Jag är en gamer

Sedan jag var omkring 7-8 år så har jag spelat datorspel och konsollspel, när det har varit tillfälle, och det håller jag på med än idag. När vi var små så har jag hur mycket minnen som helst från när jag och brorsan skrattade till vi kiknade över Worms och  tävlade i Pinball, hjälptes åt med att lösa gåtor och quests i Betrayal at Krondor och spelade Super Mario om och om igen.

SOM vi har skrattat åt dessa små maskar... 

De bästa minnena är när vi har spelat och skrattat ihop, och likadant är det hemma nu. Vi spelar med barnen, Skylanders och LEGO spelen, och maken och jag spelar ihop på kvällarna när barnen lagt sig. Vi vuxna spelar gärna spel som Resident Evil, Borderlands och just nu Diablo ihop, för det är ju roligare att spela ihop än att slötitta på nåt halvtaskigt TV-program...

Perfekt att skjuta lite "zombies" när barnen lagt sig...

Jag är helt enkelt en gamer, även om tiden inte finns på alls samma sätt som förr, och stolt över att vara en spelnörd ;-) Om ett par veckor är det Dreamhack Winter, och då kommer jag att sitta på plats åtminstone en kväll och lira!

Tunga burgare

När kosthållningen sviktar får man ju dra i en extra växel på styrketräningen, så jag fortsätter envetet höja vikterna varje vecka. Igår var det marklyft, fascinerande övning ändå. Jag gillar den jättemycket, för man känner sig liksom stark, men samtidigt är det så fascinerande att man blir så svårdefinierat slut i kroppen efteråt. Det är ju inte så att man känner att "gud vad trött jag blev i benen/armarna/ryggen", utan den tar liksom ut sin rätt på kroppen som helhet - man kan ju inte annat än älska det!

Efter jobbet igår blev det en spontan tripp till Brooklyn Burgers för att testa även detta nya hamburgerhak. Det var väl mycket mer likt Munchies, mer av just ett "hak" och lite mer åt snabbmatshållet. Gott, men då gillar jag nog Munchies bättre, deras bröd är godare.

Ja ni ser ju lite själva, inte direkt Bada Bing klass på burgaren. 

Maken testade deras coleslaw, ingen höjdare den heller. Så, helt ok och god snabbmat, men liksom inte så mycket mer.

Ikväll blir det lite kickboxing, fast ett teknikpass istället eftersom jag missade sparringen i måndags pga allmänna logistikproblem... Ska bli gött att få slå av sig lite ;-) Ha en skön lill-lördag!

Saffransostkaka

Ytterligare ett recept som till stor del inhämtats från Tasty Health och som jag gjort om litegrann. Jag är visserligen helt med på att vitt mjöl och socker är skit för kroppen, men jag gillar heller inte sötningsmedel, så när jag sötar så väljer jag helst kokossocker eller honung, snarare än sötningsmedel.

Jag gjorde den i en mindre pajform, tycker bättre om när den är lite tjockare. Den här har ungefär samma storlek som en springform.

Ostkaka är ju löjligt gott redan från början, och med saffran i blir det här som ett mellanting av gotländsk saffranspannkaka och vanlig ostkaka, ja ni fattar ju själva att det är beroendeframkallande! Den här ostkakan är riktigt mättande, så det är perfekt som tex mellanmål dessutom.

Saffran är ju något av det godaste som finns. I ett sånt här sammanhang är det ju en extra bra krydda, eftersom den gärna gör bakverk lite torra annars, men en ostkaka KAN ju liksom inte bli torr. 

Saffransostkaka, 8 portioner
500 g keso
250 g naturell kvarg
4 ägg
5 msk mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
0,5 msk psylliumfrön (fiberhusk)
1 påse saffran
3-4 msk sötning (honung, kokossocker, sötningsmedel, socker)
0,5 tsk vaniljpulver
några droppar bittermandelarom (går bra även utan detta)
0,5 dl rostade mandelflagor (spara lite att ha ovanpå)

Blanda alla ingredienser i en skål, och häll över i en liten, smord pajform. Grädda i 175 grader i mitten av ugnen, tills det stannat - det tar mellan 25-40 minuter. Ät med sylt, hallon, grädde eller vaniljkvarg!

Servera med sylt och grädde!

Vackra minnen

I går var vi på Skogskyrkogården och tände ljus på min mormors och morfars grav, tillsammans med mina föräldrar. Det är verkligen så ofantligt vackert där, med alla tusentals ljus, och samtidigt tungt när man ser alla människor som går där och saknar sina nära och kära.

Jag har haft oerhört mycket tur i sammanhanget känner jag, de enda nära och kära som inte finns med oss längre är just mina morföräldrar - åtminstone när det gäller människor jag saknar. De dog ju dessutom vid rätt så hög ålder, så det kändes inte på samma sätt som jag kan föreställa mig att det känns när någon dör i "förtid", och även om jag saknar framförallt min lilla mormor ibland, så är det ju ändå en del av livet, så att säga.

Igår tog jag med kameran, och försökte fånga åtminstone en liten del av allt det vackra...

Mina morföräldrars minnessten. <3

Happy Halloween

Igår var det ju Halloween, och även om jag inte är vidare förtjust i "trick or treat" så är det ju väldigt roligt med maskerad, och det älskar ju även barnen. De valde båda två att gå som skelett, så vi åkte och köpte varsin maskeraddräkt och lite teatersmink, och sen var det bara att sätta igång!

Det var betydligt lättare att sminka Lukas i år, han satt faktiskt still en lång stund. Omåttligt stolt var han sen!

Oliver och bästisen, i form av en vampyr dagen till ära. 

 När barnen var klara undrade de om det inte var vår tur, och eftersom det är så löjligt roligt att klä ut sig lite så tyckte jag väl att jag kunde göra åtminstone en liten ansträngning...

Japp, the Crow, klassiskt.

Inte världens bästa smink, så det var svårt att få det att täcka, men roligt likväl. Oliver var jätteduktig och stod emot att äta godis efter spökrundan - iofs med kompensationen att han fick även kompisens chokladboll :) Lukas valde 4 bitar och var nöjd med det, skönt!