Gravid vecka 16

Som jag skrev i går så har det ju varit liiiite stressigt senaste veckan, så den har verkligen bara flugit förbi. Och på nåt sätt känns vecka 16 lite stort? Vet egentligen inte varför, inte så himlans mycket som händer, men det liksom låter mycket?

Fostret är cirka 16 centimeter långt (man mäter nu hela längden, inte rumpa - hjässa) och väger runt 150 gram. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Fostret har gott om plats att röra sig i magen.

Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ganska dämpad, ungefär som om du ligger i badet med öronen under vattnet. Fostret hör hela tiden ljud från omgivande hjärta och tarmar. 

Det puffar till lite då och då i magen, vagt, men det går inte känna något utanpå än, och det är väldigt sporadiskt när det känns i magen med. Under mina stress-dagar så var det ännu lugnare, stackars liten, så jag försöker att ta det luuuuugnt, men det är inte alltid så lätt.

De här veckorna (13-20) brukar kallas för "spökveckorna", för de flesta gravidsymptom som tex illamående och trötthet brukar avta, men man känner ännu inte av så himlans mycket från bebisen, så det känns lite som om man liksom inbillat sig allt. Det var nog bara lite för mycket fika i magen ändå... På måndag har jag inskrivning hos MVC och jag hoppas få höra lite hjärtljud då!

Magen växer lite sakteliga, även om jag ser väldigt mycket mer gravid ut på kvällarna än på morgnarna. Min garderob - byxor framförallt - börjar bli extremt begränsad (kommer nog ett helt inlägg om mammakläder snart) men det är bara att inse att jag nu kommer gå i "samma" kläder resterande månader...

Min förkylning sitter i men verkar inte bli något "värre", eftersom man har sämre immunförsvar som gravid så är det väl inte så konstigt att jag blev sjuk efter en stressig period.

Nu ska jag ta en kopp morgonkaffe, ha en bra dag på er!

Gravid vecka 15

Tänkte att jag skulle skriva en veckodagbok så länge jag är gravid, jag önskar lite att jag hade gjort det med mina andra barn för det hade varit så kul att kunna läsa och jämföra nu, men men.

Bebisen är nu ungefär i storleken som ett päron, och ca 10-12 cm från rumpa till hjässa, och jag har gått 35% av graviditeten - wiihooo! H*n kan vifta på armar och ben (vilket vi såg på ultraljudet) och börjar precis kunna uppfatta ljud.

Nu skriver jag ju gravid vecka 15, för idag börjar vecka 15, vilket gör att jag ju egentligen skriver om vecka 14, om ni hänger med :) Sedan ungefär en vecka tillbaka är jag ju liksom "officiellt" gravid, och det är rätt skönt att kunna välja kläder efter humör snarare än efter hur väl tröjan döljer magen. Än så länge har jag tre par vanliga jeans jag kommer i, men det börjar bli oskönt när man sitter ner, speciellt om man har bälte i. Ett par mammajeans är införskaffade från HM i alla fall. Känner man mig är det nog hyfsat tydligt att det är en liten gravidmage, annars kan det nog vara lite tveksamt om det är bullar eller en bulle i ugnen, så att säga.

Jag har ju mått rätt bra, förutom den löjliga tröttheten, och till och med den börjar sakta ge med sig. Är fortfarande galet kvällstrött, men nu behöver jag åtminstone inte sova en kvart när jag kommer hem på eftermiddagarna, hahaha... Att man sover kasst på nätterna hjälper ju inte direkt heller, jag brukar sova gott annars men inte nu.

Faktiskt så känner jag mig ganska säker på att ha börjat känna små "pickningar" i  magen med, de är koncentrerade på ungefär samma ställe och känns mest om jag sitter lite hopklämd, så att säga, tex i bilen eller med ett jobbigt bälte i brallorna. De är så små, så små, och svaga än, men jag är ändå ganska säker på att det faktiskt är små kickar. Längtar väldigt mycket tills de blir lite tydligare, och man kan känna dem utanpå magen!

För övrigt har jag inte direkt så mycket gravidsymptom, humöret är ungefär som vanligt och det räknar jag med att det förblir, har aldrig pendlat så där jättemycket (förutom när jag åt hormontabletter för att BLI gravid, hua) och jag har inga särskilda cravings. Eller - en rättelse - jag har inte mer cravings än vad jag ALLTID har, vilket just nu innebär en förkärlek för syrlig frukt och salt lakrits. Tur man inte har högt blodtryck...

På jobbet är det stresssssss i mängder, men jag försöker att inte ta åt mig alltför mycket (vilket är svårt). Det hjälpte att gå och lunchträna i går faktiskt, det låter kanske stressigt i sig, men det gav en paus åt hjärnan och en lugn stund åt bara mig själv - även om träningen gick jättetrögt idag.

Gravid och träning

Pssst, hörni, nu finns här en rubrik i bloggen som heter "första trimestern", där kan ni läsa om allt fram tills nu, ifall ni är nyfikna. 

I dag har skola och fritids stängt, så därmed jobbar jag hemifrån istället. Eller ja, det är ju rätt mycket nu så det blir lite jobb under helgerna med, men så är det ju alltid på höstarna så det får liksom vara ok. När bara ett av barnen hade stängt på skola eller dagis brukade vi plocka med det barnet till jobbet, men nu när båda är lediga samtidigt så kändes det inte som en lika bra idé...

Tänkte skriva lite om hur JAG tänker kring träning - jag har visserligen själv läst på så mycket jag bara kunnat så det ska väl inte vara helt galet det jag skriver, men jag vill ändå påpeka att det här bara är så som JAG resonerar och vad jag läst mig fram till.

En liten yogamage i vecka 13.. 

På det stora hela funkar min grundträning lika bra nu som innan, vilket innebär att jag kör 2 pass styrketräning i veckan, 2 pass yoga och nu i andra trimestern även ett pass "HIIT.

MEN, styrketräningen kommer få anpassas efterhand - med lite lättare vikter (fler reps) och ev. får man sluta med enbensträning, tex utfall, om man börjar känna av foglossning. Extra viktigt att tänka på är bålstödet, och att man inte håller andan i övningarna så det blir ett tryck nedåt. Även press-övningar (tex axelpress) kan vara bra att justera så man utför dem sittande, av samma anledning. Styrketräningen har gått grymt trögt på sistone och jag har varit såååå omotiverad, men jag försöker ändå gå dit och åtminstone köra lite grundövningar, för det är så bra för kroppen.

Yogan är bara att köra på med, ett fåtal övningar får man antingen hoppa över eller justera, om magen kommer i vägen, men här är det bara att köra på att det som känns bra är bra.

HIIT har jag inte kört alls i första trimestern efter att ha läst mig till att extremt högintensiv träning och väldigt förhöjd kroppstemp kan påverka (även om det är liten risk), men efter att ha försökt bli gravid i nästan två år så ville jag inte chansa. Nu i lördags var jag däremot tillbaka på HIIT'en igen, fast jag tar det medvetet mycket lugnare. Den ger ju däremot en del träning som jag annars missar - vilket jag om inte annat kan känna i hur mycket träningsvärk jag har i överkroppen idag.... *puh*

Jag har försökt hålla igång med promenader och så med, men det har varit grymt trögt nu eftersom jag varit så sinnessjukt trött - det är helt enkelt mycket mer lockande att lägga sig och sova på soffan en stund, och då får det väl vara så då!

Sen önskar jag att jag inte går upp lika mycket i vikt som i mina tidigare två graviditeter, då helt otränad och helt utan hejd, men när man är aptrött så är det (tydligen) extremt lätt att ta genvägen till lite energi via tex en bulle... Så vi får väl se, det är mest för att jag har så galet svårt att gå ner i vikt sen, och det är inte bra för vare sig mig eller bebis om man går upp en massa i onödan, det handlar inte om att vara smal eller nåt sånt, absolut inte, men jag vill känna mig "rimlig". Om ni förstår?

Tack!

Alltså - WOW! Jag måste säga att jag var tämligen rörd i går när jag gick och lade mig, för så mycket grattishälsningar, kramar och glada tillrop har jag nog aldrig fått i mitt liv! Vill verkligen tacka er alla, det känns helt fantastiskt!

Det suddiga på bilden är alltså magen. Den är inte så superstor, men börjar ändå likna en gravidmage snarare än "jag är bara lite tjock" (vilket iofs är hur jag känner mig än så länge)

Tänkte börja med att ge lite svar på de frågorna som dyker upp i nästan varje samtal:

Vilken vecka är du i?
Jag är i vecka 14, eller 13+2 för den som är mer insatt i det hela. Alltså har faktisk en tredjedel av graviditeten passerat redan - hurra!

När är det beräknat?
22 mars säger barnmorskan efter ultraljud, vilket bör innebära ett par dagar senare om jag ska följa trenden med att gå över tiden.

Hur mår du? Har du mått illa?
Nix, jag mår inte illa och har inte heller gjort det, förutom möjligen nån vag känsla korta stunder lite tidigare i graviditeten, vilket stämmer överens med tidigare graviditeter med. Jag är bara "trött" - jag skriver det "trött" för det handlar inte om vanlig trötthet utan om en nästan skrattretande "jag-tror-jag-somnar-den-här-sekunden-stående" trötthet som inte går att jämföra med något annat. Tämligen ovant dessutom, jag som med rätt mycket träning faktiskt annars känner mig hyfsat pigg nu för tiden.

Var det planerat?
Ok, inte så många som frågar det rakt ut, men några har det varit och fler undrar säkert. JA, det var i allra högsta grad planerat, kommer återkomma till detta. Och för er som inte ser mina barn dagligen så har jag då två pojkar sedan tidigare - Lukas 6 år och Oliver som snart fyller 10 år - alltså kommer det skilja drygt 10 år på äldsta och yngsta barnet i familjen.

Vet ni vad det är?
Ja här syftar folk väl oftast inte på om det är nåt annat än en bebis i magen, utan på om det är en pojke eller flicka. Vi vet inte, och kommer inte heller ta reda på det. Nu tänker jag säga nåt som får folk att korsa sig och snabbt utbrista "huvudsaken är ju att barnet är friskt", vilket är så självklart att jag inte tycker det behöver nämnas, men det vore lite extra kul med en tjej - just för att vi redan har två pojkar och det vore nice att se hur en tjej skulle te sig.

Så - en mycket snabb Q&A så här på kvällskvisten, men jag kan inte stänga ner för idag utan att lägga in lite bilder från dagens utflykt - vi var med barnen vid Västanå-leden och grillade idag, vi har varit där innan och det är ett väldigt trevligt ställe att spendera ett par timmar på.

Ibland känns det nästan overkligt vad vackert det kan vara här omkring, speciellt en alldeles klar och krispig höstdag!

Ett jättefint vindskydd med eldplats finns det, ungefär 2,2 km in på leden (lagom att vända här efter med barnen)

Oliver tycker det är kul att tälja lite, än så länge vågar jag dock inte ge Lukas nån kniv...

Det blev en väldigt skönt stund för en ganska trött familj, alla var nedvarvade och mer till freds när vi gick därifrån. 

The more the merrier

Som jag har funderat på hur jag ska skriva det här…. “Jo jag har en överraskning….”, “Efter Lukas kände jag mig inte färdig….” eller “Alla goda ting är tre”? Vid det här laget har ni kanske börjat lista ut vad det handlar om - vi ansluter oss till babyboomen som verkar explodera just nu och är alltså gravida (eller jag då, det vore ju konstigt om maken var gravid), närmare bestämt är jag i vecka 14 med beräknad födsel ca 22 mars!

Tror ni jag har haft skrivkramp de senaste veckorna eller? HUR svårt som helst att hitta på saker att skriva om utan att råka försäga sig eller utan att “få” prata om det man helst vill prata om.

Jag kommer berätta mer framöver, om hur det gick till (haha, nä inte DEN delen) och allt som hänt fram till nu, men nu vill jag bara delge er detta och önska er en fantastisk helg!

Vår lilla kiwi vinkar och hälsar att ni ska ha en bra helg!