Smått och stort

Jag trodde verkligen att Lukas höll på att lära sig sova hela natten, det kändes som det var på gång ett tag där, men ack så fel vi hade... Från att som minst vaknat ca 3 ggr/natt så är vi nu uppe i ca 10-12 ggr... Han sover i eget rum, men nu när han vaknar så himlans ofta så sover en av oss i en vuxensäng i samma rum för att man ska slippa springa som en tok. Nånting är det som stör - om det nu är det klassiska utvecklingssprånget som sker vid nio månader, förkylningen eller tänder (jag tror han har haft tänder på G de senaste 4 månaderna) vet vi inte, men NÅT är det i alla fall som är lite galet. Tror iofs inte att det är något allvarligt fel på honom, utan han kommer säkert ur det här rätt vad det är, men det är ju ändå jobbigt så länge det varar.

Att inte få sova något vidare, även om vi turas om, gör ju att dagarna blir minst sagt sega.... Ibland känns det som ett jätteproblem, men just idag känner jag ändå att det egentligen är ett väldigt litet problem... Läste nyligen i Lindas blogg (en bekants bekant, ni hittar bloggen i blogglistan här brevid) att hon gick bort idag. Hon har med små barn, och det gör väl att det är lättare att identifiera sig med henne, för även om jag inte alls varit så engagerad i hennes blogg eller liv så får man ändå en klump i magen när man tänker på familjen som blir kvar, och då känns även sömnproblem små i jämförelse. Det är fullkomligt galet att livet får ändra sig så fort och så totalt för någon, och speciellt då för barn!
Nu ska jag i alla fall äta lite kvällsmat och gå och lägga mig tidigt, så jag förhoppningsvis orkar njuta lite mer av livet i morgon...