Pecannötskaka och Den Stora Frågan.

Det finns ett par saker som ofelbart får mig på bättre humör, två av dem är att shoppa och att baka. Nu är det ju bara att konstatera att det är en extremt begränsad budget på shoppandet så länge nån av oss är föräldraledig, och diet-mässigt så BORDE jag inte baka.

Ni fattar va? Klart jag bakade...

Det blev en superamerikansk kaka (känns det som i alla fall), även om det pga lite begränsad tillgång på pecannötter på konsum fick bli cashewnötter, men originalet heter:

Pecannötskaka med äpple och lönnsirap

Bilden är från recept.nu

175 g rumstempererat smöt
175 g farinsocker - vispa fluffigt
2 ägg - tillsätt under vispning, ett i taget
250 g mjöl (dinkel tog jag, blir liiiiite nyttigare)
1½ tsk bakpulver
1 dl mjöl - blanda ner allt.

Grovhacka 100g pecannötter (eller cashewnötter som det blev för mig) och tärna 1-2 äpplen i små bitar. Rör ner i smeten. Häll i en sån där form med hål i mitten (fick lite hjärnsläpp, måste vara kolhydratbrist, men jag kommer inte ihåg vad formen heter) och grädda ca 40 minuter på 175 g.

Sen ska man skeda över ca 3 msk lönnsirap över kakan, och därefter gör man en glasyr av:
2 msk kallt vatten
2 msk citronsaft (fast jag tänker nog ta rosenvatten)
½ tsk majsstärkelse (maizena)
2 msk lönnsirap (tror jag, det verkar vara lite fel på den punkten på originalreceptet, men det blir nog bra )
Det ska kokas upp och sedan svalna i 5 minuter innan man skedar upp det över kakan.

Har kakan i ugnen nu, men jag kan säga redan nu att det kommer bli en höjdare! Återkommer med kommentarer när jag smakat...

Men nu över till något helt annat, det är ju väldigt kul att blogga. Faktiskt så kul att jag inte ens har tröttnat på det, trots att det gått ett helt år. Och det är kul att folk läser, fråga mig inte varför, men det gör att det hela blir otroligt mycket roligare än att tex skriva dagbok (jag har påbörjat åtskilliga men aldrig kommit längre än max 10 sidor). MEN, jag vet ju att de flesta som läser bloggen är folk jag känner, men jag vet faktiskt inte riktigt VILKA ni är som följer min blogg. Så - vem är du och varför läser du min blogg? Och skulle du vilja läsa om nåt mer/annat? Skulle bli jätteglad om ni ville svara!

En liten vuxen man

Jag har precis haft en otroligt mysig kväll ihop med Oliver! Lukas var jättetrött och lade sig tidigt, och maken är på afterwork (eller after föräldraledighet kanske man skulle kalla det), så vi fick kvällen för oss själva.

Vi satt mitt emot varandra vid bordet och drack te (han fick eget, rött te) och åt falukorvssmörgås och bara småpratade - han är ju så stor nu! Min lille pluttbebis är så stor att han och jag kan sitta och småprata över kvällsmaten, det känns rätt häftigt faktiskt!

Fast i de flesta sammanhäng är han än så länge en liten buspojk, som här, när han och Lukas kör bilar mellan sig... =)

Annars är det rätt konstigt hur olika man är i olika sammanhang, utan att för den skull göra sig till eller bete sig så väldigt annorlunda. Tex på träningen, där är jag bara jag - Linda - inte nån mamma eller fru. Det känns väldigt skönt, att ha ett ställe, och en tidpunkt, när jag får vara alldeles precis bara mig själv, utan att nån annan har krav eller förväntningar på mig.

Nu tänker jag sätta mig och "porrsurfa" semesterresor... suck...

Chicken - good

Jaha ja, så var det tisdag, och över en vecka har gått sen sist. Det har väl inte hänt så mycket, förutom att det varit riktigt mycket att göra på jobbet. Och så har det varit en dålig vecka, rent allmänt sådär.

Tänkte i alla fall dela med mig av ett av mina favoritrecept på festlig vardagsmat (självklart har jat ändrat receptet så det passar mig, jag tror aldrig jag följt ett recept utan att göra om det...)

Pollo al vino bianco
(eller italiensk kycklinggryta)

Bryn kycklingbitar (typ kycklinglår, filéer eller en hel kyckling delad i bitar) och lägg dem på ett fat.
Hacka och bryn 2-3 gula lökar, och så mycket vitlök du känner för, efter kycklingen. Lägg tillbaka kycklingen i grytan.
Häll över ca 2-3 dl vin (vitt eller rosé), lite vatten, 2 burkar krossade tomater och så lite kycklingfond. Låt puttra i ca 30 minuter. Lägg gärna i lite chili (om du inte har småbarn, ibland känns det som man inte äter annat än "mesig" mat) och persilja. Servera med ris, eller om du känner dig lite nyttigare, bulgur eller quinoa.

Gott, billigt, suveränt att värma!

Nu tänker jag gotta ner mig i soffan med en filt, och titta på House...

Ingen blogg

Det blir inget bloggande den här veckan - känner inte för det, orkar inte och vill inte. Återkommer nästa vecka. Kanske.

Bra och dåligt

Muhhahaha! Min strategi funkade (ta i trä, kasta salt, spotta tre gånger i grannens öga) - jag har ignorerat att jag höll på att bli sjuk och det verkar ha funkat! Känner mig rätt ok idag, lite rinnig i näsan på sin höjd... Länge leve förnekelsen!

Vore det jättekonstigt om jag bakade en stor tårta och åt upp för att fira???

Ja på tal om tårta förresten, nu har dieten gått åt h-vete igen. Jag med min dåliga karaktär har ju såklart använt träningen som ursäkt för att få äta lite mer kolhydrater (jag VET att man inte behöver det, det finns elitidrottare som kör LCHF mm. mm.) och jag har varit sjukt sugen på en macka när jag kommit hem på kvällen efter träningen.

Så, i vanlig ordning, nu äter jag väl ungefär vanlig mat igen. Fast jag låter bli kolhydrater jag inte saknar, typ ris, pasta och och mestadels potatis i alla fall. Nåväl - jag vet ju att jag inte går UPP i vikt av det här, men jag går inte NER heller (3 kg kvar till målet). Men kanske, kanske att träningen kan göra lite skillnad, det blir ju ändå 3h i veckan på 2 tillfällen... Vi får väl se.