80-tals dessert?

Kom precis på att jag kanske skulle lägga ut receptet på en av mina favoritefterätter ( i all enkelhet ), har just ätit en skål nämligen... ;-) Fast nu har ju träningen kommit igång, så det känns helt ok ändå! Tror det är ett 80-tals recept, men i vilket fall är det en höjdare när man varken har ork eller lust att göra något mer avancerat:

Päron i kolasås
4 dl grädde
0.5 dl socker (gärna muscovadosocker eller farinsocker)
1 msk sirap

Koka upp och låt sen puttra i ca 20 minuter. Häll över rumsvarma, konserverade päronhalvor.

Älskar den milda, inte alltför söta kolasåsen ihop med ett lite syrligare päron!

Parterapi på hög nivå

Det var absolut inte fel med en långhelg efter den skruttiga julledigheten må jag säga! Alla höll sig hyfsat friska, Oliver har fått åka lite skridskor och båda barnen har varit en sväng hos mormor och morfar lördag till söndag, vilket gav mig och maken den fantastiskt lyxiga möjligheten till en helkväll!

Det kändes makalöst skönt att veta att vi faktiskt kunde vara uppe sent, utan att behöva tänka på att barnen vaknar vid 6 som vanligt, och till och med få sova ut på söndagsmorgonen! Vi började kvällen med varsin drink hemmavid, och hann faktiskt med att spela tillsammans en stund innan vi tog bussen ner till Studion. Grymt god mat, det var jordärtskocksoppa med pilgrimsmussla till förrätt, confiterad anka till varmrätt och Tobbe (som hade lite mer plats i magen än mig) tog en god efterätt när jag avslutade med en irish coffee. En flaska gott rödvin till toppade det hela, och vi satt och pratade huuuuur mycket som helst om allt och inget! Det är så sällan man orkar/hinner prata ordentligt annars, det blir mycket "vardagsruljans" mest, så det kändes som bomull för själen att få lite tid med bara varandra. Vi var inte hemma förrän strax innan tolv (jag som brukar somna vid nio) men i och med att vi ändå skulle få sova ut så spelade vi lite till innan det var sängdags =)

En sak som vi pratade om som är lite intressant ändå är just att vi gärna VILL göra saker tillsammans, att vi gärna väljer varandras sällskap och umgås. Ganska självklart - tycker vi - men alla verkar inte ha det likadant. Struntar ju högaktningsfullt i vad alla gör i sina förhållanden, men det är ändå intressant att försöka förstå hur folk tänker när det skiljer sig mycket från ens eget synsätt - rätt eller fel spelar ingen roll. Visst, det är jätteskönt att göra saker själv, eller med andra kompisar, men om jag inte får umgås med maken så blir jag ledsen helt enkelt.

Från det ena till det andra så måste jag bara slänga med en bild på Lukas, han tycker väldigt mycket om att stå inne på sin lilla pall i sitt rum och leka med mitt gamla dockskåp, och det är väldigt, väldigt sött!

Det går lite hårt åt möblemanget visserligen, det är inte många stolar och bord som har alla benen kvar. Men skit samma, huvudsaken är att nån leker med det!

 

Ett delikat problem

Jag och maken bytte inga julklappar med varandra i år, utan vi bestämde istället oss för att vi skulle gå ut och äta tillsammans istället, något vi (semester exkluderat) kanske gör 2-3 gånger per år, så det är något vi verkligen uppskattar!

Nu har jag bokat barnvakt (mormor och morfar) till på lördag, men så kom jag till det roliga problemet att välja restaurang... För min del ger det nästan lite samma känsla som man får när man ska välja semestermål - att surfa runt och titta och läsa och drömma ger en lyckokänsla bara det. Den här underbara förväntan och planeringen är sååå underbart. Lite knäppt när det "bara" gäller att gå ut och äta, men men, jag är lite knäpp och vid det här laget vet de flesta att jag är otroligt förtjust i god mat.

Ett val som däremot är svårare (och likväl lite av ett lyxproblem) är att välja vad sjutton vi ska göra med denna långhelg??? Egentligen skulle vi vilja kompensera barnen för det inte så lyckade jullovet när vi i stort sett bara var hemma och tog hand om stackars Lukas, men frågan är om vi vågar ta med båda snörvelpellarna till Skövde och bada på söndag, eller om de är för förkylda...? Annars finns det banne mig inte mycket att ta sig för, vad jag kommer på i alla fall - i morgon förmiddag blir det nog en liten tripp till skridskobanan med Oliver, men det tar ju max en timme, och är inte jättekul för Lukas. Hade det varit Vinter kunde man ju åkt både skidor och pulka, men det går ju såklart inte nu, och MonkeyTown åker jag inte till i kräksjuketider...

Jag tar tacksamt emot tips och åsikter på både barnaktiviteter och restauranger, tack snälla!

Slutet på en era...

...och början på en ny.

Och nej, det är inte en felskrivning att det är rean som är slut, utan det jag syftar på är det galet konstiga att Lukas faktiskt ska börja på dagis i morgon?!?! Han har frisknat till rätt så hyfsat, det vände väl egentligen igår och då började han äta igen och öroninflammationen var helt klart över. Däremot är han (och Oliver) fortfarande väldigt hostiga, men Olivers har hållt i sig i ungefär en månad nu så ska vi vänta på att det går över helt så kommer vi stå utan inkomst och det går bara inte. Sen är det ju bara två timmar både onsdag och torsdag, så det ska nog inte vara några problem av hälsoskäl i alla fall.

Tog ett kort av Lukas när han var som sjukast. Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom, och så orolig som jag var för honom har jag nog aldrig varit innan överhuvudtaget. Och då var det ändå inget "allvarligt", jag tänker lite på alla föräldrar vars barn är allvarligt sjuka - ni har mitt fulla medlidande!

Så trots att det är OÄNDLIGT skönt att han börjar bli frisk, så känns det helt overkligt, jag var ju nyss gravid - hur i hela friden blev han så stor att han ska börja på dagis? Hur bra dagis än är så tycker jag att det känns oerhört sorgligt att lämna över det här lilla livet i någon annans händer en sån stor del av dagen - jag vill ju att det ska vara JAG som hör när det kommer nya ord och att det är JAG som ser när han lär sig nya saker, och det svider i hjärtat när man inser att det inte blir så. Jag tror att det är bra att det till största delen är maken som ska sköta inskolningen, han tar det hela mycket bättre än mig, jag ska ev. bara ta några dagar i slutet av inskolningen.

NU ska jag gå och lägga mig (klockan är inte ens nio), men jag har fortfarande inte fått sova en hel natt på över en vecka (vilket inte är någon tid alls om man tänker på när man har en bebis, men att ligga och vara orolig hela tiden är VERKLIGEN inte att rekommendera) så jag är helt slut. Önska min lilla plutt lycka till imorgon!!!

Nytt år

2012. Undrar vad det blir av det här året? Precis som jag alltid är väldigt glad och optimistisk varje morgon inför vad dagen kan erbjuda (ok, normalt har visserligen den inställningen försvunnit lagom till frukost på jobbet vid halv tio) så är jag oftast optimistisk när det blir ett nytt år. Och även om avslutningen på det förra året nog var den sämsta jag varit med om, och jag rent ut sagt känner mig som ett utsketet äpplamos (citat: min far) så har jag ändå förhoppningar om året.

Inga direkt utpekade förhoppningar däremot, jag har en liten förhoppning om att jag kommer bli mer vältränad, men det är inget nyårslöfte utan mer ett resultat av rolig träning (om vi nu får ihop alla tider när vi nu ska börja jobba båda två). Jag hoppas även på en bra semester i april, även om jag VET att jag alltid har otur med vädret. Jag hoppas att vi ska kunna bygga ut vårt hus (har inte fått några offerter än, så den önskningen kan ev. stanna på planeringsstadiet redan) och att jag får en fast anställning. Så - på det stora hela är jag hoppfull. I ett kort perspektiv hoppas jag att Lukas blir frisk och att sedan inskolningen går bra förstås. Den får vi förresten skjuta på lite, han mår visserligen sakta men säkert bättre, men han är inte feberfri än och har precis börjat äta lite (min jordärtskockssoppa slank det faktiskt ner en stor skål av till min stora glädje!) så vi får nog avvakta ett par dagar tills han har ett bättre allmäntillstånd.

Det jobbiga med det (förutom det uppenbart jobbiga med att han är sjuk då) är att vi har PRECIS så många föräldradagar att vi skulle kunna skola in honom - så om vi skjuter på allt så kan vi stå utan pengar för de dagarna =/ Men det är inte så mycket att välja på.

Helt otroligt vad de växer småfisarna, så här liten var Lukas förra nyårsafton!

MEN det var inte det jag skulle prata om, utan det nya året ju! Jag hoppas att ni alla hade en trevlig nyårsafton och att ni har många bra förhoppningar om det nya året! (sluta G, jag får vara lite pretto, det är ju nytt år)