Ingen blåtira än i alla fall

Idag är det (förhoppningsvis) sista VAB-dagen för Lukas på ett tag, och vi är hemma och softar lite. Eller ja, jag har städat, han stökar till, nu sover han och jag passar på att blogga fast jag egentligen nog med borde vila lite... ;-)

Är såååå trött i armarna idag, efter gårdagens träning. Ett nytt blåmärke har jag med, på låret den här gången. Det där med blåmärkena är lite knäppt, dels känner man inte när man får dem (oftast) eftersom man är mitt uppe i träningen då och dels är det lite knäppt av den anledningen att man väljer en sport där man går runt och ser blåslagen ut hela tiden ;-)

På ett sätt är det lite trögt på träningen nu, eller det borde i alla fall vara det, för det står lite "still" rent fysiskt just nu. I början blir det ju så fort sån stor skillnad, men nu är jag på en liten platå när jag inte känner alls att jag blir starkare från vecka till vecka. I vanliga fall hade det varit nu (om inte förr) jag slutade träna, men just här kommer ju det fina in med kickboxingen - man kan ju hela tiden bli bättre på själva teknikerna! Det gör att jag håller intresset uppe och att jag ändå känner att jag hela tiden förbättras, trots att jag kanske inte blir så mycket starkare - väldigt roligt!

Nä nu ska jag göra just det jag sa att jag borde - lägga mig på soffan och vila lite. Tror jag tar med en kopp kaffe med, och njuter av den tillfälliga tystnaden lite....

Ledigt är fel ord...

... men jag ska i alla fall vara hemma och vabba i tre dagar nu. Lukas äter ju penicillin veckan ut och eftersom han dels smittar och dels behöver tid på sig att hämta sig och hinna bygga upp kroppen och immunförsvaret lite så har vi bestämt att hålla honom hemma under hela penicillinkuren - dvs veckan ut. Nu var det min tur att vabba, maken tog måndag-tisdag, så idag är vi hemma jag och Lukas.

Han är mycket piggare nu, men orken är inte tillbaka på 100% än, han behöver äta upp sig lite och komma igång i en lagom takt. Men han är jätteglad och har faktiskt varit otroligt charmig de senaste dagarna, han har börjat prata med lite nya ord (tack, till exempel) och försöker verkligen att få till ljud och "konversera" med oss - jätteroligt att se och höra!

Det gäller att ladda med äggfrulle om man ska orka växa till sig och bli pigg!

Just nu ligger han och sover i vagnen ute, han somnade på vår förmiddagspromenad. Jag hade som ambition att sitta ute i solen bredvid honom, men det blåser ISKALLT så det blev till att sätta sig inne istället, trots solen =/

Det är i alla fall fantastiskt skönt att få se lite vårtecken, även om det säkert blir minst ett bakslag innan det blir vår ordentligt. Vi har ett par snödroppar som tittat upp, och knoppar på krokusar (gissar jag) sticker fram här och var - oerhört trevligt!

Den enda nackdelen med vårsolen är att man ser hur skitigt det är överallt, och det har inte direkt varit prio på att städa här hemma det sista, så om inte Lukas protesterar alltför vilt får det nog bli till att ta ett varv med dammsugaren om inte annat här hemma.

Det pågår lite camping i vardagsrummet, och självklart måste ju varje förberedd campare ha en kaffekokare redo...

Har visst mest blivit vardagsrapporter på sistone, men just nu njuter jag verkligen av just vardagen och att Lukas mår bra, så det får ni stå ut med!

Tillbaka till livet...

Sakta men säkert piggnar Lukas till, och det känns som vi återvänder till en oerhört skön vardag efter ett långt kaos...

Fortfarande tröttare än vanligt, så man får ju passa på att softa lite framför TV'n nu när man är sjuk...

En liten stund orkade han i alla fall vara med ute, och fick då prova brorsans gamla 3-hjuliga sparkcykel till stor förtjusning!

Tänk att man kan njuta så mycket av lite vardagsliv!!!

Har det gått ett par månader eller hur är det?

Shit, det känns som det har gått många veckor sedan allt började, jag känner mig i alla fall så trött... De flesta har säkert läst på facebook, men om inte annat vill jag skriva för att komma ihåg allt lite själv.

Vi trodde ju att Lukas blivit bättre i sin lunginflammation, han svarade ju bra på kåvepeninet och var tillbaka på dagis i tre dagar (mån-ons) där han var jättepigg och glad, så vi blev lite oroliga när han helt plötsligt fick tillbaka febern på natten till torsdagen. Han var gnällig men rätt ok på morgonen, så jag gick till jobbet, men efter att han sovit middag blev han helt plötsligt apatisk, matt och flämtade när han skulle andas - alltså fick vi ringa till hälsan och åka ner dit vid 14-tiden. Den läkaren trodde att det nog bara var en annan infektion, men var inte helt hundra, så upp till barnakuten - igen. Det går ju såååå fort på akuten, och under 5-6 timmar gjorde vi massa tester, blodprov, lungröntgen, ekg osv.

Så duktig under alla prover!

Precis som förra gången så piggnade han till lite när vi var på akuten, så vi trodde kanske inte att det skulle visa sig vara något, men ändå kändes det liksom fel. Och visst, när vi fått alla provsvar så kom de ju fram till att lunginflammationen inte alls blivit bättre, utan värre istället =(.  En gissning (odlingen på blodet har inte gett resultat än) var att det är mycoplasma, och det är en bakterie som inte kåvepenin biter på. De tyckte att det var lite knasigt ändå att han blivit bättre först, och dessutom hostar han inte längre, men det kan ev. ha varit två olika bakterier och så tog kåvepeninet bort den ena, men den andra fick mer fäste då eller nåt.

En väldigt liten and att sätta dropp i...

Nåväl, nu blev vi helt plötsligt inlagda på barnavdelningen, och Lukas fick antibiotika intravenöst och dropp över natten (han har ju inte så mycket att ta av längre, tunnisen), så det blev till att snabbt åka hem och ta en dusch och hämta övernattningsgrejor för mig. Man sover inte så bra på sjukhus direkt - eller alls, egentligen... Vi trodde först att vi skulle få komma hem direkt på morgonen, men då fick vi veta att det skulle ges antibiotika minst till nästa dag.

Kan ju meddela att det är INTE roligt att hålla en 1½-åring inlåst på ett rum (mycoplasma smittar så han fick inte gå ut på avdelningen) i flera dygn, stackars Lukas höll på att explodera av ilska och frustration ungefär en gång i kvarten.... Natt två blev värre än natt ett, och jag gick med honom i famnen i säkert 3 timmar sammanlagd, för att inte tala om att han hostade (det började igen) och jag fick trösta honom var 10:e minut, stackarn =(

Även om vi inte fick gå ut på avdelningen så fick vi i alla fall gå ut utomhus, såååå skönt att få lite frisk luft och komma ut ifrån rummet en liten stund! 

Idag åkte jag i alla fall hem på morgonen för att sova lite, hämtade Oliver hos mormor på hemvägen, men jag hann inte direkt göra det för på ronden fick vi beskedet att vi fick gå hem idag, och fortsätta äta en annan antibiotika hemma i en vecka, så det var skönt att få åka upp och hämta hem honom och maken!

Han har varit piggare och gladare idag igen, så jag hoppas verkligen att det vänder på riktigt nu, men vi kommer hålla honom hemma hela penicillinkuren (en vecka till) så han får en chans att hämta sig ordentligt.

Storebror med mormor och morfar var såklart inne och hälsade på med.

Vill förresten passa på att tacka för alla lyckönskningar, det har värmt!

Tyvärr missade vi ju oxå en fest nu ikväll hos ett par kompisar, synd att det var just idag, men vi hade inte orkat ta oss ut någonstans om jag så fått betalt för det =/

Vi börjar känna oss hemma här...

Jaha, så var vi på akuten igen med Lukas. Tre dagar efter avslutad penicillin-kur fick han feber i natt igen, och efter vilan idag var han helt matt och apatisk =( ...

Nu vet de i skrivande stund inte riktigt vad felet är, så vi testar det mesta känns det som. Just nu känns han relativt ok och har inte alltför hög feber, men det är ju sååå tråkigt att sitta på akuten, både för honom och oss. När jag väl kan lägga ut detta inlägget är vi hemma igen, så då hoppas jag att vi vet mer!

Uppdatering: Är hemma en kort sväng för att ta en dusch och hämta lite grejor - Lukas blev inlagd eftersom hans lunginflammation inte försvunnit som vi trodde med kåvepeninet utan blivit värre. Nu sover han (förhoppningsvis) och har fått dropp och antibiotika intravenöst. Vi hoppas att han bara behöver vara inlagd över natten, men vet inte så mycket just nu. Oliver är hos mormor och morfar.