Voulez vous?

Det går ju inte att skriva något idag utan att nämna vädret. Att gå upp i morse och lämna Oliver på dagis, han iklädd shorts och t-shirt och jag en klänning, i en underbar fuktig medelhavsvärme kändes helt fantastiskt! Jag struntar i att man blir genomsvett bara man andas för häftigt, jag skulle lätt välja det här klimatet året runt om jag kunde! Så skönt, att öppna dörren och bara kunna gå rakt ut, utan ytterkläder eller ens skor, det känns som om man kliver ut ur ett hus neråt franska rivieran (=hemma för mig på något sätt). Till och med ljud och lukter kändes annorlunda idag - underbart!

Men, i morgon börjar allvaret igen, nu är det dags att börja jobba heltid. Hur bra jag än trivs på jobbet så känns det ändå inte helt bra att veta att jag kommer missa så mycket av barnens utveckling, speciellt Lukas där det händer så mycket just nu. Det är rent egoistiskt, barnen kommer ha det MINST lika bra hemma med maken, som kommer vara föräldraledig tom december.

Nu ska jag sätta mig och ta ett glas kallt vitt vin och titta på House. Njut av värmen, vänner!

En solig iaktagelse

Visste ni att om man solar en lagom degig mage så kan den bli lite ojämnt brun. Det gör att om man sen kisar lite mot sin spegelbild i ett mörkt badrum så ser det nästan ut som man har magrutor istället för degbollar på magen. Jag skrattade en lång stund, men inte framför spegeln för då rör sig magen på ett sätt som inte för tankarna till muskler direkt.

Eller så har jag bara tappat tråden

Det verkar som min blogg lite smått börjar ta sommarlov. I alla fall blir det inte ett inlägg per dag längre, jag hinner liksom inte riktigt med, eller så har det helt enkelt inte hänt något.

Idag har jag i alla fall njutit av det MAKALÖSA vädret som infann sig idag! Jag och barnen var ute en sväng hos Jossan och satt i solen, det kändes som värsta sommardagen! I morgon är sista dagen på min sjukskrivning, så då ska jag passa på att sitta i solen och umgås med barnen så mycket jag bara kan.

Apropå att umgås med barnen, det känns riktigt tungt att börja jobba heltid nu på onsdag... Jag vill ju helst spendera hela sommaren med hela familjen! På så sätt har de här två veckorna som sjukskriven varit jättesköna, eftersom Tobbe har varit hemma med. Däremot skulle jag ju gärna slippa mitt blåsvarta ben förstås...

Det händer ju så mycket just nu, Lukas växer så det knakar och han är så frustrerad över allt han inte kan göra att jag tror att han exploderar snart. Oliver har varit i någon slags svacka ett litet tag, lite trött och blir lätt arg/ledsen. Hoppas verkligen att det är något tillfälligt, tycker så synd om honom =(

Nähä, nu ska jag kolla färdigt på Project Runway, sen ska jag nog ta och knoppa in tidigt tror jag, känns som det kunde behövas.

Olika som få

Innan vi fick barn nr 2 så undrade vi ju såklart vad det skulle bli för en krabat. Det var svårt att tänka sig en bebis som inte var som Oliver hade varit helt enkelt. Men nu, när Lukas är 11 månader, så kan vi bara konstatera att de är så OTROLIGT olika!

Lukas sover bra nattetid - Oliver sov inte hela natten förrän han var nästan 3 år
Oliver äter inget - Lukas äter allt och mycket
Oliver har inte så mycket humör utan är oftast nöjd och glad - Lukas blir galen när han inte får precis som han vill

Det var bara några exempel, men det mest talande är nog det med maten. Och det är det som är roligast med. Ta till exempel nu ikväll, vi hade gjort oxfilé med ugnsbakade grönsaker, hur gott som helst! Oliver åt väl kanske 2 tuggor oxfilé (genomstekt), en halv körsbärstomat och 2 skedar grönsaker. Sedan vägrade han att äta mer, oavsett att han inte fick nån efterätt om han inte åt maten, och det var dessutom 5 timmar sedan han åt något innan dess. Lukas, å andra sidan, fick en stor portion gröt, en halv smörgås och lite ugnsbakade grönsaker, men var ÄNDÅ helt vansinnig över att han inte fick äta vår mat! Jag tror inte Oliver överhuvud taget noterade vad vi åt förrän han var 3, och det är inte förrän nyligen han kan reagera och be att få smaka om vi tex fikar eller äter choklad utan honom.

Just matbiten har varit så jobbigt med Oliver, så det känns jätteskönt med Lukas. Men däremot tror jag att Lukas kommer ställa till med lite mer besvär med sitt oerhört bestämda humör...

Man kunde ju nästan tro att de hade olika pappor, om det inte var för två saker - dels är båda sjukt lika sin pappa och dels har vi en kvinnlig brevbärare ;-)

Men vi älskar dem ju båda såklart! =)

Färgglatt!

Idag har jag varit på stan och fikat med min lilla mamma =) Det var jättemysigt, och skönt att umgås bara vi två ibland, det blir ju annars alltid så att barnen kommer i första hand, och då hinner vi knappt prata med varandra (Oliver AVGUDAR mormor och lägger helt beslag på henne så fort hon kommer innanför dörren). Det är väl en av anledningarna till att jag skulle kunna tänka mig fler barn (nu pratar vi tidigast om 3-4 år), jag skulle också vilja ha en dotter så att man kan få den kontakten själv när barnen blir vuxna, men men.. Blir det en till någon gång så blir det väl en pojk till! ;-)

Benet börjar sakta men säkert arta sig, idag tog jag bort förbanden (men ska ha stödstrumpa och ev. bandage i en månad till). Såren är sydda och tejpade, så det fick ju sitta kvar, och benet går nu i många fina nyanser - blått, gult, svart, lila och vinrött. Oerhört vackert... Jag ska ju gå på det, så det gör jag, det bökigaste är när man sitter ner, för då behöver jag helst ha upp benet ganska högt. Men snart ska det nog vara bra med det med =)

Jag vet inte om vi eventuellt kan ha en intressant natt framför oss, Lukas somnade i bilen vid halv sex och vi bar in honom i sängen. Hade väl tänkt att han skulle sova en halvtimme eller så, men han sov, och sover fortfarande, som en liten gris. Kände inte att vi ville väcka honom, då blir han bara supergrinig och ledsen, utan han får väl helt enkelt sova som det blir nu då... Nu har ju polarn lärt sig att gå, så nu får han snart lära sig med om han inte ska bli frånsprungen!