Proteinchokladbollar

Idag bakade jag och Lukas en variant på chokladbollar, fast med jordnötssmör i - sjukt gott!!!

Och man måste ju provsmaka med... :-)

Eftersom jag fick en önskan om recept så kommer ett ungefärligt sådant här. Nu är det inte så exakt, för jag provade mig fram lite. Receptet är en blandning av chokladbollar och proteinbars, och jag höftade lite, så ni får prova lite med mängderna. 

Proteinchokladbollar

ca 3-4 dl havregryn

ca 2-3 dl proteinpulver (med chokladsmak, använder mitt Gourmet Pro)

ca 0,5-1 dl socker

50 gr smör

drygt ½ burk jordnötssmör

½ dl kakao

lite salt

2-3 msk kallt kaffe

mjölk (nånstans mellan 3-6 msk kanske)

Mixa ihop allt utom mjölken i en matberedare och kolla konsistensen. Fyll på med lite mjölk tills det blir en chokladbolls deg - tillsätt ev. mer jordnötssmör annars. Rulla till bollar och rulla i kokos!

Jag måste bara....

Fasiken vad mycket saker det är man vill/bör/borde göra och vara hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete tror jag.

Dåligt samvete för att jag inte ägnar mer "kvalitetstid" med barnen, för att jag inte leker med dem mer och är mer aktiv i deras utveckling. Jag borde nog vara med och pyssla, pussla, måla, leka, bygga och jaga dem mycket mer.

Dåligt samvete för att jag knappt lagar mat längre, jag borde se till att barnen får ordentlig hemlagad mat från grunden, inte halvfabrikat som köttbullar, korv och fiskpinnar så ofta. Dåligt samvete för att jag tar tid från barnen när jag lagar mat.

Dåligt samvete för att jag inte hinner sköta huset som jag vill, dammet hinner samlas i alldeles för stora högar i hörnen och det ligger leksaker överallt. Dåligt samvete för att när jag städar så hinner jag inte samtidigt leka med barnen.

Dåligt samvete för att jag inte är en bättre fru, jag borde vara mer engagerad och närvarande. Kåt, glad och tacksam kanske?

Dåligt samvete för att jag inte satsar allt på jobbet, för att jag inte jobbar över och inte gör mitt jobb ännu bättre. Dåligt samvete om jag jobbar över, för att barnen får gå längre på dagis/skola.

Dåligt samvete för vännerna jag knappt aldrig hinner träffa.

Dåligt samvete för mig själv, för att jag borde få snabbare och bättre resultat av träningen, för att jag verkar vara den enda i världen som inte kan springa, för att jag inte kan ha karaktär nog för att hålla mig ifrån onyttig mat, för att jag inte hänger med i de senaste modesvängarna, för att jag inte hänger med i alla nyheter, för att jag är fullkomligt ointresserad av politik och för att jag är så kass på att nätverka.

Borde, måste, vill, önskar, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna lägga till på listan. Mycket hänger ju ihop med barnen, precis som man brukar säga så lever man med dåligt samvete så länge man har barn. Men, jag kan för det mesta leva med alla dessa måsten utan att låta dem ta över mitt liv, jag har nog trots allt en väldigt ödmjuk inställning ( nu för tiden ) till att det inte finns en enda möjlighet till att hinna göra alla ändå. Fast ibland blir det ändå lite mycket, man hamnar ur balans och helt plötsligt känns det som ett helt torn av "måsten" och "borden"  rasar ner över en.

Och jag som aldrig varit bra på att bygga torn.

Jag är säkert i en trotsålder jag med

Det känns som båda våra barn har lyckats tajma in varsin ordentlig trotsålder/utvecklingssprång - eller vad man nu vill kalla det - samtidigt. Inte jättesmidigt, dessutom får man ju inte vare sig tid, möjligheter eller tålamod till att hantera det så där bra som man skulle vilja.

Stackars Oliver har det inte lätt, han vet inte om han är stor eller liten... Han verkar känna sig lite osäker nu, och är dessvärre väldigt negativ till det mesta vi säger. Många sammanbrott med stora tårar blir det, över saker han aldrig reagerat på innan, även om vi försöker prata och förklara så mycket det går.

Lukas å andra sidan har VERKLIGEN hamnat i nån total trots, han säger bara precis tvärtemot till oss hela tiden, och allt är bara "nej, vill inte". Det finns liksom ingen egennytta i det heller, han säger det liksom även om han egentligen vill göra det som föreslås, men han har väl kommit på att han har en egen vilja att påverka med... Dessutom är han ju 1000 ggr mer envis och bestämd än storebror, så det här lär väl ta tid innan det ger sig. Det kvittar hur vi gör, vi kan ju inte lirka med honom hela tiden och vi kan absolut inte låta honom få som han vill jämt, men han verkar opåverkad av att tex få sitta på bänken (där han blir vansinnig om vi sätter honom) 23 ggr på en dag för att han slåss, kastar saker eller förstör något. Suck.

Någon som har några bra tips? Vet ju att detta som allt annat går över, och mellan sina utbrott är de som vanligt alldeles fantastiska, men vissa stunder känner man lite för att bara vända på klacken och lämna dem en stund...

Det var i alla fall bra musik

Hmmm. Tja, det var ju en upplevelse det med - BodyCombat då. Det är liiiiite svårt att hålla sig för skratt när folk har boxarlindor och handskar på sig, när det enda man slår på är - luft?!? Nu var det tydligen teknikvecka den här veckan på alla pass, vilket innebar att det var två instruktörer som gick runt och kollade tekniken på folk. Faktiskt var själva tekniken i sparkarna inte alls så kass som jag var rädd för, grundprincipen i en frontspark eller sidekick var mer eller mindre rätt i sig, däremot blir det ju inte direkt några vettiga rörelser när man kör en massa hopp och studs emellan, men vad ska man begära.

Precis som med zumban så vet jag inte riktigt vad man tränade egentligen, jag var absolut riktigt svettig när jag gick därifrån, men det var ju inte tungt och det var inte jobbigt för flåset. Cardio kanske? Det är ju inget som kan mäta sig med den "riktiga" kickboxingen, inte på något plan, men jag förstår att det finns folk som tycker det är kul.

Eftersom jag inte var direkt var trött efter så tänkte jag fortsätta mitt projekt med att komma i gång med att springa lite, så det fick bli en kvart på löpbandet. Alltså jag är verkligen kass på att springa... Nu kan jag ju faktiskt andas tack vare några månaders användande av astmamedicin, men det känns så TUNGT! Känns som en elefant som klampar fram på bandet, inte alls den där snabba, lätta känslan jag inbillar mig att andra får.... Nåväl, en stund då och då känns ok, och framåt sommar/vår så hoppas jag kunna ta ett varv ute då och då.

BodyCombat

Jag veeeet att jag sa att jag inte skulle testa nåt mer nytt, men idag blir det ändå ett till nytt pass bara för att det är roligt att prova nya saker. Nu är det BodyCombat på schemat, misstänker att jag kommer bli något irriterad/frustrerad över ett pass med låtsas-boxning, men jag ska försöka se det som ren motion så tror jag att det kan vara lite kul ändå.

För övrigt känns det som en riktig skitdag idag, utan någon speciell anledning. Jag är trött, har huvudvärk och känner mig nere rent generellt. Bläsch. Hoppas på en bättre dag i morgon.