tisdag 30 juni 2015

söndag 28 juni 2015

Därför skriver jag

Del 28 i bloggutmaningen.

När jag började skriva, för 5 år sedan, då var Lukas nyfödd och jag skrev mest för att få formulera hela meningar i allt vad det innebär att ha en bebis och en 3½-åring. I takt med att livet ändras och justeras kring barn och familj, jobb och fritid, så ändras innehållet lite i bloggen, mer recept, mer bakat, sötsaker och mat... Men så, för ungefär 3½ år sedan så började jag med kickboxing, och på ett år så ändrades mitt fokus till mer träning, och den nyfunna insikten om styrketräningens fördelar.

Med tiden blev ju även det en del av vardagen, och nu blandar jag hej vilt, det handlar om barn, träning, mat och vardag, eller helt enkelt vad som faller mig in.

Varför jag skriver sen då, tja, det här är min ventil och mitt sätt att få ordning på tankar som far omkring. Här får jag tänka färdigt och formulera mig som jag vill, och det gör att jag även får mer "ordning" i mitt huvud. Att fundera över hur man vill skriva om en viss sak i bloggen gör att man vänder och vrider lite mer på problemet än vad man kanske annars gör, man förenklar och förtydligar, och det hjälper ju såklart till.

Sen är det ju det här med att andra läser, det är egentligen inte därför jag skriver, men jag tänker ändå att det kanske kan hjälpa den som är nyfiken att förstå mig, kanske? Och så finns ju såklart fördelen att kompisar man kanske inte träffar så ofta man vill ändå kan "uppdatera" sig - om de vill, såklart. Roligt är det i alla fall, och i 5 år har jag hållit på nu!?!? Galet!!!!

Vi får väl se vart jag är på väg framöver, och vad bloggen kommer att handla om om ytterligare fem år...?!?

lördag 27 juni 2015

Om 10 år

Del 27 i träningsbloggutmaningen.

Om 10 år hoppas jag att jag fortfarande kan använda min kropp med lika stor glädje som idag - att jag är frisk, stark och i bra form, så att de hinder man stöter på i livet åtminstone inte blir värre av att ens kropp inte vill samarbeta med en...

Jag hoppas också att vi tränar ihop ibland, hela familjen, och att mina barn har vuxit upp på ett sådant sätt att träningen är lika naturlig som vila, och lika rolig som allt annat i livet. För det är en jätteviktig sak för mig, inte att på något sätt sätta press på att barnen "ska träna", utan att inspirera dem och visa att det är roligt och skönt att röra sig. Om 10 år är de ju tonåringar, och jag önskar så att TV-spelstid och fester varvas med träning, för att de själva vill det och mår bra av det. Det önskar jag...

fredag 26 juni 2015

Utomlandsträning

Haha, ja det var ju det med träning när man är iväg... Nästan alltid tänker jag att jag ska packa med löpardojorna (gjorde även det när vi var i Spanien) och träningskläder, men sen när det kommer till kritan så blir det sällan av. Det är ovant att springa i sån värme, och ärligt talat, på semestern vill jag inte ställa klockan för att ge mig ut tidigt...

EN gång har det faktiskt hänt, det var när vi "satt fast" en vecka utanför Paris förra året, vädret var halvdant och vi kunde inte göra så mycket, så tillslut fick min kropp ett pattryck och jag sprang 5 km - vilket var galet skönt, speciellt när man åkt mycket bil och suttit still.

Så ja, även i år kommer jag packa ner träningskläder och skor, så får vi väl se om andan faller på eller inte, i vilket fall tycker jag att ev. träning under semestern ska vara precis så prestigelös och kravlös som semesterlivet i övrigt är!


torsdag 25 juni 2015

Sporter jag utövat

Del 25 i träningsbloggsutmaningen.

Jag började gå på simskola när jag var 5-6 år nånting, och sen simtränade jag tills jag var omkring 15 skulle jag tippa på (kommer inte ihåg exakt när jag slutade faktiskt), men det var liksom aldrig nån jättekärlek för min del, utan något som man bara "gjorde" - som att borsta tänderna... Bristen på motivation och det faktum att man som tonåring kommer på att man faktiskt kan välja saker själv (och att dessutom vattnet alltid är så j***a kallt) gjorde att mitt engagemang i sporten så att säga gick i en nedåtgående spiral, och när de 4 träningspassen i veckan helst skulle utökas om man skulle fortsätta fick jag nog och lade helt enkelt av. Den största påverkan simningen fick var väl mina breda axlar, de är ju där för att stanna liksom...

Badminton har jag testat (jag har inget bollsinne), och av någon anledning som enbart mitt tonåriga jag vet så har jag även dansat några terminer, jazzbalett och tom vanlig balett tror jag. Det här var väldigt förvirrat, jag var dubbelt så lång som alla små nätta danstjejer och hade ingen koll på långa armar och ben, och var rent generellt för klumpig, men min kompis dansade ju så då är det klart att jag också skulle göra det? Ungefär lika logiskt som att fråga bästa kompisen vad för färg hon hade på sin foundation för den var ju så snygg på henne....

I 20-års åldern började jag ju med kickboxing, och det höll i sig ett par år innan den tränaren fick någon form av hybris och höjde avgiften typ tiofallt, inte så bra när man är student. Efter det blev det en och annan sväng till gymmet och friskis, men det var aldrig nåt jag kom igång med eller fattade riktigt, det var mer ett man borde väl träna lite... Att testa de fria vikterna var då helt främmande, som mest drog man lite planlöst i nån maskin samtidigt som man pratade med en kompis och kände sig lite awkward på gymmet.


Så, därför vill jag nog ändå påstå att jag som 36-åring faktiskt är i mitt livs form (eller ja, det går ju lite upp och ner men på det stora hela så), något jag aldrig i mitt liv kunnat gissa i tonåren...


onsdag 24 juni 2015

När det inte är riktig sommar får man kompensera lite

Idag tipsade mamma om att jordgubbarna utanför ICA kostade 20 kr litern - mer ok än midsommarhelgens 59 kr - så jag åkte och köpte 15 liter för att göra sommarens sats av rårörda jordgubbar, skönt att ha det avklarat ifall resten av skörden regnar bort liksom.

Oliver var snäll och hjälpte mig skiva dem, och eftersom vi skulle äta lite kvällsmat med så tyckte jag det passade bra med en omgång amerikanska plättar till de nygjorda jordgubbarna, och en klick vaniljvisp på känns ju oerhört lyxigt dessutom. Behöver jag säga att det var gott?!?!


Ifall ni undrar över de små svarta prickarna på jordgubbarna så är det från en liten miniomgång jordgubbar där jag sötade med ett mynta- och basilikasocker - lite oväntat men väldigt gott!

tisdag 23 juni 2015

Efter intervallträning får man ju också energi!

Del 21, 22 och 23 i träningsbloggutmaningen!

Efter träning
Den bästa efter-träningskänslan jag får kommer faktiskt efter jag sprungit. Jag tror att det till stor del beror på att jag tycker att det är så himla motigt, så när jag väl kommit ut en runda så är jag lite extra nöjd med mig själv. Känslan efter ett styrkepass är inte alls densamma, det är ju mer bara "vardag" och ger inte den där extra kicken, även om det såklart känns skönt i kroppen. Efter HIIT-passen på lördagar är det också lite extra skönt, just för att man kört slut på sig ordentligt och dessutom är det ju alltid lördagsfika på Rosetten efteråt - mums!
HIIT ger en skön känsla i kroppen efter ett pass!

Ett intervallpass
Som bekant så hatar jag ju att springa, så mitt bästa intervallpass blir helt klart sparring på kickboxningen! Det är perfekt, 2 minuter högintensiv träning, 1 minut vila, och upprepa det i en timme... Beroende på vem man kör mot kan man styra intensiteten lite, mot en nybörjare blir det lite mer "laid-back" och avslappnat för att en ovan utövare ska få en chans att komma inpå - men mot de som kört ett tag gäller det 110% koncentration och aktivitet, där känns det om du fuskar helt enkelt!

Saker som ger mig energi
Glada människor, måste nog komma allra högst på min lista. Klart familj och barn ger energi med, men det går ju också åt en del i ärlighetens namn. Men nån som är så där sprudlande glad, engagerad och gärna lite småjävlig - det ger mig energi i mängder!

Eller när man får lite pepp av en oväntad träningkompis, DET ger energi!

måndag 22 juni 2015

Sommarbilder

Det är ju så sinnessjukt vackert ute nu, även om det inte direkt är sån sommarvärme att man går ute och njuter till fullo direkt... På vår tomt har vi tex tre dvärgsyrénträd, som just nu ser ut som stora, fluffiga, ljuslilla bollar på stam, och dessutom doftar de helt ljuvligt!


Idag ska jag försöka ta mig till en naprapat, på tal om inget, jag lyckades nämligen sträcka (?) till ryggen i fredags när jag körde marklyft - dock första gången jag gör mig illa på styrketräningen, och då har jag ändå hållit på i över 3 år... Får se om han kan rätta till det lite, eller om det kommer gå över av sig själv. Det blir i alla fall bättre när jag rör mig (tex promenad eller yoga), så jag tror det mest är musklerna som är stela, jobbigast är när man nyser och det känns som hela ländryggen exploderar lite...

lördag 20 juni 2015

Midsommarmat och trevligt sällskap

Vår midsommar firades i år hos bästa vännerna ute i Tenhult, en grymt avslappnad och skön dag, med oerhörda mängder god mat....


Pojkarna fick stå för grillningen ute i småregnet...

...och inne fixade Tina en massa goda tillbehör. 



Självklart blev det jordgubbstårta med, den fixade jag, det är ju så sjukt kul att baka (om man har gott om tid).

Med tanke på vädret var klänning uteslutet, men det är ju lite kul att känna sig åtminstone lite festfin så håret fick sig en omgång :)

Idag ska jag och Lukas baka rulltårtstårta, vi ska fira hans födelsedag i morgon med mormor och morfar nämligen. 

torsdag 18 juni 2015

Hur min träning förändrar mig

Jag ok, nu vet jag att jag hoppade fram ett steg i träningsbloggutmaningen, men de senaste två inläggen om favoritinspiratörer (har ju länkat vilka träningsbloggar jag följer, det är här ni hittar dem) och om sport på tv (på tv, hur kan nån vilja se sport på tv?!?) var så himlans ointressanta för min egen del kände jag.

Hur min träning förändrar mig
Ja för det första så har man såklart den fysiska ändringen, den som inte kom förrän jag började styrketräna "som en hel karl", och helt plötsligt blev både smalare och fastare. Nu har jag ju dessutom jobbat en hel del på rumpan med, så den börjar ta sig, och det är rätt coolt och se att man kan ändra formen på kroppen på det sättet - däremot tar det ju en jäkla tid, så hade det varit mitt huvudsyfte hade jag nog tappat sugen för länge sen. Nu ser jag det mer som en bonus, liksom!

Jag tror jag ser ganska.. atletisk ut, på grund av mina breda axlar (ungar, det är bara att simträna när ni växer upp så får ni dem garanterat) och liksom ganska stadiga kropp. Självklart - eftersom man aldrig är nöjd - har jag hela min uppväxt sneglat på alla små nätta tjejer och velat vara som dem, men nu är det ju som det är. Nu för tiden känns det rätt "gött" att veta att man är stark. Att jag fixar det mesta själv lixom - även om maken fortfarande säkert är dubbelt så stark (helt otroligt vilken skillnad det är på tjejer och killar i den bemärkelsen). Sen får man ju som bonus lite bättre hållning och man känner sig helt klart mycket piggare när man tränar regelbundet - den där känslan att man har en trött "slöja" över sig hela tiden finns nästan aldrig där längre, och jag tycker nästan det är sorgligt att jag inte kom på det tidigare bara...


Men en av de största vinsterna är nog ändå psyket, på ett sätt. Jag har utmanat mig själv - jag kan numera gå in i en ring och sparras utan att vara livrädd och jag kan lyfta min egen vikt (och lite till) i marklyft, och när man klarar av en utmaning man gett sig själv - då växer man. Det har varit mycket som har varit jobbigt de gångna åren, men jag tror ändå att jag klarat det lite bättre genom att jag tränat och utmanat mig själv. Det jag kämpar mest med är, som jag tjötat om innan, min självbild och så kosten, men min träning - den är jag tillfreds med, och mer därtill.

En lite oväntad bonus är att jag lärt känna nya människor, ett helt gäng faktiskt :)


Vad häftigt, att man kan ändra sin kropp och sin inställning till fysisk aktivitet så mycket, och vad underbart att helt plötsligt inte känna sig begränsad av att man inte "kan" eller orkar. 

tisdag 16 juni 2015

Vi kanske ses i Portugal?

Återigen blir det ett litet uppsamlingsheat av träningsbloggutmaningen....

Hälsohets
Jag har skrivit lite om det innan, men sen tycker jag att det finns tre människor som skrivit så himla bra om det att jag helt enkelt tycker att ni ska läsa deras inlägg! Det är Fanny Roethlisberger (som för övrigt är en av mina favoritbloggare när det gäller träning och nyttigt godis) , Live it, love it (som just fått en liten bebis) och Uppochhoppa.  In med er och läs!

Mina löparskor...
...är ett par nike (min favorit för jag har ganska breda fötter och åtminstone några av deras modeller är breda framtill), ganska nyinköpta, mest för att de gamla såg sunkiga ut... Jag springer ju inte så mycket, och jag har heller inga direkta problem med knän eller rygg, så jag har inte lagt ner några jättepengar på dem. Mitt bästa tips är att leta förra säsongens skor och fynda dem på rea...

Drömträning
Oooh, det här är ändå lite intressant att fundera över. Egentligen tycker jag att all form av fysisk aktivitet som inte känns som "träning" är den perfekta träningen, dvs de tillfällen när man faktiskt får använda den kroppen man byggt upp på gymmet. Dessutom gillar jag tanken på att bara släppa allt och dra, så att säga, så den träning jag drömmer om är tex att göra som tjejen som vandrade över Nya Zeeland, eller VD'n som cyklar ner till Portugal. Såna lite mer... "enkla" utmaningar lockar mig mer än att göra en Chlumska, där det krävs en massa andra insatser, sponsorer och sånt. Så nån gång, kanske när jag blir 60 (som VD'n ovan) ska jag ta mitt pick och pack och ge mig ut i världen tror jag...

måndag 15 juni 2015

10 år senare...

Jag fick en idé, för ett tag sedan, att vi skulle ta nya bröllopsbilder när vi firade vår 10årsdag. Nu blev det ju inte EXAKT den dagen, vi har väntat in lite vettigt väder och ledigt för att det ska vara nån idé, men nu i går blev det då av.

Här är några av bilderna vi tog! (direkt från kameran, hinner inte fixa med dem...)















Fotona är tagna vid Ölmstad kyrka (där vi gifte oss) och nere i Röttle, vid vattenfallet och på bryggan. Mina föräldrar var med och hjälpte till att fota, tack så mycket! Klänningen köpte jag när vi gifte oss (nej, förlåt, mamma köpte den till mig) eftersom den inte gick att hyra - iofs jättebra eftersom jag fick möjligheten att fota i den igen nu då!

lördag 13 juni 2015

Träningskompisar och träningsmusik

Jag är visst lite otrogen min träningsbloggsutmaning, och hinner inte riktigt leverera ett om dagen, så jag tänkte att jag får väl försöka komma i fatt mig på ett par punkter i alla fall:

Min bästa träningskompis
Oj, det beror ju nästan helt på situationen. En stressad lunch när tiden är knapp och schemat tajt då tränar jag helst själv, det går fortast och blir mest effektivt. Likadant när jag springer, hujedamig, jag springer ju så sakta och försöker jag pressa upp farten minsta lilla för att anpassa mig så kan jag ju inte andas... Dock undantaget när jag sprang med Oliver, förutom att han pratade oavbrutet så kändes det ändå rätt ok, han har ju ingen "egen" fart att springa i liksom, utan han springer ju i min fart.



Har man däremot lite mer tid så tycker jag det är jättekul att styrketräna med duktiga kompisar, även om det känns som jag är den som får ut mest av det i och med att jag nästan får som en personlig tränare en kort stund. Extra roligt hade jag för ett tag sen när jag fick träna ihop med en kompis jag inte tränat med innan, tack goa pojk!

Favoritmusik
Hade det varit för ett halvår sedan eller längre tillbaka så hade jag helt klart svarat nån form av house eller techno (säger man ens så längre, nu fick jag in nån slags syntmusik i huvudet och det är inte det jag menar), men efter den stressiga våren så märker jag att jag gärna har helt tyst runtomkring mig, även när jag springer faktiskt, trots att man hör sig själv flåsa som en flodhäst då. På gymmet är det ju många som kör med musik i hörlurar, men jag kan aldrig lyssna på musik i lurar när det är folk runtomkring, jag tycker hela tiden att folk säger nåt till mig då, eller så får jag för mig att jag själv börjar mumla med i låtar eller nåt.

onsdag 10 juni 2015

Tabbouleh

Jag älskar tabbouleh. Älskar det syrliga, fräscha smaken, och tycker att den är sååå god till tex en grillad köttbit, men dessvärre är jag ensam i familjen om att gilla det så det blir inte av att jag gör det så ofta. Men men, ibland får man ju göra saker för bara sin egen skull, speciellt när jag har ett enorm buskage av persilja, helt sinnessjukt...



Tabbouleh
ca 5 dl hackad bladpersilja (inte vanlig krusbladig alltså)
1 näve hackad mynta
3 hackade tomater
1-2 dl kokt bulgur eller couscous

Dressing: 
1 dl citronjuice
1 riven vitlök
2 msk olivolja
2 tsk dijonsenap
salt och peppar

Koka bulgur eller couscous och låt svalna medans du hackar persilja, mynta och tomater. Blanda ihop dressingen (enklast att skaka i en burk) och häll över. Den här salladen är inte så känslig utan mår bäst av att stå kallt ett par timmar innan den serveras, för att dra åt sig dressingen. Det går utan problem att ha den i 2-3 dagar i kylen, även om den tappar lite färg i så fall.



Perfekt till grillade kamben och grillat vitlöksbröd av surdeg... 

tisdag 9 juni 2015

Hur svårt ska det vara då....

Jag är förvirrad.

Just nu vet jag inte riktigt vad fan jag vill och vem fan jag vill vara, vilket är grymt frustrerande eftersom jag brukar veta det ganska väl tycker jag. Det är många, små delar som är förvirrande, och jag vet inte i vilken ände jag ska börja "nysta", så det känns lite som om jag lever i nåt slags vakuum, där jag dessutom helst drar mig undan verkar det som - vilket inte heller är likt mig riktigt. Eller så är det det och det är jag som varit felinformerad hela tiden.

Jag tror att en del av förvirringen kommer av att jag faktiskt fysiskt kände av stressen från jobbet i början av vår semester, andnöd och hjärtklappning är liksom inget jag är van vid dagligen annars, men nu var det riktigt... obehagligt. Tror det kan vara vetskapen om att jag inte är immun mot stress (vilket jag nog inbillat mig) som gör att jag försöker omprioritera saker, men det är för jäkla svårt.

Ta tex det där med träning / kost / fysik. Kickboxingen har jag pausat med ett tag, jag orkar inte riktigt med att nån ska slå på mig just nu, det blir ju en slags stress i den situationen med, även om den är positiv. Styrketräningen fortsätter jag med som vanligt, 3 ggr/vecka, och så lördagsträningen förstås. Löpningen har inte blivit av i och med att det har varit sånt skitväder tills nu, men det hoppas jag kan bli nåt pass i veckan i alla fall, och om inte annat har jag ju den roliga HIIT-träningen på lördagar, så jag känner mig inte i sämre form än innan. Idag är träningen en del av mitt liv och jag känner att jag behöver den för att må bra i kroppen.

Ett par dagar utan träning och jag får ont i axlar och nacke, ett par dagar till och hela kroppen mår dåligt. Det här vackra vädret som man fick en försmak av nu gör ju dock det hela lite enklare, nu VILL man ju ge sig ut en sväng...


MEN, jag går ju upp i vikt, jag orkar inte hålla på med kosten på samma sätt, det tar för mycket av min tankeverksamhet helt enkelt. Nu hamnar jag ju i läget att jag känner mig fet jämfört med vart jag var för ett år sedan, vilket gör att jag absolut inte känner mig nöjd med mig själv, men samtidigt vill jag heller inte att hela huvudet ska vara fokuserat på vad jag äter, för det blir lätt så. Dessutom har en bieffekt av min rumpträning (ok, det lät konstigt men ni vet vad jag menar) gjort att jag även fått rätt mycket mer muskler på benen, för det är nästan omöjligt att träna rumpa utan att träna ben...och därmed sitter alla byxor, kjolar och shorts tajtare nu än jag vill.

Jag VILL inte lägga ner så mycket tankar på min kost, jag vill fokusera på annat, på nuet, familjen, jobbet och kompisar. Men hur fan får jag mitt huvud att släppa den jävla tanken att jag "borde" väga vad jag vägde förra året då, jag blir ju förbannad på mig själv för att jag inte kan släppa det... Frustration.

måndag 8 juni 2015

En framtidsdröm

(del 8 i träningsbloggutmaningen)

Haha, ja du... Det går åt rätt mycket tid för min del just nu, det där att fundera på vad man vill i framtiden, och på det stora hela har jag inget svar - än. Däremot har jag faktiskt EN önskan om nåt jag skulle vilja göra i framtiden, och det är att vandra i tex. fjällen, eller kanske tex bland Teneriffas vulkanberg.

Jag tänker att det skulle vara en liten utmaning, och rent teoretiskt älskar jag tex tjejen som vandrade genom hela Nya Zeeland. Men sen blir det lite bökigt, man är ju allt lite bekvämt så jag vill ju liksom helst inte tälta tex... Haha, knepigt... Men ändå, jag gillar ju den sortens fysiska utmaningar som bara gäller dig själv. Det är bara DU som avgör om det går eller inte, det är inte din utrustning eller en grupp, och du tävlar inte mot någon (det är helt demotiverande för min del) utan det hänger bara på dig själv och din egen prestation.

Att bara för en stund ansvara för endast sig själv...

lördag 6 juni 2015

En blond sangria

Vi konstaterade ju efter semestern i Spanien att Sangria måste vara det absolut godaste man kan dricka på sommaren - därmed inte sagt att man inte ska testa att variera receptet ;-) När vi häromdagen sprang på ett nyöppnad Systembolaget nere i stan så fick vi med oss en halvtorr flaska bubbligt rosé hem, och eftersom det idag är uppe i åtminstone tvåsiffriga temperaturer ute så tänkte vi testa en blond variant av Sangria - och det blev väldigt gott.


Blond Sangria

Mousserande rosé (går även med vanligt rosé)
Grand marnier (valfritt, mindre alkoholstarkt utan)
Fruktsoda eller liknande
Färsk ekologisk apelsin
Jordgubbar, hallon eller rabarber
Massor med is
Mynta

Skär ner apelsinen i bitar och lägg i varsitt glas, eller en stor kanna tillsammans med jordgubbar/hallon/rabarber och en massa is. Blanda hälften vin och hälften fruktsoda direkt i glaset, och tillsätt ev. en msk Grand Marnier. Dekorera med lite mynta - drick och njut!


Tur man har ett uterum när den riktiga sommarvärmen inte riktigt vill infinna sig....