Kanske en vecka på Maldiverna skulle hjälpa...?

Idag har jag varit galet trött, och frusen, hela dagen. Stod med jackan på när jag var på jobbet, för att hålla värmen och nu när klockan är ca halv nio så är jag så trött att jag nästan inte kan hålla ögonen uppe. Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller om det är några missade D-vitamin tabletter som ställer till det. Blev i alla fall ingen träning idag, var ändå för trött i kroppen från i går.

Har haft en del strul med min ena axel sen i julas, verkar vara några muskelfästen som är irriterade och jag har fått tips om lite övningar jag ska göra på gymmet för att få ordning på den. Ska testa dem i morgon (hoppas jag) på lunchen.

På tal om lunch så har jag slarvat något så hejdlöst med kosten på sistone, alldeles för mycket fika, godis och andra onyttigheter, men det har liksom bara inte gått att stå emot. Hopplöst! Men, jag antar att jag bara får försöka hålla i så gott det går och hoppas att den här svackan blir just tillfällig... Fika ibland är väl inga problem, men kanske inte VARJE dag eller? Suck....

Jag misstänker att jag snart kommer liknas vid en apa

Först av allt måste jag berätta om helgens stora framsteg, Lukas har helt klart utvecklat ett eget sinne för humor. Med stor inlevelse och fullt allvar kommer han fram och säger "titta dit" (vilket man såklart gör) varpå han fnissande utbrister "du luktar skit!" Inte så illa pinkat av en liten skit på 2,5 år =) Sen kanske inte ordvalet är det bästa, men vad sjutton... Det är grymt gulligt, och väldigt charmig, speciellt den lilla pausen medan han väntar på att man tittar dit man pekar.

Min lille busunge!

I nästa punkt på dagordningen kan jag väl bara konstatera att jag överskattade mina egna förmågor idag när jag tänkte köra först en runda på gymmet vid halv fem, sen springa en halvtimme på bandet för att sedan köra 1½ timme kickboxing. SPECIELLT om man äter en stor måltid precis innan man åker iväg... Det blev knappa 10 minuter på löpbandet, sen höll jag typ på att kräkas av att maten studsade upp och ner. Var väldans nära att ge upp och åka hem när jag tänkte på det enda "ordspråket" jag faktiskt gillar - "du ångrar aldrig ett genomfört pass, bara de som inte blivit gjorda" (ungefär), så jag åkte upp till kickboxingen i alla fall. Det var jobbigt, men roligt som vanligt, och inte sjutton ångrar jag att jag åkte dit i alla fall!

Ps, ifall nu någon inte kopplade rubriken så syftar den till på nästa steg i ramsan - titta upp, titta ner, gapa - vad du är lik en apa!

Vasalopp och utelek

Wieee, halvligger nu i sängen och kollar på mitt enda måste se-evenemang, Vasaloppet! Jag brukar missa starten, men nu har Lukas fått en ny blöja och frukost, och Oliver är så stor att han faktiskt ligger bredvid mig och kollar :-) Jag har ju alltid tittat på det med min pappa, så på något vis känns det extra mysigt att titta med mina barn nu, även om jag såklart inser att tålamodet förmodligen kommer tryta innan Mångsbodarna...

I går var det en riktigt lyckad lördag, först var vi ett helt gäng som var och tränade - 6 st även om inte alla tränar samma sak - och sen blev det lite välförtjänt fika på Bryggan. Så mysigt, skulle kunna tänka mig att ha det så varje lördag morgon!

Sen blev det en snabb sväng förbi matt-affären på vägen hem, vårt golv under köksbordet börjar bli så slitet av stolarna att jag var mer eller mindre tvungen att köpa en matta.... typ i alla fall ;-) Att det blev just den mattan (eller den sorten) som jag dreglat över sedan i somras, det kunde väl inte JAG hjälpa eller....?

Sen blev det rastning av familjen med en tripp till Stadsparken. Oliver hade med en kompis och de lekte som vanligt superbra, och vi gick runt med Lukas.

Vi gick upp för att titta på de nyfödda killingarna med, men de var nog inomhus och sov eller nåt, för det var bara de gamla djuren ute.

Man kan ju inte orka gå själv JÄMT ju.

Resten av dagen var jag själv med Lukas, Maken åkte ute till en kompis och Oliver var och lekte med sin kompis hela dagen. Hann tom storstäda (välbehövligt), blir ju lite roligare när man får lägga in nåt nytt på golvet sen :-)

Return of the tonår

Jag hajade till lite idag när jag gick förbi spegeln på jobbet, idag hade jag på något sätt på mig exakt likadana kläder som när jag var tonåring - jeans och t-shirt. Vet inte om det är någon form av omedveten protest mot att bli gammal eller bara en (o)vana som kommit tillbaka? Inte direkt spännande klädsel, men bekvämt åtminstone...

Hmm.

Running free

Jag känner mig lite lätt förbryllad, för med den första "vår" solen som torkat upp lite asfalt så har det kommit ett sug efter att ge sig ut och springa. Mycket mysko... Dessutom misstänker jag att det kommer från en viss selektiv demens - jag inbillar mig att jag ska sväva fram sådär snyggt och hurtigt med en svängande hästsvans (jag vet att mitt hår är superkort. Faktiskt. ), trots att jag EGENTLIGEN vet att jag efter 100 m kommer flåsa som en gravid flodhäst och vilja lägga mig ner och dö.

Det är väl lite som med typ det här att få barn, helt plötsligt får man sug efter en söt liten bebis att gosa med, och då har man glömt allt vad foglossning, vaknätter och kolik heter. Nej, jag är inte sugen på att skaffa barn, det var bara en jämförelse... ;-) Fick ju hälsa på en underbart söt liten 3-månaders bebis idag på min lunch"date", men jag har INTE hunnit glömma än och kommer eventuellt inte göra det de närmsta 15 åren eller så.

Undrar just om man ska försöka sig på en omgång i helgen ändå? Inte att skaffa barn då, men att ge sig ut och springa? För även om det säkert finns snö i spåren så måste jag ju erkänna att lite solvarm asfalt känns lite mer som man njuter av just försmaken av vår...

(hade tänkt lägga in nån trevlig bild här, men utan att sno en blir det svårt. Jag fattar inte riktigt heller hur andra bloggare gör, har de alltid med sig en polare som kan fota en de där första 50 metrarna medan man fortfarande ser fräsch ut, istället för genomsvettig, röd och mosig?)