Är ni beredda?

Glömde ju göra ett stort och viktigt tillkännagivande igår, som alla som läser bloggen bara MÅSTE ha väntat på! Det och sommaren då... Lukas har börjat prata lite! (Vadå, var det inte precis det beskedet ni gått och längtat efter i flera månader???) Eller tja, prata är inte rätt ord, men jollra är inte rätt heller. Han pekar nu på pappa och säger tydligt "dada", pekar på mig och säger "mamma" och pekar på lampan och lyckas ibland få till "bampa" och ibland blir det "baba". Okej, det var kanske inte jätterevolutionerande och intressant för omvärlden, men i min lilla blygsamma bubbla är det nästan lika stort som att det börjar bli vår ;-)

Vintern rasar...!

Haha, jag blev ombedd att dra några pappavitsar, men såklart när man ska stå där och faktiskt komma på dem så blev det helt blankt i huvudet... Men om man vill ha exempel från medierna så är "På spåret" rätt program! Höll på att dö när ledtråden till en stad var "behöver man ha när man spelar dubbeltennis" och svaret var "ha-par-anda"...

Kan ju meddela att det verkligen verkar vara så att våren är på intågande, maken hittade tussilagos idag och i landet finns det både snödroppar och krokusar! Ska försöka få nåt vettigt foto på onsdag när jag är ledig, om det inte ösregnar. Dessutom känner man sig allt både piggare (trots att det är ett relativt begrepp som småbarnsförälder) och gladare! Länge leve våren!

Nu ser vi bra ut...

Vilken skön och relativt avslappnad helg det här har varit! Maken tog Lukas-nätterna (SJÄLVKLART sov han som en ängel och vaknade bara 1!!!!! gång) så jag har fått sova rätt hyfsat - en bra förutsättning för en vettig helg.

Har fått litet gjort, en extremt välbehövlig fönstertvätt (kom däremot på enda nackdelen med att ha inglasat uterum, helt plötsligt fick jag dubbelt så mycket fönster att putsa...) och lite småstädning inne, annars har jag mest fått ägna mig åt det jag gillar bäst - att laga mat! Ja, att laga helgmat då, vardagsmaten är ju inget vidare inspirerande oftast, men när maken håller barnen under kontroll så man får greja lite ifred, då är det väldigt roligt!

Är mamma lite ouppmärksam kan man få tag i så här fina halsband och leka med.

Idag var mormor och morfar inbjudna på lite mat, det blev oxfilé med ugnsrostade potatisar (lite GI-fusk) och rödbetor, med ugnsrostade tomater till (asgott och enkelt, receptet kommer lite längre ner). Till efterätt blev det citronpannacotta med hallonspegel, mmm...

Ugnsrostade cocktailtomater:

ca 0,5-1 dl olivolja
1 fint skivad vitlök
1 fint skivad chili
1 tsk flingsalt
svartpeppar

Halvera 2-3 askar cocktailtomater och blanda med olje-röran. Lägg i en ugnsform med snittytan uppåt och rosta i ugnen, 125 grader, i ca 1½ - 2 timmar. Kan tänka mig att det skulle vara jättegott på en bit bröd som brushetta, eller till pasta med.

Dessutom gjorde jag en stor sats ratatouille idag med, att ha till i veckan - blev ju jättegott! Bra som LCHF eller GI tillbehör till något kött eller kyckling.

Angående rubriken - vad är det här med pappavitsar egentligen va? Eller ordvitsar, om man så vill... Alltså, när jag var riktigt liten tyckte jag att de var jättekul, pappa var expert på att göra ALLT till ordvitsar. Sen, såklart i tonåren, blev det mest nördigt och töntigt, och jag vet inte hur många gånger jag och min bror tittade på varandra och suckade, när pappa glatt för 511 gången drog samma ordvits "Jag såg när den föll", och svor på att vi minsann aldrig skulle bli så töntiga. Men så nu, i vuxen ålder, inser jag att jag själv kläcker ordvitsar, och gör jag inte det så är det för att jag har all möda i världen att hålla munnen stängd! Dessutom är jag inte själv om den här lilla "sjukan" - min bror och även maken har samma benägenhet att släppa ifrån sig ordvitsar på regelbunden basis. Nu är då frågan - finns det något botemedel???

En gång är ingen gång?

Jag kom på en positiv sak som faktiskt hände idag - mina jeans kom och HÖR OCH HÄPNA - de passade! Det negativa med det är att oddsen för att de skulle göra det var skyhöga, vilket gör att jag antagligen inte lär vinna något på trisslotten jag köpte innan...

Undrar om jag kan ringa hem maken så han byter på honom?

Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen - man blir verkligen ingen bra förälder när man är trött. Eller bra person i största allmänhet förresten... Natten var, för att säga det inlindat i bomull, gräslig, med den påföljden att jag känner mig som en levande död med NOLL stubin och tålamod.

Stackars barnen har nog inte haft det lätt idag, och inte kände jag mig som nåt trevligt sällskap till vännerna heller. Efter en stunds gråt/skrik i restaurangen på IKEA (av Lukas då) så gav jag helt sonika upp och åkte hem med ungarna. Sen har jag kört TV-race med Oliver, idag får han sitta hela dagen om han vill, för jag bara ORKAR inte idag.

Åh nu bajsar Lukas igen.... suck. Undrar om han gör det bara för att jäklas...? ;-)

Återkommer med ett gladare inlägg nästa gång. Tills dess - ha det så jävla bra då, allihop.