Som jag skrev tidigare så är det galet stressigt just nu, så den där fina, spända klumpen i magen har inte riktigt velat släppa. Resultatet blir naturligtvis och tråkigt nog en väldigt irriterad mamma med kort tålamod =( Nåväl, eftermiddagen löpte ändå på i ganska jämt (men högt) tempo, med fotbollsträning för Oliver och jakt av Lukas för mig. Efter var det dags för lite mat för barnen och lite småplock (skinka och ost) för mig, och eftersom jag kände att jag var lite på bristningsgränsen så tänkte jag att vad sjutton, barnen lägger sig om en kvart och maken är strax hemma, jag tar ett glas vin, inte sådär jättekonstigt.
Det som däremot var konstigt var att ungefär en halvtimma senare, när barnen låg i sängarna och maken klev innanför dörren, så fick jag lust att ut och springa. Eller snarare den här krypande känslan man kan få att "herregud jag måste ut härifrån nu, jag bara sticker". Så, med ett glas vin som barlast sprang jag alltså, och dessutom valde jag tydligen den långa rundan (dvs 5 km). För första gången hade jag oxå musik i öronen, det gjorde sitt till med! Så, 5 km gick faktiskt i samma fart som min 3 km runda, jag orkade verkligen inte stressa ihjäl mig utan jag gick en del, men jag lyckades åtminstone ta mig runt!
Så, det känns som åtminstone ett steg i rätt riktning, 5 km! Nu är det bara att sikta på nästa mål - att faktiskt springa hela vägen runt....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar