Flygande fötter

Idag när barnen var inne med kompisarna på Leos Lekland så passade jag och en kompis på att springa in på Stadium Outlet. Jag har funderat lite på att köpa nya löparskor, mina gamla är tämligen slitna och jag tror inte dämpningen i dem är riktigt 100 än... Vill dock inte lägga ner en förmögenhet på skor - dels springer jag kanske ungefär en gång i veckan på sommaren, och sen har jag heller inga större problem med knä eller rygg om jag inte får för mig att springa alltför tätt. Därför kände jag att det var rätt perfekt med 700 spänn för ett par Nike (mitt favoritmärke för övrigt, de är liksom alltid sköna på mina fötter). 

Måste ju säga att jag älskar färgen med :)

Gick däremot till en kille i butiken och frågade om de här hade neutralt fotsteg - för det har minsann jag (och det är det i mina gamla skor) - trodde jag ja... Haha, jag har liksom bara antagit det eftersom jag inte haft några direkt problem med mina neutrala, men jag pronerade visst, så de jag köpte nu har ett litet pronationsstöd, får se hur det känns sen då :)

Ni märker att jag tyckte det var rätt kul med produktfoto också va?!?

Tyvärr vet jag bara inte riktigt när jag ska få inviga dem, jag håller på och drar fram och tillbaka med nån form av förkylning/halsont som satt sig i hela kroppen, men som inte riktigt verkar bryta igenom fullt ut. Känner mest av det när jag sätter mig ner efter att ha varit igång en stund, då är kroppen helt slut... Vet inte om jag antingen drar ut på en vanligt förkylning med min just nu lätta styrketräning, eller om jag håller ifrån mig nåt värre genom att röra mig lite lagom... Haha, vilka problem....

Plötsligt så händer det

Det är ju rätt mycket som händer i huvudet när det blir några sådana här underbara, soliga vårdagar, och EN av de sakerna är att det helt plötsligt föds en liten, liten tanke om att det nog vore rätt skönt att ge sig ut och springa en sväng...

Ni som hängt med här ett tag vet att jag är urbota dålig på det där med att springa, och även när jag har gett det ärliga försök (tex hela förra sommaren, visst, bara typ 1 gång i veckan, men det är ju inte enda träningen jag ägnar mig åt) så hittar jag aldrig till (myten?) andra andningen... Men men, hinner maken hem i tid så att jag hinner innan solen går ner så är det inte HELT omöjligt att kvällens träning får bli någon form av "gud, jag dör, jag dör"-jogging i lugn mak... Eftersom jag är så kass på det (och kanske helt enkelt försöker springa "för fort") så blir liksom all form av löpning HIIT träning för mig, hahaha!

Det ser oerhört vackert ut ute idag ändå! Man måste bara älska en klarblå himmel!

En bit av pusslet?

Ni som följer mig vet ju att jag hatar att springa, att jag inte kan, och att jag tycker att det är SÅ sjukt jobbigt. Men nu har jag kanske, kanske löst en liten bit av gåtan:

Efter kändes det i alla fall, som
alltid, grymt skönt - om inte
annat för att det var över! ;-)

Min chef, som springer massor, hade fått tips av sin bror som springer ännu mer, och delade med sig av tipsen. Det visade sig att han sprang för "sittande" (alltså typ bak med rumpan och lite ihopvikt, om man ska överdriva), och då lyssnade jag till lite. Jag tror jag springer väldigt "sittande", för mina steg blir jättelånga (och de ska de ju inte bli) och jag måste liksom kämpa med hela kroppen för att komma framåt.

Så, i helgen så fick jag för mig att testa att springa igen, och då tänkte jag att om jag försöker springa som om någon drog mig fram i höftbenen (hänger ni med?) så att jag absolut inte "sitter" ner. Sagt och gjort, det kändes sjukt avigt och ganska fånigt, men jag försökte i alla fall. Vilken skillnad! Helt plötsligt så fick man ju liksom fart framåt, och det blev inte alls så tungt att springa.

Missförstå mig rätt, jag toppade min 5 km tid med 2 minuter, vilket inte är mycket, men å andra sidan så var det en hel MÅNAD sedan jag sprang sist. Pulsen var på max hela tiden, som vanligt, men det var ändå lite lättare att andas. Jag fick tänka "höften fram" precis HELA tiden, annars gled jag tillbaka direkt, men jag TROR att det kan vara en liten del av att kunna jogga 5 km utan att dö... ;-)