Lindonesisk sallad

Jag måste säga att jag verkligen älskar Jamie Olivers recept och matlagningsprogram. Karl'n lyckas ju få allt att se makalöst gott ut, utan att för den skull bli pretentiöst eller komplicerat. Idag testade jag att göra en variant av hans indonesiska sallad, och den blev helt makalöst god! Båda barnen älskade såsen/dressingen, även om den blev liiiiite för stark för Lukas. Dessutom gjorde den att salladen kändes väldigt matig och liksom varm att äta (den är dock mestadels kall). Det här blir lätt en återkommande punkt till sommarens grillkvällar!

Lindonesisk sallad med fläskkarré

Dressing/sås
120 g jordnötssmör
saft från 2-3 pressade lime
1 bit vitlök
1 bit chili
2 tsk fisksås
1 msk sojasås
ca 1 msk kokossocker
ca 1-2 tsk sirap

Mixa allt till en slät dressing - späd ev. med lite vatten, den tjocknar lätt lite och det är lättare att fördela den om den är hyfsat tunn. Försök att inte äta upp all sås redan nu.

Gör sedan en sallad på, tja, vad du nu har! Gärna olika texturer, storlekar och färger, lite varmt, lite kallt osv. Min sallad består av:

kruksallad
kokta rödbetor
avokado
strimlad morot
cocktailtomater
gurka
strimlad rå kålrabbi (Olivers favorit)

Till det serverade jag strimlad, grillad fläskkarré som marinerats över dagen. Salladen ska HELST kastas ihop med dressingen, men för att barnen skulle kunna välja bara de grönsaker de själva ville så blev det uppdelat i högar på ett stort fat, med dressingen bredvid. Vill man köra salladen som ensamrätt så är några pocherade ägg toppen, men jag tror som sagt att det här kommer bli sommarens grillsällskap...

Äggande fredagsmål

Ok, jag erkänner, det här har varit en himlans tjurig vecka för min del. Som tur är så tog den väl mer eller mindre slut idag (den tjuriga delen alltså) tack vare lite mer sol och dessutom oväntat mycket shopping! Mormor hämtade barnen, maken skulle på AW och jag var shoppingsugen - då brukar man ju visserligen ALDRIG hitta något, men på något underligt vänster gjorde jag visst det ändå idag! Toppar, en klänning och en kavaj, känner mig sjukt nöjd!

Hem efter det, lagom hungrig, och hämtade in dagens ägg från hönorna. Kom på att det vore fruktansvärt gott med ett par mackor med pocherade ägg och ansjovis.... Blir alltid sugen på det när påsken närmar sig!

 När jag pocherar ägg gör jag Jamie Olivers variant, dvs jag knäcker dem i en kopp, sen får de bara slinka ner i en kastrull med småkokande vatten. Ingen ättika, inga virvlar, men har man färska ägg som håller ihop så blir de lika fina för det - och det är ju svårt att få färskare än att de kommer direkt från hönsgården...

En av anledningarna till att jag varit på så uselt humör är att jag för tredje veckan i rad gått UPP i vikt av denna jädra 10-veckors diet... Och inga centimetrar som försvunnit heller, så antingen gör jag nåt fel eller så vet jag inte vad som händer. Riktigt jädra surt, och det jag tjurat mest över är de tre väldigt dåliga valen jag har - antingen måste jag korrigera dieten MYCKET, dvs dra ner från 1600 kcal till typ 1300 kcal, och det skulle jag lik förbannat inte fixa, skippa de fria lördagarna, eller skita i allt överhuvudtaget.

Just nu känns det sista mest lockande - trots att jag fortfarande har vinterns fluff som jag vill bli av med. Så, jag känner mig just nu lagom misslyckad, förbannad, frustrerad och tja, tjurig. Jävla skitsatan rent ut sagt. Skit, nu blev jag tjurig igen, det som hade släppt av shoppingen... Får väl gå och kika på mina inköp och se om det hjälper!

Har nån några intelligenta och hjälpsamma tankar, trix eller åsikter så ventilera dem, för all del...

Dagens känsla

Throwback Tuesday

Det är ganska roligt att läsa ett år eller fler tillbaka i bloggen och se vad jag gjorde så här dags då. Tex förra året, när vi faktiskt verkar ha haft en lika tidig vårstart som i år? Då höll jag på att ladda för min första, och enda, tävling i kickboxing. Just nu känns det väldigt avlägset, har varit rätt otaggad på att kickboxas sen i julas någon gång...

För två år sedan var Lukas så här liten, och vi bakade proteinchokladbollar hemma. Det är ju framförallt på barnen man verkligen ser hur fort tiden går (och hur gammal man är?!?!), mitt uppe i det så märks det ju inte lika väl!

Tittar man på 2012 så har tydligen även Oliver varit i samma trotsålder som Lukas, haha, jag kan ha förträngt det... Det här var också vårvintern då stackars Lukas hade en riktigt jobbig lunginflammation, nåt vi märker av än idag eftersom han väldigt lätt drar på sig alla baciller han kommer över. Usch, det var ingen rolig tid alls...

2011 var jag mammaledig med Lukas, jag och maken körde ju dock halvtid båda två from januari, om jag inte minns fel. En sån liten glad skit han var då (och är fortfarande, dock med mer humör), sötnosen!

Plötsligt så händer det

Det är ju rätt mycket som händer i huvudet när det blir några sådana här underbara, soliga vårdagar, och EN av de sakerna är att det helt plötsligt föds en liten, liten tanke om att det nog vore rätt skönt att ge sig ut och springa en sväng...

Ni som hängt med här ett tag vet att jag är urbota dålig på det där med att springa, och även när jag har gett det ärliga försök (tex hela förra sommaren, visst, bara typ 1 gång i veckan, men det är ju inte enda träningen jag ägnar mig åt) så hittar jag aldrig till (myten?) andra andningen... Men men, hinner maken hem i tid så att jag hinner innan solen går ner så är det inte HELT omöjligt att kvällens träning får bli någon form av "gud, jag dör, jag dör"-jogging i lugn mak... Eftersom jag är så kass på det (och kanske helt enkelt försöker springa "för fort") så blir liksom all form av löpning HIIT träning för mig, hahaha!

Det ser oerhört vackert ut ute idag ändå! Man måste bara älska en klarblå himmel!