Arla ko ekologisk ost

Nu var det dags att vara Buzzador* igen, den här gången testar jag Arla ko ekologisk ost, närmare bestämt den som heter Tidan. Tidan är en mild hushållsost med en fetthalt på 23%, smidigt paketerad i fyrkantiga bitar utan kanter (toppen när man inte gillar kanten på osten, ja ni vet vad jag menar, den där hårda kanten som finns på vanliga lagrade ostar), och är väl på det stora hela profilerad som en familjeost.

Osten i sig är inget som sticker ut - det är ju liksom helt enkelt en mild ost - men när man som vi gärna går åt det ekologiska hållet, speciellt till barnen, så känns det ju lite extra gott i hjärtat med en ekologisk ost.

Här hemma är det ju en del aktiviteter man ska hinna till direkt efter skolan, då funkar en grov macka med ost (och kanske lite hemgjord plommonmarmelad nån gång ibland) perfekt som mellis.

*vill någon gå med och testa så hör bara av er så skickar jag gärna en inbjudan!

En förkänsla av vår

Det har ju varit en fantastisk helg med sol och ett uns föraning om att det någon gång faktiskt kan bli vår - och som man längtar!

I lördags började dagen som vanligt med träning, men det blev ett sånt där underbart gött pass (händer nog en gång av tjugo) där man verkligen känner att man har energi och man känner sig stark! Körde på som bara den, sååååå skön känsla, speciellt när det varit trögt ganska länge nu. Pga lite sjukdom hos våra vänner så blev kvällens middag inställd, så istället tog vi ett spontant beslut och grillade kamben istället - första grillningen för i år! Sinnessjukt gott...

Till och med utan jacka... 

Idag var det dags för Olivers första tävling i friidrott, han är väl som jag inte så värst tävlingsinriktad, men vi försökte pusha på lite lätt för att han åtminstone skulle testa, det är ju alltid en bra erfarenhet. Tror ni lyckan var stor när han vann brons i första grenen - kula!? Helt plötsligt så var det visst mycket roligare att vara med och tävla ändå =) Sista grenen, höjdhopp, var lite läskig tyckte han (och många andra), det skulle ju hoppas över en stång och inte över gummiband som de gör på träningen, och det gör ju lite ont att landa på den. Men men, även det här gick superbra, även om det inte blev någon medalj, och jag har nog aldrig sett Oliver så stolt som efter den här dagen! Känns riktigt kul!

Såklart var hela familjen med, inklusive brorsan, så det fick ju bli lite lek i Kålgårdsparken med. 

Friday Things

Nu har jag ju hunnit göra ett litet gäng såna här inlägg - vad tycker ni om dem? Är de bra/roliga? Vill ni ha mer tips av något slag eller ska jag bara fortsätta ge lite olika tips i olika kategorier?

• Den här människan är sjukt duktig på att ta lite "random" bilder från internet och göra om dem till filmaffischer, vilket iofs väl även säger en del om hur stereotypa sådana är ;-)

• Att människokroppen är fantastisk är inget nytt, men ibland får man en påminnelse om exakt HUR fantastisk den är. Visste du till exempel att kompositionen av en mammas bröstmjölk kan ändras över en dag, för att fylla barnets tillfälliga behov?

• Till helgen tror jag att Grotesco går här i stan, den verkar superkul! Har tyvärr inga biljetter, men kanske någon annan gång. 

• Vad ska vi ta för drinktips den här veckan då... Jo, varför inte slå till med en riktigt klassiker till helgen, en hederlig och alltid lika god White Russian!?

• Till middag tycker jag att du ska testa nåt vi åt i går kväll (mitt eget recept kommer), nämligen lite quesadillas, tex med sötpotatis och svarta bönor.

• Vi måste nog ha något sött efter med... Kanske lite sushi till dessert? Eller, om man orkar dra det lite längre så skulle jag vilja göra citronkakan från veckans Mästerkocken, den såg sådär sinnessjukt god ut! Om inte annat känns det väl som en perfekt dessert till påskafton?

Bild från mästerkocken. 

Alla tankar utanpå...

Vi har ju alla våra små egenheter, i olika format. Det är ju liksom en ganska rolig del av det som är ens personlighet och det orsakar ju ganska ofta en del skratt, även om man inte alltid uppskattar det i stunden :)

Förutom att jag nu i vuxen ålder har börjat ta efter min mors ovana att prata högt för sig själv i tex affärer (fast jag pratar nog oftare högt i bilen), så har jag också den lite udda ovanan att göra grimaser. Ni vet, man går igenom något i huvudet, en diskussion man ska ha, nåt minne man kom att tänka på, eller bara en reflektion på något man ser. Det är ju sånt alla gör, MEN alla kanske inte låter minspelet till den konversationen/iakttagelsen/minnet synas väldigt väl i ansiktet...

Går jag på stan och kommer att tänka på nåt roligt som hänt så kan jag fnissa högt för mig själv, och ganska ofta på träningen (när man får lite tid på sig att tänka mellan seten) börjar jag fundera på problem på tex jobbet och står då och gör väldigt bekymrade grimaser. Exakt HUR mycket jag grimaserar har jag börjat fundera på den senaste tiden av någon anledning, jag står faktiskt nu i skrivande stund och gör miner när jag ska komma på vad jag vill uttrycka! Det hela måste ju se väldigt roligt ut utifrån, men det bjuder jag på (som om jag har nåt val, hahaha).

Det här ju helt enkelt bara en sida av mig, jag kan oftast skratta åt den, men om du någon gång ser mig stå och grimasera vid kaffemaskinen  så vet du i alla fall att det inte beror på kaffet utan snarare på någon inre monolog i mitt huvud!

Japp, det här är visserligen en bild från lördagens rock-fest, men på riktigt,
jag gör såna här miner lite då och då annars med...
Helt normal.
Jag lovar. 

Min kärlek till mat

Igår var en tämligen lugn dag, lite trött och seg efter lördagens rock-fest sådär. Blaskigt och blött ute kändes det inte så lockande att ta sig iväg någonstans heller, speciellt inte när barnen var nöjda med att leka med kompisar hemmavid, så jag gjorde det jag älskar mest - jag lagade mat (den franska löksoppan som jag delade recept på igår). När jag stod där och njöt av något så simpelt som att hacka lök så började jag fundera lite på hur det kom sig att jag verkligen älskar det där med att laga mat...

När jag var liten så lagade både mamma och pappa mat, men pappa var nog den som visade att man kan experimentera lite mer (något som iofs inte alltid blev lyckat), att man inte behöver ta ett recept så allvarligt utan mer köra på känsla. Jag minns inte riktigt hur mycket jag faktiskt var med och hjälpte till just med maten hemma, men jag minns väldigt väl att jag gärna hjälpte mormor med maten. Hon lärde mig också de där gamla husmorsknepen - är det lite bränt i stekpannan så lägg i lite lök innan du gör sås, då smakar det inte bränt. Och om du saltat för mycket, låt en potatis koka med i såsen så suger den upp en del av saltet. Enkla saker, men sånt jag tänker på många gånger när jag ska laga mat.


Baka är ju mer en omedelbar njutning när man är barn, jag kommer ihåg att jag fick "Kalle Ankas Kokbok" när jag var liten, och (till mammas tveksamma glädje) lagade chokladbollar och muffins själv. Tror att hennes tveksamhet kom sig av att köket troligtvis såg ut som hej-kom-och-hjälp efteråt... Men men, vi är ju i grund och botten sockergrisar i familjen, så det blev ganska mycket bakat, och man blir ju helt klart bättre på sånt man gör mycket!

Jag minns också att jag, när jag gissningsvis fyllde ungefär 10 eller 11, önskade mig en korg med exotisk frukt på min födelsedag - istället för både godis och tårta. Då var det ju något som var jättedyrt och dessutom svårt att få tag i, men jag minns hur nyfiken jag var på att få testa och smaka på alla de här nya smakerna och texturerna!

I år kom jag ju även på att det går att kombinera matlagning med vandring, bättre sent än aldrig!

Att ha ett eget kök och grill så man kan laga mat
när man är på semester är ett krav. Det finns ju
en hel värld av "nya" ingredienser utomlands!

Så här i vuxen ålder så går jag även nu många gånger på saker jag själv är nyfiken på, tex hittade jag ett recept på en indisk dessert som kallas "morots-halwa", vilket var riven morot kokt i mjölk/grädde med lite socker, som jag genast var tvungen att testa bara för att det lät så intressant. Det var ganska gott, men en lite konstig efterrätt, och jag har inte delat den här för att jag skulle vilja göra om receptet lite först i så fall, för att få det som jag vill ha det.

Ganska många av mina recept kommer av att jag vill prova recept, som antingen är vedertaget klassiska (som löksoppan eller katrinplommonsufflén) men som jag inte lagat, eller för att de helt enkelt låter spännande (baked oats eller min oväntade kaka). Man måste ju prova liksom... Den senare kategorin handlar ju ofta om de "nya trenderna", vem visste att chiapudding inte alls var särskilt gott innan man testat till exempel...

I alla fall har min nyfikenhet för mat och nya maträtter gjort att när jag får förutsättningar (helst gott om tid och en full kyl) så är matlagning det absolut bästa jag vet. Lukas hjälper till och kommer och smakar ibland, Oliver sitter vid matbordet och leker, lite bra musik på stereon och så helst ett glas vin bredvid mig med. Det känns ju liksom helt fantastiskt att resultatet (oftast) uppskattas av hela familjen, det bidrar ju till känslan att man faktiskt gör någon nytta.

Jag hoppas och önskar att min kärlek till mat och matlagning följer med över till mina barn!