2015 - en summering

Så vad var 2015 för år egentligen?

Det här är helt klart året när det börjar dyka upp mer recept och matbilder i bloggen, mina softboxar till kameran gör ju att jag kan fota fina bilder även vintertid. Jag har fortfarande mängder att lära här, men eftersom jag lagar mat som liksom ska ätas så har jag inte tid att fixa särskilt mycket med bilderna, oftast sitter ju familjen i köket och väntar på att "mamma ska fota färdigt" (haha, de frågar inte ens längre när jag går iväg med en tallrik).






I början av året kämpar jag med att försöka hålla en striktare kosthållning och träning, men när man kört väldigt intensivt i tre år och dessutom haft stressigt på jobbet på det, så blir det inte riktigt bra. Det är väl inte förrän framåt hösten jag börjar kunna hitta en balans där jag känner mig "ok" med att "bara" träna 4 gånger i veckan, och att maten helt enkelt inte är högsta prio på nu. En bra dag så är det inga problem alls, men en dålig dag känns det jobbigt.

Framåt vårkanten kom ett första litet försök att vara ute i naturen mer, när vi tog ungarna och gick runt på Hassafallsleden. Det gav allteftersom mersmak, och det blev både fler och längre vandringar, även om det fortfarande bara är dagsturer vi kan ge oss ut på, antingen ska ju barnen orka följa med eller så får det bli när vi har barnvakt över dagen för dem. Det här är väl det jag har tyckt allra mest om med året som gått, och det är det jag hoppas kommer bli väldigt mycket mer av, för det är helt otroligt så bra man mår av att vara ute en hel dag!

Vi upptäcker också, lite förvånande, att barnen trivs jättebra med att vara ute en heldag. 

På ett helt otroligt ytligt plan så har jag ägnat året åt att spara ut lite "längd" på mitt hår, från tuppkam till en rufsig bob - känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Nu är det ju faktiskt ännu längre, men jag hade visst inga bra kort på det. 

I maj firade vi vår 10:e bröllopsdag - jag kan fortfarande inte fatta att det har gått så många år?!? Vi gjorde en ny bröllopsfotografering, något jag verkligen skulle vilja kunna upprepa om ytterligare 10 år!



Nästintill utbrända drog vi iväg på en paniksemester till Spanien i maj, bara för att få lite paus. Det var en semester som vi idag kan skratta åt, men mitt i det så höll vi på att bryta ihop för det sunkiga hotellet och värdelösa maten... MEN den fyllde sitt syfte och vi kom tillbaka till jobb och skola lite mer i balans.



I juli åkte vi på den "riktiga" semestern - en bilresa ner till ett hus vi hyrt i Kroatien i 10 dagar. Det här var en av de bästa semestrarna jag varit med om, jag älskar verkligen att bila och Kroatien levde absolut upp till alla förväntningar! Det ända jag är lite ledsen att vi missade var deras nationalpark - det var ju så varmt när vi var där så vi trodde inte vi skulle orka gå där en hel dag, men nu i efterhand har jag hört att det är lite svalare där uppe i bergen. Men det är ju inte för sent än, vi kommer åka till Kroatien fler gånger, det är jag helt övertygad om!






I augusti var det premiärdags - surströmmingspremiär närmare bestämt! En riktigt kul grej att få testa på, och helt förutom att jag faktiskt tyckte det var rätt gott, så var festen riktigt toppen! Fint väder och en massa goa vänner  - det kan ju helt enkelt inte bli fel.

Ja men lite luftgevärsskytte höjer ju vilken fest som helst!

Hösten förlöpte, som vanligt, i ett rasande tempo på jobbet, något vi försökte balansera upp med mer och mer tid i naturen. Tror det räddade oss från mycket stress med faktiskt. Jag fortsätter försöka hitta balans i livet (haha, som om det går) och kämpar med press och duktig-flicka-syndrom, men det går i alla fall framåt, tror jag.



I november blev vi dessvärre av med våra hönor till en hungrig räv, så nu är en av planerna till våren att skaffa nya små kycklingar när vårvärmen börjar kicka in.

R.I.P. Bella, Agda, Maja och Wilma.

December präglas mest av julförberedelser, men nu får jag också äntligen klart min kokbok! Den känns fånigt tunn, men är gjord med mycket kärlek, och i alla fall jag själv använder den varje vecka när jag lagar mat.

Jag har väl vissa förhoppningar och tankar om nästa år, men det får bli i ett senare inlägg, det här är nog långt som det är =)

Äntligen snö!

Puh, tillbaka från två dagar i Skövde... Min förkylning har inte gett med sig, jag känner mig småhängig och rejält förkyld men har ingen feber i alla fall. Badade inte så länge, utan satt bredvid en del medans maken busade med ungarna i poolen, men det var väl ändå inte det bästa man kan göra med en förkylning antar jag.

Idag var det ju sånt fantastiskt väder, så vi gav oss ändå upp till Skövdes längdskidspår efter en kanongod hotelfrulle, Oliver har fått nya skidor av mormor och morfar i julklapp och var sugen på att testa dem - och jag var oxå jättesugen på att åka skidor ska erkännas... Det är galet kul tycker jag, även om det nu gick tämligen sakta och med många stop när man ska lära Oliver att åka upp och ner för backar. Jag höll på att vända och ge upp efter 200 meter när han brutit ihop ungefär 8 gånger, men faktiskt så vände det och gick riktigt bra (speciellt med humöret) efter bara en liten stund. Lagom takt blev det ändå för mig, som just nu blir andfådd av ingenting. Superskönt att komma ut i snön, och jag njöööööt av det vackra vinterlandskapet - tyvärr dog min mobil (hade glömt laddare) så jag kunde inte fota mer än det här, men ändå...

Jag gillar ju snön jättemycket, jag älskar att åka slalom även om jag hittills bara haft råd med en enda skidsemester och det var när vi åkte med ett gäng på högskolan... Hahaha, vi hade med oss mat för hela veckan, köttfärs på 7 olika sätt.. Skulle väl kunna åka på skidsemester nu kanske, men då har vi inte råd med sommarsemester och på nåt sätt har jag svårt att prioritera bort den. Kommer det snö och fryser på så kan man ju åtminstone ta sig till Isaberg eller så över dagen, så får man åka åtminstone EN gång! Tills dess hoppas jag på att de ska fixa längdspåren i Hallby, funderar även på att kika hur det ser ut i Mullsjö, de brukar ju alltid ha mer snö än det är här! Och kanske att man kan ta det lite varligt och åka fast man är förkyld......

Saknar gymmet med, jag har ju oftast ganska pressat schema när jag tränar på lunchen, så jag hade verkligen sett fram emot lite längre och mindre stressade pass nu under jullovet. Fan oxå =( Dum timing det här, men vad ska man göra.

Ifall jag inte får tummen ur och hinner skriva mer innan nyår, så vill jag passa på att önska alla mina läsare ett Gott Nytt År, och tacka så mycket för att ni har hängt med nu i år!

God fortsättning till er alla!

Tjo hopp så var julen så över, och jag måste säga att det känns ganska... skönt. Det bästa med julen är att brorsan och hans sambo kommer hem, och jag hoppas de kommer stanna kvar ett antal dagar till så vi hinner hänga mycket mer! Men hur lugn julen än är här hemma så blir det ändå en del "stök" som ska hinnas med. Tyckte inte att vi hade gjort alls mycket mat till julafton, men vi var kräkmätta allihop och ändå var det hur mycket som helst över... Det är nog det jag gillar sämst med julen, den där jäkla känslan av att vara proppmätt hela tiden, fast jag tycker att jag egentligen äter mindre än jag brukar. Det är som om man blir mätt vid blotta åsynen av all mat liksom...

Hade i alla fall tid att lägga ner lite kärlek på dukningen, onödigt men kul!

Vi har spelat lite sällskapsspel, byggt ihop lite möbler (Lukas fick ett nytt skrivbord) och leksaker, varit hemma hos mina föräldrar och käkat och idag kom makens brorsa med familj, och barnens farfar. Har dessvärre gått och dragit på mig nåt skit, så jag känner mig bara mer och mer hängig hela tiden, inte alls vad jag hade planerat - jag skulle ju vara pigg och ha massor med tid att få vara på gymmet i lugn och ro, visserligen har det inte funnits så mycket tid än, men ändå... Det fick i alla fall bli ett pass i lördags, innan den här hängigheten hade slagit till, följt av en snabb (dvs utan barnen) runda på julrean - mest för att hitta ett par jeans vilket jag faktiskt lyckades med, även om jag inte vet om jag känner att 990 kr är rea... Isch.

I morgon kväll har vi ett hotell bokat i Skövde, som en del av barnens julklappar även om de inte vet om nåt än. Just nu känns det däremot föga lockande måste jag säga, jag skulle helst bara vilja vara hemma i fred, men det lär väl inte bli så. Planen är att vi under morgondagen ska åka ut till några skidspår och en pulkabacke som finns i Skövde, så att jag och Oliver kan åka lite längdskidor, så får maken och Lukas åka pulka. Självklart blir det badhuset på tisdag innan vi åker hem igen (återigen, känner mig inte alls sugen eftersom jag just nu sitter hemma och småhuttrar trots att det är typ 23 grader här och jag sitter i tjocka kläder).

Nyår kommer spenderas hos grannarna, och tills dess måste jag komma på nån vettig efterrätt - just nu är jag bara så himlans less på allt sött att jag inte ens kan föreställa mig att jag vill ha efterrätt, men maken hävdar att fruktsallad inte alls räknas som en passande dessert på nyår. Förslag på det?

Här är förresten en bild på desserten på julafton. Alltså, spritsa aldrig, aldrig mousse utan en sån där stjärngrej, ni ser ju själva.... För övrigt var min favorit jordnötstryffeln, men det var knappt man orkade smaka på grejorna för man var så mätt...

Pojkarna fick för övrigt varsitt kit med finkläder som de var så himla snygga i - Oliver börjar bli så väldigt stor tycker jag!

Alltså det GÅR inte ta ett normalt foto på den här, om han inte är på humör....

Introvert vs. extrovert

Det här är ju inte direkt nåt nytt, men det är ett ämne jag både hört och läst en del om på sistone, från föreläsningar till vanliga blogginlägg, och allt som rör det mänskliga psyket är ju väldigt intressant!

Det är ju så himla lätt att man tänker att en extrovert person är en som älskar att synas och höras, medan en introvert är en grå liten hemma-mus, men det är ju liksom inte riktigt så. Jag hörde en väldigt bra förklaring häromdagen (kommer tyvärr inte ihåg vart) att en extrovert person FÅR energi av andra människor, och en introvert hämtar energi från sig SJÄLV. Självklart är det inte svart eller vitt, utan en komplett gråskala, men det är ändå intressant.

Ta tex Underbara Clara, som i det här inlägget beskrev en människa som just nu är väldigt introvert, mer nu än annars pga en massa stress. Det hon beskriver är ju lite av en ytterlighet kanske, men jag som också räknas som introvert förstår tanken. Att umgås med folk (nu räknar jag inte de närmaste vännerna utan kanske lite större sammanhang) är ju fantastiskt kul, MEN kräver en hel del energi från mig. En extrovert person FÅR ju energi av samma tillställning, och blir snarare tömd på energi utan det sociala livet.

Till och med när jag skriver det här så känner jag att det ju låter negativt och "tråkigt" att vara introvert, i alla fall enligt samhällets normer. Vi hörs och syns inte lika mycket som de extroverta, men det är ju inte mer rätt att få energi av andra människor än att få det av sig själv... Egentligen är vi ju nästan lite "självförsörjande" på det sättet!

Vill man testa vilken sort man är så finns det tex det här bra personlighetstestet gratis på nätet: 16personalities . (Ingen reklam, bara en sida jag tycker är kul!)

Ensam är stark... Jag anser mig ändå vara tämligen social och vill gärna ha sällskap, men när jag tänker igenom det lite så är jag oftast ganska trött efter också, och det är skönt att få vara själv en stund och ladda upp igen. 

Godaste och smidigaste risgrynsgröten!

Risgrynsgröt är ju liksom ALLTID gott, men eftersom det tar nästan 1½ timme att göra den så kanske det inte är nåt jag gör varje dag direkt... Så här runt jul blir den ju däremot ett måste, och den absolut bästa risgrynsgröten sköter sig själv i ugnen - plus att man slipper vidbrända kastruller...



Risgrynsgröt, ca 8 portioner

2 msk smör
4 dl grötris
4 dl vatten
1 tsk salt
1½ l mjölk (röd)
1 vaniljstång (eller vaniljpulver)
1 kanelstång (går bra utan dock)
½-1 dl socker

Sätt ugnen på 150 grader. Lägg smör, grötris och vatten i en stor gryta (minst 3 liter) och koka upp. Låt koka 2-3 minuter under omrörning, häll sedan ner salt, mjölk och vanilj- samt kanelstång. Låt det koka upp, under omrörning, tills det kokar ordentligt. Tillsätt ½ dl socker till att börja med, ta sedan kastrullen av plattan, lägg på ett lock och ställ in i ugnen som du samtidigt sänker till 100 grader.

Nu ska gröten stå i ugnen i ca 1-1½ timme, men ta gärna ut den en eller två gånger och rör lite försiktigt i den. Bäst blir den när den är lite, lite tuggmotstånd i  - den går ju färdigt även sedan man tagit ut den. Gör den gärna lite, lite lösare med, eftersom den av samma anledning tjocknar lite allteftersom.  Smaka av om den behöver lite mer socker, annars är det bara att servera!