till innan du häller på vattnet från chilin och ytterligare ca 1 liter kokande vatten. Tillsätt 4-6 buljongtärningar och låt det koka ca 5 minuter tills kycklingen är klar. Vispa upp och tillsätt:

3 ägg

rakt ner i soppan, det blir som långa vita trådar, ser lite knasigt ut men blir väldigt gott och lägger dessutom till protein i soppan. Tillsätt sedan:

sojabönor
broccoli
sockerärtor eller sugarsnaps (strimlade)
resterande strimlad vårlök

Låt det bli genomvarmt. Smaka väldigt gärna av med fisksås, som ger lite umami och fyllighet, eller med mer buljong om du vill ha det.

Perfekt feelgood mat!

Den ser ju kanske inte sådär supervacker ut. Ser dessutom att det redan nu är såpass mörkt inne i köket att alla bilder blir tämligen mörka. Skit oxå. 


söndag 14 september 2014

4 års tankar

Igår var det 4-årsjubileum för min blogg, fattar inte riktigt vart DEN tiden tog vägen? Ändå rätt fascinerande, i 4 år har jag skrivit om vad som faller mig in här, och jag har inga planer på att sluta som det ser ut nu heller, även om det inte alltid blir lika många inlägg.

För fyra år sedan var Lukas bara ett par månader, och mina inlägg handlade mest om att få forma en vettig tanke, om vardagen med småbarn och vad jag skulle baka till fikat. Nu är han en "stor" pojk, och mina inlägg handlar längre så mycket om mina barn (medvetet val) utan för mig själv och saker jag själv står för. Istället för att skriva om dagens fika, så blir det ju nu en massa inlägg om träning och kost, men visst, maten är ju fortfarande en stor del av mitt liv såklart.

När det är sådär superjobbigt allt runtomkring, så tycker jag att det är lite terapi att få stå i köket och greja. Tärna, hacka, strimla, steka, koka och smaka av, det hjälper mig att sortera tankar med. Jag har faktiskt fått anstränga mig lite nu, för att hitta mat som är hyfsat lågt fett, minimalt med kolhydrater och massa protein i, för i slutändan handlar det ändå om att jag måste tycka om maten jag äter för att det ska funka. Hittills har jag absolut inte blivit besviken, snarare tvärtom, jag tycker jag har hittat lite kreativa och smakrika lösningar i stort sett varje dag!

Idag ska vi lyxa till det med en bit oxfilé, men eftersom jag vill ha lunchlådor med mig i veckan så gjorde jag även en kycklingsoppa - men receptet på den kommer i morgon. Nu har jag i alla fall några matlådor, så nu tänker jag sätta mig med en bok en stund, och bara njuta av lugnet...

fredag 12 september 2014

Hav. Tålamod.

Inte sedan jag var liten och mamma klippte håret så har jag haft samma frisyr så länge som den jag har nu. Jag har verkligen älskat den, men nu, efter ca 2 år, så känns det som det är dags att gå vidare och hitta något nytt... Och vad hittar jag då? Jo, den här bilden :

Kate Mara, hittade bilden på Pinterest.
Och blev lite kär i frisyren. Den är lite attityd i, jag har svårt för en "vanlig" page eller bob, men den ser ändå otvungen ut. Perfekt!

Förutom den lilla detaljen att jag måste låta håret växa ut....

Jag har inte haft hellång lugg sen jag var typ 10 år, och en del av anledningen är att det är för jäkla jobbigt att ha tålamod att låta håret växa ut, det är ju bara vansinnigt jobbigt när håret är mitt i ögonen tex. Men, nu har jag bestämt mig, det blir den här frisyren. Och hur långt tid kan det ta att få ut den dit? 1 år? Som tur är har jag ju en bra frisör, så jag litar på att hon kommer se till att jag har en vettig frisyr under tiden :)

torsdag 11 september 2014

Kycklingwook

Det är ju tur att man inte är själv när man äter enligt en viss princip - kommer man inte på nån vettig mat själv kan man ju få tips, och därför blev det kycklingwok i går kväll (tack för det, G). Dessutom blev jag lite nyfiken på den här produkten:

Sjögräsnudlar, består av vatten, tång, aloe vera och ett enda förtjockningsmedel. Helt ok!
Nudlarna är i princip både kolhydratfria och kalorifria. I kall form var de liksom krispiga (och smakar absolut ingenting om de inte smaksätts), men i min wok betedde de sig som vanliga ris- eller glasnudlar och blev mjuka. De sög dessutom åt sig av smaken i såsen, så det överträffade STORT mina förväntningar på den här konstiga produkten!

Woken kommer ett "recept" på här, jag höftar mycket och smakar mig fram, så såsen är en ungefärlig uppskattning.

Kycklingwok (400 g ger ca 350 kcal med nudlar och allt) 4 portioner á 400 g. 
700 g kycklingfilé, strimlad, stek i hög värme med lite sesamolja (1 msk), lägg åt sidan.
Tina och skär upp ca 500 g broccoli i lagom bitar, stek tills vätskan är borta och lägg åt sidan.
Strimla och bryn i 1 msk sesamolja:
1 gul lök
så mycket vitlök som du kan med (2 solovitlökar tog jag)
1-2 cm färsk ingefära
chili
Lägg sedan ihop allt i stekpannan.
Tillsätt ca 2 dl sojabönor.

Smaksätt och gör en "sås" genom att tillsätta
Soja samt japansk sojasås (nästan en dl av den senare)
tigersås
chilisås
2-3 msk tomatpuré
och andra kryddor som du känner för =)

Skölj och rör ner sjögräsnudlarna ( i efterhand kan jag tänka att jag nog kanske borde klippt isär dem lite, de är väldigt långa och håller ihop förvånansvärt bra). Det räcker att du rör ner det så de får bli varma ordentligt, så är rätten klar!

Oliver fick en portion (innan jag tillsatte chili och tigersås) och blev ganska förvånande helt extatisk och hävdade att det var tom bättre än tacos!?! Kan ju inte bli bättre betyg av barnen! Både jag och maken älskade det, och man blev riktigt, riktigt mätt - helt perfekt!

onsdag 10 september 2014

Proteinfluff

Nu när jag försöker få upp mitt proteinintag så blir det en del proteinpulver. Min favorit just nu är att göra proteinfluff, och det proteinpulvret jag använder just nu är det här:


Ett kaseinpulver, som till skillnad från vasslepulver, verkar lite långsammare, blir lite tjockare i konsistensen - och är lite godare (tycker jag). Jag är inte jätteförtjust i att dricka proteinshakes alltid däremot, tycker det kan växa lite i munnen, men en chokladmousse går ju alltid ner - eller hur?!?

Man kan göra fluffet med lite olika ingredienser, här kommer mina två favoriter:

Chokladfluff med krisp
1 dl lätt kokosmjölk
1 dl proteinpulver
2 tsk kakao
lite salt

Blanda allt till en tjock gröt, och ställ i kylen minst 10 minuter. Sen är det bara att ta fram elvispen och vispa nån minut, tills det blir slätt och lite fluffigt. Krispet får du om du rör ner lite cacao nibs i innan du äter, eller kanske lite kokosflingor. (det smakar inte kokos, ska tilläggas, även om det är kokosmjölk i).

Choklad- och jordnötsfluff
1 dl mjölk
1 dl proteinpulver
1 msk jordnötssmör (helst med bitar i)
lite salt

Blanda allt till en tjock gröt, och ställ i kylen minst 10 minuter. Sen är det bara att ta fram elvispen och vispa nån minut, tills det blir slätt och lite fluffigt.

Som ni ser så gillar jag att ha lite salt i, tycker att chokladsmaken blir så mycket bättre då. Det här kan man ju variera i all oändlighet, med lite hallon, lakritsflakes eller pulver, tja, vad man nu känner för. Perfekt mättande och gott mellanmål!

tisdag 9 september 2014

Kostomläggning

Nu har det hänt, jag passade på att hoppa på tåget när två av mina bästa vänner körde igång ett tremånaders kostschema - dock inte riktigt lika superkontrollerat riktigt. Målet är faktiskt lite diffust, men jag funkar bra ändå verkar det som. Klart man gärna vill tajta till kroppen lite, men en hel del handlar oxå om en nyfikenhet på hur kroppen kommer reagera när den får alla förutsättningar för att bygga muskler och tappat fett?

I all enkelhet kan man säga att principen är att äta MINST dubbelt så mycket proteiner ( i gram ) som min kroppsvikt, samt ungefär lika många gram kolhydrater respektive fett som min kroppsvikt i kg. Det innebär att jag i runda slängar ska hamna på

140 g protein (minst)
70 g kolhydrater (max)
70 g fett (max)

Därutöver ska jag hålla mig till 1500 kcal / dag vilket i teorin ger 0,5 kg viktnedgång/vecka. För att hålla koll på siffrorna knappar jag in allt i lifesum, och där ser tex. dagen ut så här:


Behöver fortfarande lägga till något litet för att få till det. 

Min dag ser då ut ungefär så här (jag kör ju periodisk fasta, därför finns det inget under "frukost", men det kan man ju välja som man vill).

Lunch
200 g tjälknul, med stekt vitkål och philadelphia

Middag
200 g ugnsbakad lax med blomkålsmos

Kvällsmat samt mellis
Proteinfluff (proteinpulver vispat med mjölk)
1 msk jordnötssmör
2 små äpplen.

Grönsaker i form av sallad och tomat ger ju i princip inga kalorier, så de kompletterar måltiderna med.

Rätt mycket mat ändå, det svåraste är att få upp proteinet men ändå inte öka på med kolhydrater (och därmed kcal). Men hungrig behöver man inte vara - däremot finns ju suget efter kolhydrater där, det går inte att komma undan än i alla fall.

Så, fram till sista november - SKA - jag klara detta. Jag kommer tillåta en lite friare lördag, så länge jag inte ballar ur helt, bara för att jag ska kunna hålla i tills dess (det här gäller inte mina "med-dietare" dock, de har mycket bättre karaktär än vad jag har).

Wish. Me. Luck!

måndag 8 september 2014

Höstmjus

Tja, nu gjorde ju sommaren lite comeback förra veckan, men det blir liksom inte riktigt samma sak när man redan gått in i hösttänket, även om både solen och värmen är lika uppskattat som alltid. Det finns ju en del bra saker med hösten i alla fall, man får tex äta svamp och goda kräftor...

En bild från kräftskivan här om helgen. 

Jag verkar vara tämligen oförmögen att hitta kantareller, men fick däremot ihop en helt full korg med björksopp och KarlJohan förra veckan. 


Dessutom är det ju en helt fantastiskt tid att shoppa kläder på, helst innan det blir alltför kallt, men det är ändå inte FÖR varmt för att ha jeans och ett par schyssta boots. De här hittade jag i Göteborg när vi var där nu i helgen, enda inköpet, men jag blev totalt kär i dem....

Hittade dem på Johansons, älskar den affären. De här är av märket Mjus, har ingen koll på vad det är för märke, men de var sköna (och tacksamma att ordvitsa med)


För övrigt hade vi det bra i Göteborg, även om vi nu lyckades vara på Liseberg samtidigt som resten av Sveriges befolkning... och jag som har väntat till efter högsäsongen med att åka dit!

Nu ska jag iväg på ett föräldramöte som står mellan mig och min sparring, hur ska jag nu bli av med alla aggressioner?!?

torsdag 4 september 2014

Gå direkt i fängelse

Det blir lite dåligt med tid för bland annat bloggen nu känner jag, det har varit en hel del jobb, och även kvällsaktiviteter med jobbet, så den lilla tiden som blir över försöker jag vara med barnen så mycket jag kan, och sen klämma in lite träning här och där, även om inte det heller blir så mycket som jag egentligen vill. Hoppas att det börjar lugna ner sig lite snart, men nästa vecka är det föräldramöte och en massa annat med, så det dröjer väl lite till innan jag får ihop alla tider "som vanligt".

Oliver har ju börjat i tvåan nu, helt galet, och han och bästisen leker som vanligt alla lediga stunder - även om även dessa minskat eftersom det är innebandy, tennis och troligtvis även klättring på kvällarna. Det är roligt att se hur leken dem emellan utvecklas, och tex har en favorit på sistone varit sällskapsspel. Häromdagen plockade jag ner mitt GAMLA, gamla monopol (det var gammalt redan när jag spelade det som liten) och så satte de sig och spelade en lång stund.

Ok, jag är tacksam så länge jag slipper, monopol kan vara ett av de tråkigaste spelen i världen...
Till helgen nu ska det bli lite familjetid däremot, på fredag åker vi till Göteborg för att träffa min bror och gå på liseberg (på lördagen). Ska bli riktigt skönt att få lite reserverad tid för bara oss!

tisdag 2 september 2014

En bit av pusslet?

Ni som följer mig vet ju att jag hatar att springa, att jag inte kan, och att jag tycker att det är SÅ sjukt jobbigt. Men nu har jag kanske, kanske löst en liten bit av gåtan:

Efter kändes det i alla fall, som
alltid, grymt skönt - om inte
annat för att det var över! ;-)
Min chef, som springer massor, hade fått tips av sin bror som springer ännu mer, och delade med sig av tipsen. Det visade sig att han sprang för "sittande" (alltså typ bak med rumpan och lite ihopvikt, om man ska överdriva), och då lyssnade jag till lite. Jag tror jag springer väldigt "sittande", för mina steg blir jättelånga (och de ska de ju inte bli) och jag måste liksom kämpa med hela kroppen för att komma framåt.

Så, i helgen så fick jag för mig att testa att springa igen, och då tänkte jag att om jag försöker springa som om någon drog mig fram i höftbenen (hänger ni med?) så att jag absolut inte "sitter" ner. Sagt och gjort, det kändes sjukt avigt och ganska fånigt, men jag försökte i alla fall. Vilken skillnad! Helt plötsligt så fick man ju liksom fart framåt, och det blev inte alls så tungt att springa.

Missförstå mig rätt, jag toppade min 5 km tid med 2 minuter, vilket inte är mycket, men å andra sidan så var det en hel MÅNAD sedan jag sprang sist. Pulsen var på max hela tiden, som vanligt, men det var ändå lite lättare att andas. Jag fick tänka "höften fram" precis HELA tiden, annars gled jag tillbaka direkt, men jag TROR att det kan vara en liten del av att kunna jogga 5 km utan att dö... ;-)