Jag hamnade framför "Berg flyttar in" hos Arja Sajoma (hur man nu stavar det???) och måste säga att jag blev lite fast. Hon verkar så levande, ung, glad och rolig för att vara så "gammal". Sådär vill jag också vara hela livet. Och lite knasig med, men ändå kunna skratta åt sig själv, ta livet som det kommer.
Det värsta jag kan tänka mig (ok ok, det finns en massa värre saker man kan råka ut för, men ni vet vad jag menar) skulle vara att man tappar bort allt det roliga bland alla måsten i vardagen. Så man vaknar upp en dag och känner att man har glömt hur man skrattar. Att bli bitter för att man har tappat bort sig själv och lusten att ha kul.
Det kan bli så lite redan nu känner jag, men jag tänker att det får vara lite ok också nu mitt i småbarnsåren, om man bara påminner sig själv om det. Att ha tråkigt, vara trött när bebisen har ont i magen och inte sover, att inte orka roa stora pojken så mycket som man skulle vilja, det är sånt som är svårt att undvika. Men man får inte glömma att leka med, busa och springa runt, strunta i städning, disk och matlagning, åtminstone en liten stund då och då, så man inte glömmer hur man gör!
Oj vilket seriöst inlägg det här blev. Men den här bloggen får bli lite vad den blir från dag till dag, och det är skönt att den "får" det, för den är ju bara min!
Klart att bloggen får bli det den blir! Jag är tacksam för att jag får ta en kik i din vardag på det här sättet eftersom vi ses så himla sällan. Saknar dig, kram i
SvaraRaderaSaknar dig med, hoppas vi träffas mer framöver!
SvaraRadera