Vill mer - Mer - MER - MEEEEER!

Läste en väldigt intressant artikel i DN, om att en vältränad kropp numer ses som ett varumärke. Och jag håller med, det känns att det är "inne" att träna, både för att må bra och för att bli "fit". Dessutom välkomnar jag den här "trenden", ihop med trenden att fler och fler köper fullfettsprodukter och färre köper light-produkter så känns det väl ändå som en bra reaktion för att må bättre, vara friskare och leva längre?

Däremot finns det nog en liten risk i det ändå, och det är väl att det blir YTTERLIGARE ett ideal att leva upp till. Du ska vara snygg, vältränad, hemma med barnen OCH göra karriär, baka egna bullar, göra egen mat från grunden (klart man kokar egen fond eller?) och ha ett framgångsrikt och lyckligt förhållande. Det blir minst sagt lite mycket, och även om man har (eller försöker ha) distans till allt, så kletar sig ändå idealen fast i min hjärna, mer eller mindre åtminstone...

Om dessutom VI har mycket att leva upp till, hur blir det med våra stackars barn? Jag känner redan nu hur man rycks med, av ren välvilja oftast. Jag vill att Oliver ska kunna alla bokstäver till han börjar förskolan - inte orimligt i sig, men inte helt enkelt heller när man har en 5-åring som har kli i benen och hellre leker med kompisar, jag vill att han ska kunna simma - alltså går vi på simskola, och trots mina tveksamheter om fotboll så är det klart att han ska spela det - om han vill det själv. Alla de här sakerna är tämligen rimliga, och kommer mest ur att jag vill att han ska ha det bra och roligt, och att han inte ska känna att han hamnar "efter" någonstans, men frågan är när det blir för mycket??? Han ska ju få vara barn och bara leka med, men samtidigt kommer ju verkligheten i kapp förr eller senare.... SVÅRT!!!

När det gäller mig själv så känner jag att jag har hyfsad självdistans till alla ideal, men visst önskar jag att det skulle finnas mer tid till allt jag vill göra! Kanske är helt enkelt utbudet och medvetenheten lite "för stor" idag, jag vill ju hinna träna, laga mat, vara med barnen, jobba, ha tid med maken och umgås med vänner... Men det går ju inte ihop sig oftast.

Hur gör du för att prioritera, både för dig och dina barn???

lyckopiller?

Hmmm, jag tänkte jag skulle skriva ett sånt där djupsinnig, intelligent och humoristiskt inlägg, men tydligen är jag på för gott humör för det ;-) För faktiskt verkar det vara lättare att komma på något att skriva om när man är lite nere än när man är glad?

Vet inte riktigt varför jag är på så väldigt gott humör just nu, men egentligen undrar jag om det inte är en massa småsaker - det var kul att bada med barnen i helgen, jobbet flyter på jättebra, träningen är kul osv. Hade nog lika gärna kunnat vara nere, men jag tror lite att det kanske har att göra med att det börjar bli ljusare ute med? Är väldigt känslig för just dagsljuset, så trots att det är bitande kallt tar jag hellre det, bara jag får sol!

Gud vilket meningslöst inlägg det här blev, men jag är glad ändå ;-) Dessutom har jag ju Lolaträff hos mig imorgon, och att shoppa har ju sällan gjort någon mindre glad! 

Skickar lite glada vibbar till er, alltid finns det nån som retar sig på det ;-)

Fit for ... fight?

Ja eftersom det är helt omöjligt att prata med någon överhuvudtaget utan att reflektera över vädret så får jag väl säga det här med - shit det är kallt! Men det är helt fantastiskt att ha fått se solen ändå... -19 grader visade termometern i bilen i lördags när vi åkte till Skövde för att bada med barnen och en annan familj, brrrr...

Kyliga vintervägar - så vackert!

Badet har jag nog skrivit om innan, men det är ett riktigt kanonställe, om man bortser från "restaurangen" då. Nästa gång ska jag ta med egen mat istället tror jag. Oliver älskar ju att bada, och efter en liten inledande tveksamhet så kom Lukas igång med. Själv älskar jag att åka vattenrutschkana, så det fick bli ett par varv (fast INGEN slår den vi åkte på Lalandia!!!).

I de flesta avseenden tror jag på det där att hålla barnet i dig vid liv (ja inte som i att man är gravid då), undantaget att leka med maten, slåss (kickboxingen räknas inte) och ta andras saker. Men annat, att åka pulka, vattenrutschkana, gå på liseberg och annat smått och gott. Älskar sånt, och jag blir nog ungefär som en förtjust barnunge vid de tillfällena... Fast ändå är det inte riktigt samma sak nu längre, rent fysiskt är det ju tex skillnaden att man (dvs jag) inte klarar att åka saker som snurrar längre, och efter 3-4 varv i Balder är jag rätt nöjd (dvs jag börjar må illa) till skillnad från 8-10 varv när man var yngre. Det är ju lite surt att man ska bli begränsad av ren fysik - men visst, en vinst är ju att man faktiskt njuter lika mycket av att se barnen ha roligt som att ha roligt själv!

Apropå fysik och ålder förresten, jag har länge tänkt att jag ska se till att jag är i mitt livs form när jag är 40, fast nu när jag faktiskt redan är igång med träningen börjar det kännas väldigt långt fram ;-) Men det finns ju en hel del begränsningar med träningen än så länge, det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid för att träna mer än två dagar i veckan (redan det gör att man får kämpa för att få ihop alla tider), så det kanske får bli till 40 i alla fall. Trivs i alla fall grymt bra med att känna att kroppen funkar, att den är stark och att man har (hyfsad) kontroll på den! Vi får väl se vad maken säger om ett par månader, i dag börjar han sin träning (Nordic Military Training), han har precis som jag inte tränat något alls de senaste 10 åren eller så...Det ska bli extra spännande eftersom de tränar utomhus, i morse var det -13!!!

Varning för bleka ben

Äntligen känns alla tillräckligt friska för att vi ska kunna ta trippen till badhuset i Skövde som vi planerat för sedan jullovet! Imorgon åker vi ihop med en annan familj, ska bli jättekul. Det är nog det enda badhuset jag inte fryser på, och som känns fräsch och roligt för hela familjen (inklusive oss vuxna).

Ikväll blir det lite fredagsmys med vänner, det blir opretentiöst med hämtmat - så skönt!

På jobbet är det full rulle nu, fast inte FÖR stressigt, så dagarna rullar på i makalös takt - det är helt galet att det är februari redan!? Samtidigt längtar jag efter vårens semester så att jag tror jag bli blå i ansiktet.. Eller så är jag bara blå i ansiktet för att jag är så blek att jag är genomskinlig, och inte blir det bättre av att det är riktigt svinkallt ute heller. MEN hellre detta än runt nollan och blaskigt...

Den här veckan har fått vara lite återhämtningsvecka efter förra veckans kräksjuka, så det har blivit en del fuskande med fika och så, men det tar vi igen nästa vecka =) Tränat har jag ju i alla fall gjort, så sååå illa har det inte varit. Igår var det dags igen, och jag och min sparringkompis fick lite kommentarer på att vi såg så himlans glada ut, men det är svårt att inte gå runt med ett stort leende när man är där. Ja dvs när man inte står och flämtar efter syre då.... Nu är lunchen slut, så nu blir det jobb en stund igen innan det är dags för fredagsfikat ;-)

En ny garderob?

Var på Jossans visning av House of Lola idag (premiär för vårkollektionen) och HERREGUD de är duktiga på kläder! Det fanns verkligen något för ALLA, med smickrande passformer och väldressade mjukiskläder, från hemmamys till finfest! Låter visst som jag säljer det med, men jag är bara ett stort fan ;-)

Själv hittade jag tre stycken absoluta måsten, en kavaj/jacka/kofta som var något av det snyggaste jag sett, en klänning i underligt format men som var extremt smickrande och cool när man fick på sig den, och så ett par rosa leggings... Sen hittade jag MINST lika många plagg till som jag VILL ha, men där får nog dessvärre budgeten styra... =/

Nästa onsdag har jag visning här hos mig, så då kommer jag göra beställningarna (om jag kan hålla mig), men tyckte det var skönt att hinna prova i lugn och ro idag när jag inte är värdinna (dessutom kommer jag ha båda barnen hemma själv eftersom gubben är på träning, vet inte hur jag tänkte där riktigt). Den som vill är välkommen då!