Det finns väldigt mycket med kroppen som fascinerar mig, men just nu funderar jag lite på det här att den faktiskt kan känna vad den behöver. Och då menar jag inte tex choklad en gång i månaden (jo men alltså, vad ska man säga, det bara ÄR så) eller att man blir sötsugen efter man ätit, utan verkligen hur den kan känna av en brist och skapa ett sug.
Låt mig ge ett exempel, hela den här våren har jag ätit ett tillskott av omega3, helt enkelt för att jag äter för lite fisk och det är ju en av de sakerna kroppen mår bra av. Den senaste månaden eller så har jag däremot slarvat oerhört mycket med dem, och knappt ätit några alls, och JÄDRAR vad jag har varit sugen på lax och sill!!! Alltså, lax är ju alltid gott, och en sillbit då och då går väl ner, men nu?!?! Jag har tryckt i mig en halv sillburk så fort jag kommit hem från jobbet, mer eller mindre... Det är ändå rätt häftigt - min egen teori är att kroppen vande sig vid ett visst mått av omega3 och nu, när den inte får det, skapar ett sug efter mat som innehåller detsamma. Väldigt häftigt!
Rent generellt så försöker jag att lyssna på vad kroppen vill ha - och ja, ibland är det ju gräddtårta, man kan ju inte alltid få rätt - och äta därefter. Oftast är det då jag mår bäst efter, och det blir ofta också extra gott att äta just det.
Har du också varit med om något liknande?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar