Äntligen på banan igen!

Idag var det till slut dags, jag har varit på jobbet och båda pojkarna gick till dagis. Ja, såklart mannen gick till jobbet med, men han har ju inte varit sjuk så det var ju inte så konstigt. Stackars Lukas som var uppe på 40 graders feber och vände har varit jättepigg och glad idag, och likaså Oliver - så skönt!

Därmed blev det även en comeback till träningen för mig idag, och varje gång jag är där slår det mig (ok, oavsiktlig eller åtminstone undermedveten ordvits) hur OTROLIGT roligt det är! Det hamnar lätt på topp 3 när det gäller att få mig att må bra, för när man kommer därifrån har man blivit av med alla eventuella frustrationer och aggressioner, man har fått arbeta ordentligt med hela kroppen och bara haft det kul! Det är såååå upplyftande för hela mig känner jag, skönt att känna att kroppen fungerar dessutom och att man börjar få lite kontroll på den.

Känner mig riktigt laddad inför veckan faktiskt, det är väl egentligen inget särskilt som händer förutom att jag behöver jobba ikapp mig lite, men det ska bli kul ändå =)

På tal om jobbet förresten, satt i möte med chefen och en kollega idag för att diskutera en kompetensmatris vi håller på med. En av punkterna där handlar om social kompetens, och eftersom jag var den enda som inte fyllt i full poäng på den (utan jag fyllde i 3 av 4) så har jag gått och funderat det lite. Jag tycker själv att jag har självinsikt nog att inse att det finns en hel drös med folk som inte är så förtjusta i mig, men däremot har jag inte självinsikt nog att riktigt se varför eller hur jag kan ändra på det. Eller ja, jag kanske skiter i att ändra på något i alla fall, men det skulle ändå vara intressant att veta mera. Eller så har jag bara en annan mall, någon som enligt mig är då en 4a på social kompetens är ju någon som är superduktig på att nätverka och har en riktigt utvecklad social förmåga, och speciellt när det gäller att nätverka så är jag asdålig på det, tyvärr. Önskar verkligen att jag vore bättre på det, men jag vet inte riktigt hur man ska öva???

Jaja, det var en liten passus om lite smått jag gått och funderat på under dagen. Nu ska jag äta nånting, är vrålhungrig efter träningen!

En kärlekshistoria

Lagom till jag fyllde 16 ändrades lagen om övningskörning - nu fick man övningsköra med en godkänd person från det att man var 16. Jag var överlycklig! Så fort jag fick möjlighet körde jag vart vi än skulle, och mitt körkort tog jag på första försöket en månad efter jag fyllt 18. Jag. Älskar. Min. Bil.

Älskar att köra bil, älskar friheten och farten (har en viss tendens att köra så fort som jag tycker är lagom, vilket inte alltid är samma som alla andra tycker, särskilt inte polisen av någon anledning), älskar möjligheten att, åtminstone i teorin, kunna ta mig vart jag vill, när jag vill det. En av de bästa sakerna jag vet är när man är ute och kör en vardagsnatt, typ en tisdag vid tolv-ett snåret, när det inte är en enda bil ute nere i stan, helt underbart...

Dessutom anser jag mig vara ganska bra på att köra bil, jag har jättebra koll på vart jag har bilen, är riktigt bra på att fickparkera (förutom när man ska visa för nån, givetvis) och har bra koll på trafiken runtomkring mig. Därför blev jag EXTRA förbannad förra lördagen, när jag var superstressad och skulle köra mig och Oliver till Boll-i-bompa och, jag vet inte vad som hände men jag fick väl någon form av hjärnsläpp, jag skrapar emot garaget när jag backar ut. Jag var så arg på mig själv att det kändes som att jag antingen skulle få ett psykbryt eller börja störtlipa, men vi hade ju som sagt jättebråttom så det fanns inte tid för någon av de sakerna. Ett fint skrapmärke på framskärmen (som tur var bara på plasten, men ändå) blev det... =(

Som jag nämnde i går så åkte vi ju till Jossan med familj på kvällen där sedan, för att umgås lite och äta kanongod mat. Allt var frid och fröjd tills det ringde på dörren och deras granne (eller rättare sagt deras grannes 18-åriga dotter) lite försiktigt framförde att hon hade backat på vår bil. Aaaarrrghhhh..... Jaha, det blev Tobbe som fick hänga med ut och kolla (jag körde inte så av någon underlig anledning kände jag mig inte så ansvarsfull... ;-) och fylla i alla papper. Framskärmen på motsatta sidan mot mitt fina skrapmärke var spräckt, så på en dag lyckades bilen bli märkt på båda sidorna framtill! Jaja, huvudsaken var ju att hon hade kommit in och sagt till, så det var väl inte hela världen, det blev bara lite mycket på en dag...

Var i alla fall och gjorde skadeanmälan på bilen, det visade sig att det hade tagit lite illa så det var både plåtskador, plastskador och lite annat smått och gott som hade gått sönder (verkstadskillen plockade loss ganska många delar...), men ok, vi får ju hyrbil när den är inne på verkstaden och så, så det ger sig väl. Vi passade på att be dem fixa andra sidan med i samma veva (ja, inte på försäkringen då dessvärre), när vi ändå blir av med bilen en dryg vecka =/

Åh förresten, nu när jag ändå pratar om bilar, både jag och maken ÄLSKAR den här bilen. Har haft den i ett halvår nånting nu (en peugeot 308 sw med glastak) och den är helt perfekt för oss!

Syskonen

Eftersom solen faktiskt sken in lite idag så passade jag på att ta lite kort på barnen, tycker annars att typ alla kort vintertid blir mörka och gryniga när det är så mörkt ute och inne... Har iofs en enkel digitalkamera med, så det påverkar väl inte saken till det bättre.

Kan ju börja med en härlig bild från förra helgen, som jag nog inte ens hann skriva om. Vi var hemma hos Jossan med familj och åt kanongod mat och tjötade - mycket trevligt! (förutom att bilen blev påkörd, men det tar vi i nästa inlägg)

Ser ganska pigg och glad ut, fast han var uppe i hela 39.9 på kvällen här, stackarn!

Det är klart, förmiddagen gick bättre, speciellt med lite alvedon i kroppen.

Oliver var inte heller helt i farten utan har mått illa hela dagen. Trodde han hade klarat sig ända tills han åt kvällsmat - han kom glatt in i badrummet där vi stod och meddelade att han hade kräkts. Vi trodde han skojjade eftersom han såg så glad ut. Det gjorde han inte. 

Det är inte många tillfällen, men ibland händer det att båda pojkarna kan samsas och leka ihop. Bygga klossar är en höjdare på olika nivåer =)

Fast det är inte jättepoppis när lillebrorsan river ens torn såklart. 

Nu väntar gissningsvis en intressant natt, hoppas att Olivers olycka blir den enda... *håller tummarna*

Härlig morgon...

Åh men skit. Jag förstår om ni är trötta på att läsa om magsjuka, gissa hur trött JAG är på det här, men den verkar lixom inte helt gå över? Igår tyckte jag att jag mådde helt ok, så jag åt kyckling på eftermiddagen, en barnportion ungefär. Men den där jäklans kycklingen har bara legat och guppat upp och ner i halsen hela natten - INTE trevligt.

I går förmiddags ringde dagis och sa att Lukas hade feber, det är ju 10 dagar sedan han fick sin vaccination men det hade vi glömt i allt annat, så jag åkte och hämtade honom. Stackarn har en bra bit över 39 grader, med ipren är han nere på dryga 38, men han är ändå vid ganska gott mod måste jag säga. Däremot vaknade Oliver i morse och var jätteledsen och hulkade och behövde kräkas, naturligtvis... Det blev inget, men vi håller honom hemma från dagis med, även om han oxå verkar må rätt ok nu. Så jag som skulle börjat jobba idag igen blev hemma, visserligen kunde väl maken vabbat, men jag är fortfarande osäker på huruvida jag smittar eller inte, eller om det mest är efterkänningar jag har...? I vilket fall blir jag sjukt fort trött, i går passade jag på att städa lite på förmiddagen när jag kände mig bättre, men eftersom man inte får i sig så mycket näring så var jag så trött på kvällen att jag lade mig klockan 20.00, nytt rekord....

TRÖTT på det här!!!

Vi har ett bokstavsbarn

Ja det är Lukas. Han vägrar äta ris, pasta och potatis, men ÄLSKAR all annan mat - han är helt enkelt ett LCHF-barn kom vi på igår! Pojken vill ha kött, kryddstark mat och grönsaker, tvärtemot brorsan som vanligt alltså. Eller ja, förutom grönsaker då, för det gillar ju faktiskt båda (tack och lov).

På tal om mat kan jag meddela att jag har haft en kulinarisk upplevelse här på morgonen - jag vaknade utan att må illa och nu har jag ätit en fralla med god ost och druckit världens godaste kopp kaffe!!! Har nog aldrig njutit så mycket av en frukost som idag... Mmmm.... Barnen har ju varit på dagis hela veckan och maken på jobbet, men idag skjutsade jag honom så han kan jobba igen lite tid, och så ska jag hämta barnen i eftermiddag. Längtar sååå efter att få krama om dem och gosa med dem ordentligt, men jag får väl hålla mig lite på avstånd i dag med, för säkerhets skull.

Känner mig visserligen matt fortfarande, inte så konstigt när man inte ätit på 3 dagar, men på det stora hela mår jag som vanligt, och det känns jättekonstigt att vara hemma sjukskriven en sån här dag, även om jag såklart förstår varför.

Har blandade känslor inför att komma tillbaka till jobbet imorgon, det ska bli jättekul att träffa alla och jobba igen, men jag misstänker att det ligger en rejäl hög med saker som väntar på mig oxå... Nåväl, förr eller senare hinner jag väl ikapp. Tack för alla "krya på dig" hälsningar förresten - det har värmt!