tisdag 9 juni 2015

Hur svårt ska det vara då....

Jag är förvirrad.

Just nu vet jag inte riktigt vad fan jag vill och vem fan jag vill vara, vilket är grymt frustrerande eftersom jag brukar veta det ganska väl tycker jag. Det är många, små delar som är förvirrande, och jag vet inte i vilken ände jag ska börja "nysta", så det känns lite som om jag lever i nåt slags vakuum, där jag dessutom helst drar mig undan verkar det som - vilket inte heller är likt mig riktigt. Eller så är det det och det är jag som varit felinformerad hela tiden.

Jag tror att en del av förvirringen kommer av att jag faktiskt fysiskt kände av stressen från jobbet i början av vår semester, andnöd och hjärtklappning är liksom inget jag är van vid dagligen annars, men nu var det riktigt... obehagligt. Tror det kan vara vetskapen om att jag inte är immun mot stress (vilket jag nog inbillat mig) som gör att jag försöker omprioritera saker, men det är för jäkla svårt.

Ta tex det där med träning / kost / fysik. Kickboxingen har jag pausat med ett tag, jag orkar inte riktigt med att nån ska slå på mig just nu, det blir ju en slags stress i den situationen med, även om den är positiv. Styrketräningen fortsätter jag med som vanligt, 3 ggr/vecka, och så lördagsträningen förstås. Löpningen har inte blivit av i och med att det har varit sånt skitväder tills nu, men det hoppas jag kan bli nåt pass i veckan i alla fall, och om inte annat har jag ju den roliga HIIT-träningen på lördagar, så jag känner mig inte i sämre form än innan. Idag är träningen en del av mitt liv och jag känner att jag behöver den för att må bra i kroppen.

Ett par dagar utan träning och jag får ont i axlar och nacke, ett par dagar till och hela kroppen mår dåligt. Det här vackra vädret som man fick en försmak av nu gör ju dock det hela lite enklare, nu VILL man ju ge sig ut en sväng...


MEN, jag går ju upp i vikt, jag orkar inte hålla på med kosten på samma sätt, det tar för mycket av min tankeverksamhet helt enkelt. Nu hamnar jag ju i läget att jag känner mig fet jämfört med vart jag var för ett år sedan, vilket gör att jag absolut inte känner mig nöjd med mig själv, men samtidigt vill jag heller inte att hela huvudet ska vara fokuserat på vad jag äter, för det blir lätt så. Dessutom har en bieffekt av min rumpträning (ok, det lät konstigt men ni vet vad jag menar) gjort att jag även fått rätt mycket mer muskler på benen, för det är nästan omöjligt att träna rumpa utan att träna ben...och därmed sitter alla byxor, kjolar och shorts tajtare nu än jag vill.

Jag VILL inte lägga ner så mycket tankar på min kost, jag vill fokusera på annat, på nuet, familjen, jobbet och kompisar. Men hur fan får jag mitt huvud att släppa den jävla tanken att jag "borde" väga vad jag vägde förra året då, jag blir ju förbannad på mig själv för att jag inte kan släppa det... Frustration.

2 kommentarer :

  1. Känner igen mig. Balans. Väldigt svårt. Jag förstå faktisk inte de som lyckas med det. Hos mig är kosten det jag har absolut svårast för. Funderar själv på att kanske anlita en coach. Fast att jag själv är utbildad så är jag helt hemmablind.

    Vi utvecklas hela tiden. Livet du vet. Och då är det inte mer än mänskligt att måsta omvalidera vem man är, vad man vill och vart man är på väg.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen eller hur, dessutom kan det i ena sekunden kännas som man har balans, men så trillar man ändå omkull precis där efter... Kosten är ju liksom så svårt, när man älskar mat är det svårt att "nöja sig" med speciell mat, ÄVEN om man kan göra den nyttig osv..

      Radera