Masochist?

Aj aj aj. Jag är öm precis överallt sedan träningen i måndags (!)... Tyckte det kändes rätt ok igår, men efter att ha legat stilla en natt så är man inte så värst mjuk i kroppen ens i vanliga fall ;-)

Men det var sååååå kul! Det är verkligen den enda träning jag tycker är så rolig att jag gärna går dit - och alla som känner mig vet ju att jag i alla andra fall låter min bristande karaktär ta beslutet att hellre stanna i soffan annars... Och detta trots träningstiden - 20.00 til 21.30! Sedan märktes det ju ganska väl att jag inte har tränat något överhuvudtaget de senaste 7 åren om man säger så, konditionen var ju minst sagt frånvarande.

Så - idag har jag träningsvärk. Men det är ändå väldigt skönt ont, det känns att man har använt kroppen liksom.

Nähä, nu har jag varit pretto nog för denna gången (du vet vem du är...) så nu är det bäst jag avslutar det här inlägget! =)

Svunna dagar?

Jag kände lite oväntat ett styng av sorg idag på vägen till jobbet. Jag var egentligen på rätt bra humör (brukar vara det om morgonarna) och lyssnade på David Guetta's 'Sexy bitch' (jaja, men det är en av mina favoritlåtar, kan inte hjälpa att titeln låter som valfri hiphop'are med guldkedjor har snickrat ihop den... ;-) ) när jag helt plötsligt kände mig oerhört gammal. Ni vet, jag kände lite att det hade varit riktigt kul att gå ut och dansa (helst till just den låten), men om jag skulle göra det nu så skulle nog känslan av att alla yngre ute (eftersom den lilla erfarenhet jag har av utelivet säger att den typen av låtar bara spelas på ställen där den mesta publiken är runt 20) tyckte att man var alldeles för gammal för att skutta runt till den musiken lägga lite sordi på feststämningen.

Så där satt jag i bilen och började önska att jag hade varit ute mer när jag var 20, fast vi var ute i princip varje helg och just då varken hade råd eller lust att gå ut mer gånger i veckan... Det är väl ofrånkomligt att man önskar att man hade gjort vissa saker mer när man var yngre (tex om man kunde gå tillbaka och prata med sig själv när man var 20 - då hade jag bankat mig själv i huvudet och sagt "för helvete, du är ju skitsmal nu, ta på dig nåt kortkort och gå ut och ragga lite mer" ;-) ), men det har nog ändå inte slagit mig direkt, förrän nu.

Jaha, det här måste vara rekord för antal parenteser i ett enda inlägg, som dessutom inte är så långt... =)

Deja vu

Han går! Igen... =)

Efter ett par otroligt gnälliga och frustrerade dagar släppte det idag - igen, och nu verkar det ha släppt för gott, för han knatar runt hur söt som helst, ute och inne, högt och lågt... Självklart kan vi inte nöja oss med att bara gå, utan det ska samtidigt klättras på precis allt! Vi lär få händerna fulla nu... Men det är så roligt!

Annars har det bara varit jobb, jobb och mer jobb den här veckan, det händer banne mig inte mycket i veckodagarna som är värt att skriva om =(

Men imorgon tänkte vi utnyttja det sista fina sommarvädret, då ska det bli både trädgårdsarbete och senare på kvällen lite kräftskiva med Jossan med familj, det ska bli sååå trevligt!

Mmmmmelon....

I någon form av posttraumatisk stress så har Lukas självklart vägrat gå något mer idag *slår sig för pannan*. Däremot har han kompenserat detta genom att vara ungefär 100 ggr mer frustrerad och gnällig (för IGÅR gick han ju minsann) för att han inte vågade idag.... Jaja, det tar kanske ett par dagar innan han vågar igen, men nu är det ju på G i alla fall...

Idag har Oliver gjort sin första dag på Solen - vår dagisavdelning för 5-åringarna - och han var väldigt stolt och glad! Känner redan lite lätt panik inför att han ska börja skolan nästa höst....

Annars går dagarna vääääldigt fort just nu, det är hysteriskt mycket att göra på jobbet så hela huvudet känns som en enda hopvispad marängsviss när man kommer hem - puh! På tal om marängsviss förresten (eller ja, egentligen inte, men på tal om något att äta) så lunkar min "diet" på lite sakta, men nu känner jag att jag har hittat en nivå jag kan hålla - jag äter minimalt med kolhydrater till alla mål utom frukosten på jobbet, där jag tar en GI-fralla, och är jag hysteriskt sugen på något gott så har jag ätit lite vattenmelon. Viktnedgången går ju såklart långsammare, men jag känner åtminstone att jag trivs med det. Dessutom hoppas jag ju att min kickboxing som startar nästa vecka ska ge det hela en extra skjuts, för hur gärna jag än vill så hinns det inte alltid med att gå någon längre promenad. Oftast blir det en sväng med vagnen, så visst, en halvtimme blir det nästan varje dag om det inte regnar, men inte så mycket mer.

Jaja, värre laster finns ju...

Är så otroligt sugen på att höstshoppa - men med undantag för min Lola-beställning så är det ju spindelvävstomt på kontot, men jag drömmer lite i alla fall... Vill ha bruna höst-stövlar, och en brun väska till, ett par fina jeans (helst G-star, men aj vad de kostar!), en fin jacka, några toppar och en mörkblå jeanskjol... Ja ni hör ju, och det är bara önskemålen när det gäller mig själv! Därtill kommer ju barnen, maken, inredning...... Suck, jaja, man får ju drömma i alla fall...

Den största händelsen sist!

Oj, det har varit en händelserik tid sedan sista inlägget! I helgen hade vi först en ganska skön lördag med lite matlagning och en perfekt avslutning när maken kom hem med ca 4 liter kantareller! Helt otroligt gott, och det var nog första gången jag kunde säga att jag åt mig mätt på kantareller!

I söndags bar det iväg till Liseberg - vi tog med Oliver, men lämnade Lukas hos mormor, innan vi plockade upp morbror som bor i Göteborg. Eftersom han växt flera centimeter sedan vi var där i våras så var han nu över 110 cm och fick alltså åka nästan allt, men vi trodde inte att han skulle våga. Väl där blev han i alla fall väldigt taggad och började med lilla bergbanan, och det slutade med att han åkte både flumride, kållerado och lisebergsbanan (2 ggr!!!) tillsammans med oss! Det kändes jättekonstigt (på ett bra sätt då) att han var så stor att vi kunde åka ihop på många saker, och vi hade fantastiskt kul! Vid ett par tillfällen delade vi lite på oss så vi vuxna kunde åka lite balder och kanonen, men det funkade ju bra det med.

Sedan kommer vi till den största händelsen av dem alla - idag gick Lukas! Äntligen fattade han mod och knatade helt enkelt iväg, stadig som bara den och han kan till och med resa sig utan att hålla i något! Han har gått ute, på gräset, på asfalt, i affären och hemma, snacka om att vända på en femöring! Sååååå skönt, och jag riktigt längtar tills i morgon när jag får se honom gå igen!!!