Visdom kan drabba en när man minst anar det

Ifall nån undrar så har Lukas varit lite dassig efter vaccinet idag, med det resultatet att han sovit ganska mycket, vilket i sin tur ger att det här är mitt tredje inlägg för dagen (!)...

Idag slog det mig, när jag var som minst beredd på det - jag börjar bli gammal. Det kunde man ju tycka att jag redan visste, och det gjorde jag väl, men det blev på ett sätt lite påtagligt när jag handlade kebabsallad på lokala pizzerian (av alla ställen).

När jag hade betalat och var på väg ut så kände jag en liten sorg. Inte över kebabsalladen, den var jag jättesugen på, utan över att jag blir inte flirtad med längre. Nu låter det som jag är väldigt självgod, men det är jag absolut inte. Men när man var lite yngre, lite smalare och lite mer vältränad så hände det ju ändå ibland att man blev lite småflörtad med, typ när man köpte en pizza om pizzabagaren själv var i 20-årsåldern och av manligt kön. Eller när som helst när man på något sätt interagerade med nån i samma ålder.

Inte så att det var nåt seriöst flörtande, men ni förstår vad jag menar, det fanns en liten glimt i ögat ibland.

Men, nu när jag handlade av pizzabagaren i 25-års åldern var blicken tämligen artig men tom, och jag insåg att de han såg var inte nån tjej i samma ålder som man kunde skoja lite med, utan det han såg var en lite trött småbarnsmamma över 30. Och det kändes på något sätt lite sorgligt, att den delen ska vara över "redan", även om jag inte skulle vilja vara 25 igen, det fanns så mycket man nojjade över då.

Någonstans i mitt huvud så vill jag tydligen tro att det här fortfarande är jag. När inser man att man inte är 20 och vältränad längre?

Så kontentan av det hela var att jag insåg att jag var för gammal för att vardagsflörta när jag handlade kebabsallad - det hade jag inte direkt väntat mig!