Kraschlandning

När jag ibland kikar tillbaka på mina blogginlägg så kan det verka som jag är schizofren. Ett inlägg är allt toppen, ett annat är botten - men oftast skiljer det ju ett par dagar på dem, och ärligt talat kan ju livet gå både upp och ner på ingen tid alls.

Lite så har det varit den här veckan, på jobbet har jag haft det riktigt kul med lagom mycket att göra och mycket kreativa uppdrag, så veckan har verkligen sprungit i väg. När det gäller barnen har det också varit bra, och nu kan jag inte låta bli så ni får ha lite tålamod med mig, men vi har fått en massa jättefin feedback från förskoleklassen om Oliver efter den här första tiden i skolan. De tycker att han är otroligt mysig och väldigt lyhörd (självklart är man ju helt opartisk själv och ÄNDÅ har de ju helt rätt) - och helt plötsligt tycker jag SÅ bra om lärarna. Man är ju inte så svår på det sättet som förälder - säg något bra om mina barn och du har mitt hjärta för alltid, ungefär... Säkerligen har alla föräldrar fått höra bra saker om sina barn, men det hindrar ändå inte att det känns fantastiskt bra och att vi är SÅ stolta över honom! Ja, över Lukas med såklart, men just nu har det ju varit lite mer nytt med Oliver.

Så, jag har varit riktigt uppåt i veckan, jag har känt mig pigg och stark, jag har kunnat träna som vanligt och jag har haft mina nya fina Lola-kläder på mig. Vi har planerat lite ny inredning hemma och drömt om semester nästa år. Därför kändes det lite som ett magplask från 10m tornet igår när jag kollade kontot och typ hela lönen är slut... FAN vilken dyr månad det här har blivit... Overaller och vinterkläder till barnen, terminsavgifter, klädköp och så en underbar räkning på bilen (försäkring) har gjort att det förväntade överskottet som skulle gått till inredning och lite annat skoj totalt har uteblivit. Det är inte så att vi går back eller så, absolut inte, så egentligen är det väl ett lyxproblem, men likväl gav det mig känslan av att jag kraschlandade efter en annars så positiv vecka... Som grädden på moset var jag på läkarbesök och kollade mina lungor idag igen (eftersom jag har så svårt att springa utan att tappa all luft) och han trodde nog ändå att det var astma, varpå han skrev ut en medicin som kommer kosta mig 500 kr/månad i typ resten av livet i så fall. Hurra.

Nu tänker jag sätta mig här och vara bitter över mina i-landsproblem en stund, i morgon ska jag gå och vinshoppa, men jag misstänker att det får bli lite vin i kväll med. Eller ja, det får väl mest bli vin och ingen shopping, men ändå.

Att fatta beslut

Nu för tiden (eller typ från att jag var runt 20 eller så) så fattar jag nästan alla viktiga beslut på magkänsla. Det har fått styra husköp, bilköp, jobbrelaterade val och mycket annat. Inte på det sättet att jag inte tänker på olika alternativ, fördelar och nackdelar, men jag låter ändå magkänslan vara en stooooor bit av beslutet. Faktiskt brukar också magkänslan göra att besluten blir bra, jag kan inte komma på något beslut (åtminstone inte något större) där magkänslan visat fel. Däremot händer det ju att jag analyserar magkänslan och liksom aktivt utmanar den, som tex när jag började med sparring och hela kroppen (inte bara magen) var rädd och inte alls ville, men det gjorde också att det kändes som en grym vinst när jag kom över det.

Att jag håller på och babblar om det här med beslut är väl mest för att det blev ett sånt där magkänslebeslut idag, även om det inte var så stort. Jag och barnen var på fotbollsträning för första gången i höst - jag hatar det, allt med det, tränare, mentalitet, föräldrarna (ja inte liksom personligen men som gruppen "fotbollsföräldrar"), Lukas hatar det för han vill ju också vara med och springa efter bollen, och Oliver är helt enkelt inte direkt intresserad av det. Han är inte tävlingsinriktad, och vill helst inte ge sig in i närkamp med de andra barnen, så han går mest i ytterkanterna och sparkar gräs. Droppen kom när nån kille hade brottat ner honom i kön och sen hoppade på honom (jag såg inte det hela eftersom jag sprang som en tok efter Lukas), han blev jätteledsen och förstod verkligen inte hur någon kunde göra något så dumt med flit. Inte lätt när man själv är så snäll att man inte ens kan tänka sig något sådant... I alla fall så bestämde vi oss gemensamt där och då för att vi skiter högaktningsfullt i allt vad fotbollsskola heter, fotboll kan man spela med sina vänner på gatan istället där alla har roligt. Meddetsamma sa mig magkänslan att jag fattat rätt beslut, ångesten i magen försvann och allt kändes mycket, mycket bättre! Länge leve känslomässiga beslut!

Vardagskarusellen

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning - en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning... ;-) MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten - visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng... Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?

Trots allt finns det fortfarande gott om tid för lek, det är ju viktigast!

Det här blir en dyr förkylning

Det känns inte som det har blivit så mycket bloggat den här veckan. Jag har kännt mig... gnällig, är nog rätt ord. Gnällig för att jag inte får träna eftersom jag är förkyld, och detta i-landsproblem gör att jag känner mig obekväm i mig själv, allmänt fet, ful och dryg (jag sade inte någonstans att det var logiskt, jag försöker bara förklara själva känslan), vilket i sig inte ger någon direkt bra grund för ett meningsfullt blogginlägg (som ni kanske märker).

Gissar oxå att ni kanske anat vad jag gjort för att försöka kompensera det hela - shoppat. Men eftersom hjärnan har minne som en guldfisk i det fallet verkar det liksom aldrig riktigt hålla i sig, så idag tänkte min hjärna något i stil med "nämen om vi skulle ta och göra om lite här hemma, då blir nog hela ditt liv lite bättre". Eller som det tedde sig i mitt huvud så fick jag den briljanta idén att det nog är dags att göra om inredningen lite (ja, jag och resten av befolkningen får ju gärna den tanken varje höst).

Nåväl, hall och barnrum är ju lite fredade zoner för tillfället, eftersom vi nog ändå vill bygga ut där framöver, och då kommer allt eventuellt arbete vara ogjort. Sovrummet är jag fortfarande jättenöjd med (det var ju bara typ ett halvår sen eller nåt jag gjorde om det) så då kommer vi till det minsta rummet (not!), vardagsrummet...

Lite snabbt kalkylerande gav på handen att vi inte kan bryta färg (åt det beige-brun-grå hållet) alldeles, för vi har inte råd att byta ut alla möbler (och en del vill jag inte ens byta) och dessutom gillar vi fortfarande vår randiga vägg. Däremot köksdelen och resten av väggarna i vardagsrummet - där har vi en del att göra. Köksstolarna börjar bli akut att byta ut förresten, tänk ljusbeige microfiber-stolar, tänk två barn... Ja ni fattar ju. Väggen bakom TV'n är ju den väggen där vi kan göra något roligare, först tänkte vi nog någon form av fototapet, men det kände jag mig ganska trött på. Efter en sväng på IKEA för lite inspiration så landade vi helt enkelt på att vi ska göra en plankvägg där (inte direkt nytt i inredningsvärlden, men det kändes perfekt för den väggen och för oss). På vår lilla "fotovägg" vill jag ha en perswall tapet, nämligen den här:

Jag är lite kär i de flesta tapeterna från mrperswall.se ...

Som ni säkert ser så kommer vi fortsätta temat med ganska mycket färg, även om bakgrunden blir lugn (det behövs i det här stora rummet med 3 miljoner leksaker). Dessutom hittade jag en sjukt snygg matta att ha under köksbordet, i Mio-katalogen, nämligen den här: 

Från mio.se

Helst kombinerad med en fin väggklocka som visst bara fanns i katalogen... 

Visst ja, i sovrummet så har våra vägghängda hyllor börjat ge med sig med, tänkte jag skulle ha en sådan här pall i stället som sängbord (hade helst velat ha en orange, men det fanns inte):

Mio igen. Synd att deras butik här i stan är så tråkigt nuförtiden bara.

Så, på något sätt ska vi nu framöver hinna få tid till att måla plankvägg, måla vardagsrumsväggar, sätta upp plankväggen, tapetsera, köpa ev. möbler och så sköta den vanliga vardagen oxå. Men skam den som ger sig, gör vi om lite hemma så bara MÅSTE man väl bli lite lyckligare - eller?

Man kan inte köpa sig lycka

Heter det ju, fast jag vet inte jag... Är man lite nere finns det banne mig inte mycket saker som slår lite shopping! Idag blev det faktiskt mycket bra inhandlat, overall och skor till Lukas, fleece till Oliver och, ta i trä, ett par jeans till mig! Dessutom i strl 29, det har jag inte haft sen jag var tonåring (att det sen snarare beror på en bra modell med mycket stretch behöver vi ju inte fokusera på)! Har hittat en favoritmodell tror jag - G-star Raw, Lynn skinny - såååå sköna!