En framtidsdröm

(del 8 i träningsbloggutmaningen)

Haha, ja du... Det går åt rätt mycket tid för min del just nu, det där att fundera på vad man vill i framtiden, och på det stora hela har jag inget svar - än. Däremot har jag faktiskt EN önskan om nåt jag skulle vilja göra i framtiden, och det är att vandra i tex. fjällen, eller kanske tex bland Teneriffas vulkanberg.

Jag tänker att det skulle vara en liten utmaning, och rent teoretiskt älskar jag tex tjejen som vandrade genom hela Nya Zeeland. Men sen blir det lite bökigt, man är ju allt lite bekvämt så jag vill ju liksom helst inte tälta tex... Haha, knepigt... Men ändå, jag gillar ju den sortens fysiska utmaningar som bara gäller dig själv. Det är bara DU som avgör om det går eller inte, det är inte din utrustning eller en grupp, och du tävlar inte mot någon (det är helt demotiverande för min del) utan det hänger bara på dig själv och din egen prestation.

Att bara för en stund ansvara för endast sig själv...

En blond sangria

Vi konstaterade ju efter semestern i Spanien att Sangria måste vara det absolut godaste man kan dricka på sommaren - därmed inte sagt att man inte ska testa att variera receptet ;-) När vi häromdagen sprang på ett nyöppnad Systembolaget nere i stan så fick vi med oss en halvtorr flaska bubbligt rosé hem, och eftersom det idag är uppe i åtminstone tvåsiffriga temperaturer ute så tänkte vi testa en blond variant av Sangria - och det blev väldigt gott.

Blond Sangria

Mousserande rosé (går även med vanligt rosé)
Grand marnier (valfritt, mindre alkoholstarkt utan)
Fruktsoda eller liknande
Färsk ekologisk apelsin
Jordgubbar, hallon eller rabarber
Massor med is
Mynta

Skär ner apelsinen i bitar och lägg i varsitt glas, eller en stor kanna tillsammans med jordgubbar/hallon/rabarber och en massa is. Blanda hälften vin och hälften fruktsoda direkt i glaset, och tillsätt ev. en msk Grand Marnier. Dekorera med lite mynta - drick och njut!

Tur man har ett uterum när den riktiga sommarvärmen inte riktigt vill infinna sig....

Favoritcitat eller motto

Ah, äntligen ett inlägg som är enkelt att svara på. Det cirkulerar hur mycket träningscitat som helst där ute, de flesta är antingen väldigt "aggressiva" - typ No Pain No Gain osv, eller så är de mer inriktade på mindfulness och att man ska ta hand om sin kropp. Båda delarna har väl visserligen en visst effekt i rätt tid så att säga, men MITT favoritcitat är följande:

Du ångrar aldrig ett träningspass.

Enkelt, okomplicerat och ALLTID applicerbart. Det är inte alltid man känner sig som en "lean, mean trainingmachine" som vill fightas, med det citatet funkar ALLTID. För hur segt det än är, även om det blir ett halvdant träningspass (för det är inte alltid det blir sådär bra som man vill) eller ett som är anpassat efter tex en skada, så ångrar du aldrig ett pass. Vad som helst är bättre än inget, även om man såklart alltid önskar att man kunde ha högkvalitativa pass...

En träningsform jag inte förstår

(del 4 av bloggutmaningen)

Haha, ja min första tanke var helt klart löpning, men egentligen FÖRSTÅR jag ju tjusningen med det, jag kan bara inte känna den själv på det sättet... Vad har vi mer, spinning är för mig helt outhärdligt tråkigt tex, men jag förstår ju att det finns folk som älskar det. Ah, nu vet jag...

Fotboll.

Japp, så är det. Typ världens vanligaste sport, och jag kan inte förstå den. Alltså, för det första det här med att springa efter en jävla boll, vad är grejen med det... Men det är så mycket med den sporten jag inte gillar - mentaliteten som finns redan i de minsta barngrupperna (dela in lagen i tjejer och killar och sålla helst ut de som har "potential" innan de fyllt 6 år för sen är det för sent?!?!) och den aggressiva bilden av supportrar som kanske visserligen bara gäller en liten klick och kanske främst i andra länder, men ändå.

Jag förstår helt klart inte fotboll, jag ser inte tjusningen med det och jag gillar inget av det jag ser runt omkring sporten heller. Sen är jag inte (så) korkad, jag förstår ju självklart att de flesta som utövar sporten har en helt annan bild av den, och att problemen med tex elitism eller aggressiva åskådare knappast är begränsat till just fotboll, men för MIG så är fotbollen den största symbolen med allt jag tycker är fel i idrottsvärlden. För mig.

Därmed jag kanske oxå skulle berätta att Lukas just börjat på fotbollsskola - självklart uppdelad i en killgrupp för han är ju ändå 4 år... Än så länge tycker han att det är jättekul (vi har bara gått 2 ggr) och självklart gör jag allt jag kan för att inte min egna inställning ska smitta av sig på honom, är det nåt han gillar så är det ju så.

Vilken träningsform förstår inte DU?

Träningsbloggutmaningen

Eftersom jag verkar vara helt tom i huvudet nu så tänkte jag hoppa på månadens bloggutmaning.

Det är Sofia som startat utmaningen, och henne jag lånat bilden av...

Nu ligger jag ju lite "efter", så punkt 1 och 2 kommer bli väldigt kortfattade...

1 - En introduktion till min träningsblogg
Ja för det första så ÄR det ju inte en träningsblogg. Eller, inte bara, det är ju MIN blogg, och den har handlat om allt från att ha småbarn till mat och numer oftare om träning. Det här är min ventil, och mitt sätt att få ordning på mina tankar och känslor.

2 - Mitt första träningminne
Jag simtränade från att jag var omkring 6 år, och då började jag ju i "varmbadhuset" (haha, vilket skämt) här i Jönköping. Minns kallt vatten, roliga kompisar (M!!!) och det läskiga "stupet" man simmade över, där vattnet blev djupt. Fortsatte simträna tills jag var nånstans i tonåren, ganska oengagerat egentligen, men det var ju nåt att göra liksom. Har för övrigt det att "tacka" för mina breda axlar, på gott och ont...

3 - Träning när jag är 65
När man spenderar ganska mycket tid på gymmet (bland annat) så ser man ju ALLA sorters människor som tränar. Nåt som alltid gör mig väldigt glad är när det kommer en grupp pensionärer som tränar, tar i, skrattar och mår bra. Så vill jag också ha det när jag är 65! Ta tex lördagsgruppen jag är med i (nu är det ju ingen som är 65, men ändå, de flesta är ju en bra bit äldre än mig), det jag ser som jag önskar att jag också kunde få är den gemenskapen, sköna känslan och humorn där man småjäklas med varandra hela tiden - och samtidigt får lite motion.