Vem är den här människan?

Jag är lite förvånad över mitt nyfunna sug att vandra. Jag är i grund och botten både lat och bekväm (för att inte tala om extremt frusen), så naturen är liksom egentligen inget som lockat - förrän nu.

Skorna funkar kanon, för övrigt, det känns bra att gå in dem lite kortare
sträckor nu, men jag tror inte det blir några problem en lång runda heller. 

Jag har en teori, att det kravlösa, enkla är det som behövs mest, när jobbet kräver mycket energi. Fast det räcker inte riktigt, och lite förvånat inser jag att jag inte har några större problem med att knata runt lite halvsvettig och småskitig en hel dag i skogen?

Det ska bli väldigt intressant att se om jag kommer gilla det även när inte vädret visar på 22 grader och sol (faktiskt i varmaste laget när man vandrar eftersom man gärna vill ha långbyxor och långärmat) utan kanske snarare på 5 grader och duggregn... Tänk om jag är på väg att förvandlas (åtminstone på fritiden), till en sån där hemsk människa som säger "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...." I så fall är jag nog långt bortom räddning och den människan jag var förut kommer för alltid att vara borta, på gott och ont!

Här kommer några bilder sedan i helgen när vi vandrade runt lite på Visingsö, med make och äldsta pojken och hans kompis. Tyvärr bara mobilbilder, orkade inte släpa runt på kameran...

Sommartid är verkligen Gränna oerhört trevligt!

På vägen runt plockade vi mängder med hallon och ett gäng svarta körsbär, och tittade på både bokskogar och en stor silvergran. 

Visingsö är ju liksom helt platt, så det var en enkel led för barnen. Totalt med promenaden från bilen som vi ställde inne i Gränna, så blev det ungefär en mil, men det gick jättebra faktiskt!

Hahahaha, vi bara KUNDE inte låta bli att busa lite också...